Hoppa direkt till innehållet
printicon

Lapparnas förmyndare. Det moderna lappväsendet i Sverige 1885-1971

Forskningsprojekt Lappväsendet var kanske det viktigaste instrumentet i svensk samepolitik, och samtidigt en central aktör inom politikområdet. Från sin position i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland påverkade myndigheten svensk samepolitik på central nivå.

Det moderna lappväsendet bedrev sin verksamhet 1885-1971, en verksamhet som hittills inte blivit föremål för en sammanhållen undersökning. Genom en studie av lappväsendet blir inte bara den regionala nivån i den statliga förvaltningen av samefrågorna belyst. Även kunskaperna rörande samisk historia, i form av samhällsutveckling och politisk mobilisering bland samerna, samt utformandet av den svenska samepolitiken på en central politisk nivå kommer att utvecklas.

Projektöversikt

Projektperiod

2007-04-02 2007-12-31

Forskningsämne

Historia, Samisk forskning

Projektbeskrivning

Samisk historia är fortfarande i stor utsträckning bristfälligt utforskad i Sverige. De studier som har kommit under de senaste åren har fört utvecklingen inom forskningsfältet framåt, men det är fortfarande ett område som till stora delar är helt eller delvis outforskat. Nya insatser behövs därför inom samisk historia. Ett väl avgränsat område inom samisk historia som är lämpat för en studie är det moderna lappväsendet. Myndigheten bedrev sin verksamhet 1885-1971, en verksamhet som hittills inte blivit föremål för en sammanhållen undersökning. Genom en studie av lappväsendet blir inte bara den regionala nivån i den statliga förvaltningen av samefrågorna belyst. Även kunskaperna rörande samisk historia, i form av samhällsutveckling och politisk mobilisering bland samerna, samt utformandet av den svenska samepolitiken på en central politisk nivå kommer att utvecklas.

Lappväsendet är en unik myndighet, som endast fanns i Sverige och Norge. Det moderna lappväsendet i Sverige inrättades i samband med förberedelsearbetet inför den första renbeteslagen, RBL 1886. Lagen drevs igenom riksdagen 1886 och var det första försöket att på ett mer djupgående sätt reglera rennäringen i landet. Året före hade en lappfogde tillsatts i Jämtland, som den första lapptjänstemannen, med uppgift att övervaka förhållandet mellan samerna och den bofasta befolkningen i länet. Under de återstående åren av 1800-talet kom myndigheten successivt att utvidgas geografiskt genom att lappfogdetjänster även inrättades i Norrbotten (1890) och Västerbotten (1896). Efter sekelskiftet fortsatte lappväsendet att växa, dels genom att ytterligare två lappfogdar tillsattes i Norrbotten 1916 respektive 1937, dels genom att en ny lägre position inrättades inom lappväsendet från och med 1913, lapptillsyningsmännen, vilka arbetade med en mer direkt kontroll och översyn över samerna. I takt med utvecklingen mot fler lapptjänstemän frångicks också allt mer lappväsendets formella ställning som en slags medlare mellan samerna och den bofasta befolkningen. Lapptjänstemännens arbetsuppgifter blev allt mer uttalat inriktade på att styra och övervaka samerna och deras huvudnäring renskötseln. Den omfattning lappväsendet uppnådde under sina tillväxtår under 1900-talets första årtionden, kom myndigheten att behålla i stort sett oförändrad fram till 1971 då den avskaffades. Lappväsendet ingick som en integrerad del i länsstyrelsen i respektive län, men genom samefrågornas speciella karaktär fick lapptjänstemännen, tillsammans med ett fåtal tjänstemän inom länsstyrelserna, en stark ställning.

I min avhandling har jag visat vilken viktig roll lappväsendet spelade för utvecklingen av den svenska samepolitiken. Myndigheten innehade dubbla positioner, vilket ytterligare förstärkte dess maktställning. Lappväsendets uttalade funktion var att implementera de beslut som fattades på den centrala politiska nivån, det vill säga att i praktiken tillämpa den lagstiftning som berörde samerna. Myndigheten kom dock även att få en central roll i samepolitikens utformning. Lapptjänstemännen betraktades under en lång period som självklara auktoriteter på det samepolitiska området, och kom därför att inneha en avgörande position när beslut skulle fattas inom politikområdet. Genom dessa dubbla roller var lappväsendets maktställning gentemot samerna närmast oinskränkt. Lapptjänstemännens agerande hade även indirekt en stor betydelse för samernas etnopolitiska mobilisering, genom att många av de samiska aktionerna genomfördes som en reaktion på myndighetens politik.

