Hoppa direkt till innehållet
printicon

Säkerhetsarbetets relevans och effekter

Forskningsprojekt I ett tvärvetenskapligt forskningsprogram studeras lokalt säkerhetsarbete av en forskargrupp från fem institutioner vid Umeå universitet.

I ett femårigt forskningsprogram, finansierat av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB), studeras effekter av myndigheters och kommuners säkerhetsarbete. Framförallt undersöka effekter av lokalt säkerhetsarbete. Inom programmet undersöks också hur säkerhetsarbete fungerar beträffande tågincidenter. I forskningsprogrammet studeras även vilket genomslag lagstiftningen har fått i myndigheters och kommuners säkerhetsarbete med utgångspunkt i Lagen om skydd mot olyckor. Forskningsprogrammet studerar även modeller och metoder för utvärdering och mätning av effekter av säkerhetsarbete.

Projektansvarig

Projektöversikt

Projektperiod

2009-03-01 2013-12-31

Finansiering

Forskningen är helt finansierad av forskningsmedel som oftast är sökta i konkurrens. Skade-registreringen finansieras av Västerbottens läns landsting och Socialstyrelsen tillsammans.

Forskningsämne

Folkhälsovetenskap och samhällsmedicin

Projektbeskrivning

Inom detta forskningsprogram undersöks hur lagstiftarens intentioner får genomslag i myndigheters och kommuners säkerhetsarbete. Dessutom studeras dess relevans och effekter av säkerhetsarbete som utvecklats för lokala miljöer, allmänna transportmedel och naturen. Vidare undersöks för- och nackdelar med de metoder som idag används för utvärdering och mätning av effekter av säkerhetsarbete. Programmet kommer även att utveckla och testa nya metoder för att utvärdera och mäta effekter av säkerhetsarbete inom de uppmärksammade områdena.

Programmets utgångspunkter, inriktning och genomförande beskrivs närmare i detta dokument. En viss öppenhet i programmet behålls för att kunna studera säkerhetsarbete som, mot bakgrund av den kunskap som efterhand utvecklas inom projektet, visar sig angeläget att utforska närmare (delprojekt 13-15). Utgångspunkten för programmet är de riktlinjer och frågeställningar som finns i Räddningsverkets utlysning. Den övergripande frågeställningen är: ”Finns det positiva eller negativa samband mellan lagstiftarens intentioner, myndighetens och kommunernas initiativ, vidtagna åtgärder och effekter i samhället?”

Med referens till internationell forskning vill Räddningsverket att forskningsprogrammet ska analysera:
- Hur, med vilka metoder, och utifrån vilka restriktioner kan sådana samband studeras? (delprojekt 1-3)
- Hur ser de för ändamålet relevanta programteorierna (verksamhetslogikerna/ effektlogikerna) ut?(delprojekt 4, 10, 12)
- Hur ska/kan/bör effekter av säkerhetshöjande åtgärder i samhället mätas?(delprojekt 1-3)
- Vilka evidenskrav är rimliga/möjliga att ställa för effektmätningar inom olika åtgärdsområden? (delprojekt 1-3)
- Hur ser kunskapsläget ut; inom vilka åtgärdsområden har effektmätningar gjorts och med vilken grad av evidens?(delprojekt 6, 9, 11)

Projektet ska även innehålla:
- utvärderingar av systematiskt översiktsarbete [läs säkerhetsarbete, forskarnas anm.] rörande kunskapsläge och evidens (delprojekt 5, 6, 9, 11)
- effektmätningar inom vissa prioriterade områden (delprojekt 5, 7, 8)
- en kommunikationsplan för resultatspridning

I utlysningen anges att forskningsprogrammet ska utgå från det insatsområde som täcks av lagen om skydd mot olyckor (2003:778). Med samhällets säkerhetsarbete avses i lagen den räddnings¬tjänst som stat och kommuner svarar för. I utlysningen definieras ”säkerhetsarbete” som ”åtgärder, interventioner syftande till förhöjd/förbättrad säkerhet…”. I forskningsprogrammet används säkerhetsarbete för samhällets insatser och åtgärder för att förhindra, förebygga och begränsa skador på människor, egendom och miljö.

