Forskningsprojekt En vanlig praktik inom idrott är användningen av fysiologiska tester för att mäta utövares fysiska kapacitet i syfte att utveckla och optimera deras prestationer. I dagsläget vet vi inte mycket om hur coacher arbetar med testning av idrottsutövare. I det här projektet ställer vi frågor till tränarna: Vilka tester används? När, hur och varför används tester? Vilka erfarenheter har idrottscoacher och lärare i specialidrott av att använda tester med unga idrottare?
I det här projektet undersöks coachers och specialidrottslärares fysiologiska testning av unga idrottare. Intervjuer med coacher/specialidrottslärare från olika idrotter kommer att utgöra det empiriska underlaget. Projektets inriktning bidrar till en förståelse av testpraktiken inom idrotten och dess relation till att vara en del av en hållbar idrottsmiljö för talangutveckling. Sådan kunskap kan nyttjas bl.a. i tränarutbildning och lärarutbildning med inriktning mot skolämnet specialidrott.
Att utveckla unga idrottstalanger innebär att skapa lärandemiljöer som stödjer deras långsiktiga utveckling. Centrala komponenter i detta arbete är tränare, utrustning, faciliteter samt medicinskt och fysiologiskt stöd, vilka alla förväntas bidra till idrottarnas framsteg (Baker et al., 2017; Güllich & Cobley, 2017; Vaeyens et al., 2008).
En vanlig metod inom talangutveckling är användningen av fysiologiska tester för att mäta idrottares fysiska kapacitet. I Sverige introduceras dessa tester ofta systematiskt under gymnasietiden, i syfte att följa upp och stödja unga idrottares utveckling (Robertson et al., 2014; Svensson & Sörlin, 2019; Söderström et al., 2024).
I detta sammanhang spelar skolämnet specialidrott en viktig roll. Ämnet syftar till att möjliggöra för unga idrottare att kombinera studier med idrott, och ämnesplanen betonar både långsiktighet och hållbarhet. Eleverna ska utveckla sin idrottsliga förmåga samt ett holistiskt och etiskt förhållningssätt till sin idrottskarriär, bland annat genom att tillägna sig kunskaper om träningens metoder och teorier (Skolverket, u.å.). Samtidigt visar forskning att idrottens logiker ofta dominerar utbildningen, vilket väcker frågor om hur ämnets dubbla syfte – utbildning och prestation – faktiskt tar form i praktiken.
Fysiologiska tester används således frekvent inom både idrottsrörelsen och skolämnet specialidrott, med syftet att mäta och optimera idrottares fysiska kapacitet. Trots omfattande forskning om testernas innehåll och validitet är kunskapen begränsad om hur testningen påverkar idrottares utveckling i praktiken – särskilt ur perspektivet hos både de som genomför testerna (t.ex. tränare och lärare) och de som testas (idrottare och elever) (Söderström et al., 2024).Projektet undersöker hur coacher och specialidrottslärare använder fysiologiska tester för att mäta unga idrottares fysiska förmågor. Fokus ligger på vilka tester som används, hur och när de genomförs samt motiven bakom testningen. Coachers och lärares erfarenheter och uppfattningar utgör det empiriska materialet. Genom intervjuer från både lag- och individuella idrotter studeras om testningen är idrottsspecifikt relaterad.