Genom att lappväsendet inte stod i centrum för avhandlingens problemformulering, var dock den bild av myndighetens agerande och dess betydelse för samepolitiken som gavs i avhandlingen begränsad, både i fråga om den period som skildrades och i hur djupgående analysen kunde göras. Tidsmässigt täcktes endast en del av den period lappväsendet var verksamt och periodiseringen var dessutom vald med utgångspunkt från skeenden inom den samiska mobiliseringen, vilka saknade direkta motsvarigheter i lappväsendets utveckling. Förändringar över tid i lappväsendets utveckling var därför svåra att bedöma och analysera. I avhandlingen behandlades myndigheten på ett övergripande sätt i analyserna, vilket medförde att det var svårt att i någon större utsträckning jämföra hur lapptjänstemännen agerade i de olika länen. Även detta är en viktig fråga som behöver belysas i långt högre grad.

Det övergripande syftet med studien är att analysera lappväsendets agerande under perioden 1885-1971 och att försöka klargöra orsakerna till detta. Undersökningen kommer att ta sin utgångspunkt från en fördjupad och mer nyanserad analys av hur lapptjänstemännens agerande ska tolkas, samt en vidareutveckling av vilka effekter myndighetens politik fick. Kopplat till detta syfte finns även två viktiga delsyften: För det första att tydligare utveckla och undersöka hur lappväsendet influerade den svenska samepolitiken. För det andra att i större detalj analysera hur lappväsendets agerande påverkade den politiska mobiliseringen bland samerna. En arbetshypotes är att lappväsendets utveckling kan delas in i tre olika perioder, där olika huvuddrag i myndighetens agerande kan utmejslas:

· 1885-1912. Lappväsendet etableras och utvidgas till att omfatta samtliga tre län. Den inställning lapptjänstemännen uppvisar gentemot samerna kan närmast beskrivas som paternalistiskt-välvillig, där samerna skall skyddas från det omgivande samhällets negativa påverkan.
· 1913-1949. Myndigheten utvidgas och växer och dess ställning konsolideras. Attityden mot samerna hårdnar och blir mer uttalat rasistisk-nedvärderande, inte minst beroende på det motstånd mot lappväsendets agerande som successivt växer fram bland samerna.
· 1951-1971. Myndigheten är stadd på reträtt, inte minst till följd av det förändrade samhällsklimatet rörande minoritetsfrågor under efterkrigstiden, något som innebär att lappväsendets maktställning allt snabbare urholkas och undergrävs. I ett försök att hantera utvecklingen och till följd av en allt starkare samisk organisering förändras myndighetens agerande i en mer pluralistiskt-tillmötesgående riktning.

Utvecklingen i lappväsendet i de tre länen var dock troligen inte likartad utan övergången mellan olika faser skedde troligen vid olika tider i respektive län. En uppgift inom studien blir därför att analysera och förklara skillnaderna i utvecklingen mellan länen. En följdfråga blir även att undersöka vilken betydelse dessa skillnader har haft, dels för utformningen av den svenska samepolitiken, dels för samerörelsens utveckling.

Det är närmast utifrån tre perspektiv som lappväsendets agerande skall studeras. För det första skall myndighetens agerande analyseras utifrån de kulturhierarkiska tankegångar som var rådande kring sekelskiftet 1900 och en lång period framåt. Dessa tankegångar gick ut på att samerna var lägre stående än den övriga befolkningen och detta gav även upphov till den så kallade ”lapp skall vara lapp”-politiken, vars målsättning var att skydda den samiska befolkningen från alltför omfattande kontakter med den svenska kulturen som sågs som ett hot mot samernas överlevnad. Här brukar ofta termen socialdarwinism användas för att sammanfatta synen på samerna. Denna aspekt har ofta framhållits som den dominerande i studier där lappväsendets agerande har berörts, men utan att analysen fördjupats vidare och andra möjliga delförklaringar tagits in och behandlats. För det andra ska därför myndighetens agerande studeras utifrån en ämbetsmannatradition, där lapptjänstemännens position som ämbetsmän inom den statliga organisationen står i fokus. Vilken betydelse hade detta för lappväsendets ställningstaganden och beslut? Slutligen skall myndighetens agerande även analyseras med utgångspunkt från lappväsendet som en byråkrati. Går det att skönja några generella mönster gemensamma med andra byråkratier i lappväsendets agerande? Genom att utnyttja flera kompletterande perspektiv kan analysen av myndigheten fördjupas och resultaten av studien får därmed en större bärkraft.
(Ämne: Historia)