Hoppa direkt till innehållet
printicon

Jämställdheterna i Norden mellan retorik och praktik

Forskningsprojekt I det här projektet studeras samband och motsägelser mellan jämställdhetsretorik och dito praktik i Norden på tre samhälleliga nivåer: riksdagspolitik, regionalpolitik, samt vardagslivet i heterosexuella par med barn.

”Jämställdhet” i Norden karakteriseras idag av att i stort sett alla är positiva till den. Samtidigt framgår det i undersökningar att människor långt ifrån alltid lever upp till sina uttalade ideal. Och det råder inte enighet mellan samhällsaktörer om vilka förståelser av ”kön” som jämställdhetspolitik ska bygga på, och därmed vilka konsekvenser politiken ska tillåtas få. Det skapar diskrepanser mellan retorik och praktik.

Projektansvarig

Eva Magnusson
Professor emerita
E-post
E-post

Projektöversikt

Projektperiod

2007-09-18 2008-01-31

Forskningsämne

Psykologi

Projektbeskrivning

Länderna i Norden är inte så lika ifråga om jämställdhetspolitik som omvärlden ofta föreställer sig. De organiserar jämställdhetsarbetet på olika sätt, och samhällsdebatterna kring jämställdhet ser olika ut. De praktiska definitionerna av vad ”jämställdhet” är, skiljer sig åt, så att man kan tala om ”jämställdheter” i det nordiska sammanhanget. Det här projektet har studerat bakgrunderna till dessa ”jämställdheter" i deras nationella sammanhang och i ett nordiskt komparativt perspektiv.

Projektets övergripande syfte har varit att undersöka dominerande förståelser av jämställdhet och ”kön” i de nordiska länderna, samt hur dessa förståelser förflyttar sig mellan olika samhällsnivåer. Tre delprojekt har studerat könsförståelser i jämställdhetspolitiska sammanhang på rikspolitisk och regionalpolitisk nivå, samt i enskilda människors berättelser om sina vardagsliv. Intresset har koncentrerats på hur olika existerande jämställdhetsdiskurser används i tal och skrift och vilka konsekvenser detta får. Komparationer mellan de nordiska länderna har också gjorts.

Ett övergripande resultat är att förståelserna av kön och jämställdhet är påfallande motsägelsefulla och otydliga inom alla fält som projektet har studerat. Detta bidrar bland annat till att maktdimensioner kopplade till kön ofta försvinner ur både policies och berättelser om individuella praktiker.

Delprojekt 1, ”Diskursskaparna på nationell nivå”:
Partiideologi och institutionella förhållanden spelar viktiga roller när det gäller hur politiska partier konstruerar jämställdhet, och vilka subjektspositioner som blir möjliga för kvinnor i de studerade länderna. Högerpartiernas betoning av neutrala individer lämnar mindre utrymme för kvinnors subjektivitet och aktörskap än vänsterpartiernas betoning av strukturella orättvisor. Men samtidigt visar hela det politiska spektrumet upp ett antal diskursiva mekanismer för att nedvärdera betydelsen av jämställdhetsfrågor. Trots de många likheter som visade sig i jämställdhetsdiskursernas form i de två länderna, var ändå skillnaderna mellan dem avgörande. De skilde sig tydligt åt ifråga om hur vitt spridd jämställdhetsretoriken var.

Delprojekt 2, “Nationell jämställdhetsretorik blir regionala jämställdhetspraktiker”:
Idag utgör ”mainstreaming” den övergripande strategin för jämställdhetspolitiken i Norge och Sverige, med Finland på väg i samma riktning. De inledande skrivningarna om integrering av kön/jämställdhet i centrala norska och svenska regionalpolitiska dokument får dock i princip inga praktiska konsekvenser när politiska strategier och åtgärder ska utarbetas. I Sverige ska vissa regionalpolitiska organ, som regionala partnerskap, innehålla både kvinnor och män. I Norge placeras könsperspektivet i relation till frågor som rör kommunernas ansvar, och regionalpolitiken blir alltså könad enbart när det gäller frågor som rör offentlig sektor. Den sektorn kan betraktas som relativt underordnad inom regionalpolitik där ekonomisk tillväxt står i centrum. I den finska regionalpolitiken är kön och jämställdhet i stora delar helt frånvarande.

Delprojekt 3, ”Politik och kön i nordiska familjer”:
När det gäller de frågor som projektet har studerat är variationerna mellan par inom länderna genomgående större än skillnaderna mellan länderna. Ett par exempel av många möjliga: i alla tre länderna fanns stora skillnader både i fördelningarna av hemarbetsuppgifter i paren, och i parens gemensamt angivna skäl för fördelningen. De största skillnaderna när det gäller vilka förståelser av kön och jämställdhet som gick att avläsa i de skälen, fanns mellan de par som hade den jämnaste hemarbetsdelningen och de som delade minst jämnt, oavsett land. I många av paren med den jämnaste fördelningen av hemarbetet förekom i alla tre länderna diskussioner om makt och villkor, och där användes emellanåt ord som ”jämställdhet” som aktiva argument för en viss fördelning. Det var i dessa par det förekom kvinnor som använde explicita feministiska argument för förändring.

ämnen: psykologi, genus