Forskningsprojekt Hur utvecklar lärare sin förmåga att förändra sin undervisning i skolor som utformas för att stödja elevcentrerat lärande?
Detta projekt studerar kollektivt lärande hos lärare och skolledare under skolans transformation till innovativa lärmiljöer, där traditionella undervisningsformer utmanas.
Umeå universitet
Projektet undersöker hur skolledare och lärare gemensamt utvecklar undervisning i elevcentrerade lärmiljöer (ILEs). Genom att föra in forskningsresultat i praktiken studeras hur nya undervisningsformer kan växa fram i kollektivt lärande. Målet är att bidra till skolutveckling och ökad förståelse för lärarnas roll i utbildningsreformer.
Idag ser vi ett växande antal så kallade innovativa lärmiljöer (eng. Innovative Learning Environments, ILE) både internationellt och nationellt. ILE är en del av ett pedagogiskt narrativ som syftar till att främja elevcentrerat lärande, vilket innebär en förskjutning från traditionell, lärarstyrd undervisning. Dessa miljöer skiljer sig från traditionella korridorsskolor genom att de är utformade med öppna ytor, flexibla möbler och teamundervisning. Det skapar en ny kontext där undervisningen ska anpassas efter elevernas behov, förutsättningar och engagemang.
Syftet med projektet är att bidra med kunskap om lärare och skolledare kollektiva lärande i övergången från lärarcentrerad till elevcentrerad undervisning.
Projektet genomförs med stöd av Cultural Historical Activity Theory (CHAT) och inkluderar årliga workshops där lärare arbetar med forskningsresultat från studier i ILEs, planerar elevcentrerade lektioner och reflekterar över praktiska förändringar. Processen dokumenteras med ljudinspelningar, anteckningar och fotografier.
Ett nytt sätt att organisera skolan
Skolans fysiska miljö förändras – från traditionella klassrum till öppna, flexibla ytor där flera lärare och många elever samarbetar. Dessa innovativa lärmiljöer (ILEs) är inte bara en arkitektonisk förändring, utan speglar ett pedagogiskt skifte mot elevcentrerat lärande. Men att skapa en sådan förändring i praktiken är en utmaning. Det är inte givet att ny skolarkitektur automatiskt leder till ny undervisning.
Från forskning till praktik
Det här forskningsprojektet handlar om hur lärare och skolledare tillsammans arbetar med att förändra undervisningen. Genom att använda aktuell forskningsdata från klassrumsobservationer, intervjuer och enkäter får lärarna möjlighet att reflektera över och utveckla sin undervisning i linje med ett mer elevcentrerat arbetssätt. Projektet följer en formativ interventionsmodell där forskare och lärare samarbetar i återkommande workshops.
Kollektivt lärande i centrum
I centrum står lärarnas och skolledarnas kollektiva lärande – hur de tillsammans identifierar hinder, hittar nya lösningar och prövar nya sätt att undervisa. Projektet använder en teoretisk modell som beskriver detta som en "expansiv lärandeprocess", där tidigare erfarenheter utmanas och nya undervisningsformer växer fram. Det är i detta möte mellan forskning och praktik som verklig förändring kan ske.
Projektet bidrar med viktig kunskap om hur förändringsarbete i skolan kan genomföras i praktiken. Resultaten är relevanta inte bara för de skolor som står inför liknande omställningar, utan också för lärarutbildningar och beslutsfattare. I förlängningen handlar det om att skapa bättre förutsättningar för elevers lärande – i miljöer som stöttar självständighet, kreativitet och samarbete.