Programbeskrivning

I tur och ordning kommer problemområdet, programmets teoretiska utgångspunkter, metodfrågor och planerade delprojekt att beskrivas. Därefter redogörs för hur resultaten kommer att spridas. En preliminär tidsplan presenteras också, samt vilken roll den referensgrupp som kommer att knytas till utvärderingen har. Avslutningsvis presenteras i bilaga 1 de medverkande forskarnas CVn och den tvärvetenskapliga forskningsmiljö där programmet kommer att genomföras (bilaga 2).

Avgränsning av problemområdet och argument för detta

Det problemområde som enligt utlysningen ska studeras har en metodmässig och innehållslig sida. Metodfrågan handlar om hur man kan studera hur lagstiftarens intentioner får genomslag i myndigheters och kommuners säkerhetsarbete och hur man kan och bör utvärdera effekter av statens (Räddningsverkets och andra myndigheters) och kommuners säkerhetsarbete. De metoder som kommer att användas beskrivs och motiveras senare i programmet under rubriken metodologiska ansatser.

Den innehållsliga sidan eller problemområdet omfattar delar av samhällets säkerhetsarbete, främst statens och kommunernas räddningstjänst och säkerhetsarbete. I princip ingår all den verksamhet som Räddningsverket har ett övergripande ansvar för, men i utlysningen har vissa avgränsningar gjorts. Bestämmelserna i lag om skydd mot olyckor, som styr samhällets säkerhetsarbete (2003:778), ”syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor” (§1). Lagstiftaren betonar att säkerhetsarbetet ska eftersträva likvärdigt skydd mot olyckor i hela landet och anpassning till lokala förhållanden.

Inom forskningsprogrammet kommer tre breda problemområden där olika typer av säkerhetsarbete förekommer att studeras närmare:
- lokala miljöer
- allmänna transportmedel
- naturolyckor/katastrofer

I första hand fokuseras på skador på individer, men på områdena tågincidenter och naturolyckor kommer också skador på naturen att uppmärk¬sammas. Metodfrågeställningarna kommer även att studeras med anknytning till dessa tre problemområden.

Med lokala miljöer avses miljöer i lokalsamhället, som t ex parker, torg, gångvägar, lekplatser, barndaghem och skolor. I dessa miljöer kan olika typer av skador uppkomma och säkerhetsarbete som ska förebygga och begränsa skador är i fokus. Eftersom det sedan många år finns en gedigen skaderegistrering vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå (se bilaga 3), finns det många möjligheter att välja hur man undersöker effekter av lokalt säkerhetsarbete för olika grupper av skadade.

Med allmänna transportmedel avses bussar, tåg mm. Området studeras här ur ett regionalt, nationellt och i viss mån internationellt perspektiv. Skadehändelser med bussar har varit i fokus för ett samarbete mellan Räddningsverket och Socialstyrelsen och där har Enheten för kirurgi vid Umeå universitet varit projektutförare. Detta arbete utmynnade i ett antal rapporter och en doktorsavhandling (Albertsson 2005). I forskningsprogrammet kommer bussar inte att vara i fokus, men erfarenheterna från det projektet kommer att vara användbara. Vi vet att antalet oavsiktliga tågincidenter ökar i världen med många döda och allvarligt skadade, bl.a. beroende på den ökande trafiken och de stigande hastigheterna. I Sverige slår resande med tåg nya rekord och regeringen har som mål att öka tågtrafiken ytterligare och att Sverige skall satsa mer på höghastighetståg. Detta ökar risken för att tågincidenter med katastrofala följder skall inträffa och som vi ser det är det närmast en tidsfråga innan det sker. Beredskapen hos olika organisationer att hantera sådana händelser är föremål för samverkansprojekt med Socialstyrelsen och Räddningsverket i linje med arbetet i ”Bussprojektet”. Därför sätter vi fokus på teknisk säkerhet och räddningsinsatser vid tågincidenter.

Med naturolyckor/-katastrofer menar vi t ex översvämningar, jordskred, stormar och skogsbränder. Området studeras ur ett regionalt, nationellt och internationellt perspektiv. För att på något sätt kunna avgränsa detta stora område avser vi att inom forskningsprogrammet främst studera effekter av säkerhetsåtgärder som ska vidtas vid översvämningar i Sverige.

