Forskningsprojekt Sociala medieplattformar är centrala arenor för demokratiska samtal, men kan även förstärka demokratiska risker, särskilt i samband med val eller under kriser. EU har därför infört rättsliga ramverk för att hantera riskerna genom att ändra hur innehåll på plattformarna ska hanteras. Det väcker frågor om kontroll, ansvar och skyddet av yttrandefriheten. Vem har makten att definiera och minska risker online – och hur långt kan rätten gå utan att undergräva de värden den samtidigt försöker skydda?
Detta forskningsprojekt undersöker det rättsliga ramverket – främst Digital Services Act – som reglerar moderering på sociala medier, främst hanteringen av desinformation, politisk påverkan och annat vilseledande innehåll på plattformar, särskilt under kriser eller i samband med val. Projektet innefattar en analys av maktfördelningen mellan EU, sociala medieplattformar och aktörer inom civilsamhället, samt konsekvenserna för grundläggande rättigheter och demokratisk motståndskraft inom EU.
Projektet undersöker hur EU:s nya lagstiftning – främst Digital Services Act (DSA) – försöker hantera de demokratiska risker som sprids på och förstärks genom stora sociala medieplattformar, så kallade VLOPs (Very Large Online Platforms). Genom algoritmer och automatiserade konton kan skadligt innehåll som exempelvis desinformation få ett större och snabbare genomslag i samhället än tidigare. Detta kan påverka val, samhällsdebatt och tilliten till demokratiska institutioner.
DSA medför att plattformar med över 45 miljoner användare i EU måste utvärdera och hantera risker för demokratiska processer, som valpåverkan och hot mot det offentliga samtalet. Vid allvarliga kriser – som krig eller större desinformationskampanjer – kan EU-kommissionen kräva att dessa plattformar snabbt agerar, till exempel genom att ändra sina användarvillkor eller ta bort skadligt innehåll. Detta så kallade krishanteringssystem infördes hastigt efter Rysslands invasion av Ukraina 2022.
Detta forskningsprojekt granskar hur den rättsliga regleringen påverkar balansen mellan att skydda yttrandefriheten och att minska spridningen av skadligt innehåll. Det studerar också hur makt och ansvar fördelas mellan EU, plattformarna och civilsamhället, inklusive aktörer som faktagranskare och “trusted flaggers” som ges särskilda rättigheter att rapportera innehåll. Syftet är att bättre förstå hur dessa nya regler både kan stärka demokratisk motståndskraft, det vill säga förmågan att stå emot, anpassa sig till och återhämta sig från kriser, men också vilka risker det medför för individens rätt att uttrycka sig fritt.
Projektet bygger vidare på tidigare forskning om sociala medier, yttrandefrihet och demokratisk motståndskraft, och sammankopplar juridisk analys med teorier om demokratiskt försvar i krissituationer. Målet är att bidra med ny kunskap om hur EU:s reglering av digitala plattformar kan påverka demokratin – både positivt och negativt – i en tid av ökande globala kriser.