Naturolyckor har hittills inte utgjort något stort problem i Sverige men även här kan vi se att riskerna beroende på bland annat klimatförändringar verkar öka. Detta motiverar vikten av att studera säkerhetsarbete som förebygger och begränsar naturolyckor, vilket även uppmärksammats i bl.a. SRVs ”Framtidens risker och säkerhetsarbete” (Räddningsverket, 2008). Ett allt varmare klimat ökar riskerna för översvämningar, ras och skred i västra Sverige medan östra Sverige riskerar att drabbas av torka vilket bland annat kan leda till fler gräs- och skogsbränder. Det pågår ett stort FN-arbete för att förebygga naturolyckor och minimera effekterna av dem. FN har antagit en tioårsplan för att göra världen mer rustad för naturolyckor. Ett förebyggande arbete bedrivs också inom EU. En strategi för det framtida säkerhetsarbetet handlar om att delta i och påverka EU och det internationella arbetet. Säkerhetsarbetet blir alltmer internationellt.

Det finns flera skäl till att vi valt att studera dessa tre områden. Säkerhetsarbete på lokal, regional, nationell/internationell nivå skiljer sig beträffande skadehändelsen, skadeproblem, säkerhetsarbetets karaktär och de aktörer som är involverade i arbetet. I rapporten ”Framtidens risker och säkerhetsarbete” (ibid.) betonas också behovet av att utveckla det förebyggande arbetet i kommunerna och att stärka förtroendevaldas möjligheter att styra säkerhetsarbetet, samt kommunernas (samordnings-) ansvar vilket motiverar ett särskilt fokus på säkerhetsarbete i lokala miljöer. Att undersöka regionalt och nationellt säkerhetsarbete för att förebygga tågolyckor motiveras som redan nämnts med en ökad risk för allvarliga tågincidenter. I ”Framtidens risker” (ibid.) betonas också behovet av att möta klimatförändringar och att delta i och påverka det internationella arbetet (inkl. EU). Vi bedömer att det är viktigt att också studera säkerhetsarbete där Sverige tydligt är en del av ett europeiskt och internationellt säkerhetsarbete.

På individnivå kommer ålder och kön/genderfrågor att vara en del i det som studeras. Äldre kvinnor skadas oftare än män i samma ålder och vissa typer av skador är mer förekommande i vissa åldersgrupper. Barn och äldre personer räknas även till vulnerabla grupper för vilka säkerhetsarbete kan ha utvecklats, vilket i så fall kommer att uppmärksammas. Inte bara ålder utan även biologiska skillnader mellan män och kvinnor har betydelse för bla skadeutfall och även i vilken miljö man oftast skadas. Det diskuteras även om räddningsinsatser påverkas av räddningspersonalens fysiska styrka, vilken vanligtvis är större hos män. Det är därför av betydelse att analysera taktik, teknik och metoder vid exempelvis ”tung räddning” vid tex tågincidenter, för att identifiera hur könsfaktorer beaktas vid val av teknik och utrustning (tex lättviktsutrustning). Vilken effekt dessa ålders-, kön- och genderfaktorer har på skadeutfall kommer att kunna belysas i projektet.

Inom forskargruppen finns erfarenhet och kompetens att studera säkerhetsarbete på framförallt lokal nivå eftersom forskarna också har tillgång till den skadedatabas som byggts upp vid Norrlands universitetssjukhus och som är en av de få i landet. Den kan användas för att studera skadeutveckling, faktorer som orsakar skador och också effekter av säkerhetsåtgärder i Umeå kommun och dess kranskommuner (se bilaga 3). Den kompetensen är också värdefull när jämförelser görs med andra kommuner. Inom forskargruppen finns en bred och hög vetenskaplig kompetens som gör det möjligt att studera alla de frågor som anges i utlysningen.

Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt beskrivs programmets teoretiska utgångspunkter, dels genom att presentera en kort sammanställning av den forskning som finns inom området effekter av säkerhetsarbete (Cohcranerapporter och systematiska reviewer). Därefter beskrivs hur kunskap om skador och säkerhetsarbetets effekter söks främst med utgångspunkt i Haddons modell med dels en matris (Haddon, 1980a) och med tio åtgärdsstrategier (Haddon, 1980b) för att förebygga och begränsa skador. En modell har utvecklats för att översiktligt beskriva hur programmets frågeställningar om ”styrningskedjan” och säkerhetsarbetets effekter kommer att studeras. Modellen presenteras kort i detta avsnitt.

Internationell vetenskaplig utblick

Litteratursökningar och metanalyser av publicerade studier kommer att göras. Det finns en ansenlig mängd forskningsrapporter som beskriver effekter av olika typer av säkerhetsarbete för att förebygga skador hos befolkningen i allmänhet, men även bland vulnerabla grupper som barn och äldre.

En ytlig genomgång av ett 20-tal internationella kunskaps-sammanställningar innefattande ca 800 genomförda studier (Cochrane-rapporter och andra review-artiklar, se bilaga 4). De beskriver inte enbart olika effekter och dess utfall utan även värderar hur evidensen ser ut för varierande säkerhetsarbeten.

En del av kunskapssammanställningarna fokuserar på allmänna samhällsbaserade åtgärder riktade mot hela befolkningen, t ex ”The WHO Safe Communites’ model for the prevention of injury in the whole populations” och där Sverige varit ett framgångsrikt land. Falköping, Lidköping, Motala och Falun är orter som i kunskapssammanställningen lyfts fram som bra exempel där modellen lett till en signifikant reduktion av antalet skadefall.

Andra kunskapssammanställningar fokuserar alla typer av skador eller enbart vissa, som fall bland äldre, drunkningar bland barn, och skador i olika miljöer, t ex i hemmet och i trafikmiljöer. Även riktade interventioner i olika åldersgrupper bland barn och ungdomar har prövats och likaså åtgärder riktade till föräldrar.

När det gäller de äldre så dominerar skador som uppkommit genom fall och ett antal kunskapssammanställningar har gjorts inom området. Dessa arbeten har varit riktade mot t ex populationsbaserade interventioner, mediciner som bidragande faktorer, betydelsen av fysisk aktivitet och hur evidens från forskningsförsök kan överföras i guidelines.

Haddons matris

Vid utvärdering av säkerhetsprogram för skadeförebyggande insatser finns det i litteraturen ett flertal modeller att använda. I föreliggande projekt har vi valt att använda oss av den matris och de strategier som beskrivits av Haddon (1980a, b).

Hans matris är väl beprövad och har haft stor spridning både i Sverige och internationellt. Syftet är att forskare skall kunna bedriva ett systematiskt skadepreventionsarbete, samt att studera direkta och bidragande faktorer som påverkat skadeutfallet.

Matrisen kan också användas av t.ex. samhällsbyggnadskontor vid riskinventering och vid upprättande av säkerhetspolicydokument inom olika kommunala sektorer. Den kan också, som i detta forskningsprogram, användas för mätning och utvärdering av effekter av säkerhetsarbete.

Exemplet i tabell 1 bygger på ett scenario där arbetet är inriktat på att förebygga skador bland barn som vistas på en lekplats.

Tabell 1. Haddons matris över faktorer som påverkar skadeutfall (modifierad för forskningsprogrammet

Mänskliga faktorer Produkt/
utrustning Fysisk miljö Socioekonomisk
miljö
Före olyckan Bristande tillsyn och erfarenhet Defekt klätter- ställning Underlag på marken Information om faror på lekplats
Vid olyckan Använda lekhjälm Bra kvalitet på lekhjälm Andra föremål på marken Säkerhetspolicy
Krav på hjälm
Efter olyckan Kunskap i första hjälpen Tillgång till mobiltelefon Nära till sjukhus Kompetent ambulanspersonal

Mänskliga faktorer, utrustning, fysisk och socioekonomisk miljö är faktorer som kan ha betydelse för att förebygga och begränsa olika skador. Modellen lämpar sig som utgångspunkt för att studera effekter av säkerhetsarbete. Ett säkerhetsarbete kan vara inriktat på att stärka en eller flera av dessa faktorer.

Haddons 10 strategier

Utgångspunkten för strategierna är att skador anses uppkomma genom en oönskad överföring av energi (t.ex. mekanisk eller termisk energi) som bärs av en vehicle (t.ex. gunga, hett vatten etc.). De viktigaste faktorerna vid skadereduktion är att:

• Förhindra att den energi som når människan är i sådan mängd att personskada inträffar.
• Om skada ändå sker skall skadans allvarlighet minimeras

Åtgärderna skall inte enbart begränsas till primär prevention utan skall involvera alla stegen i den skadeproducerande processen. I första hand skall prioritet ges till de åtgärder som mest effektivt reducerar skador. Målet skall vara att varken mekaniskt eller mänskligt misslyckande skall resultera i personskador. Nedanstående exempel illustrerar de olika strategierna för att förebygga skador bland barn som vistas på lekplats.

1) Eliminera risken, t.ex. genom att inte tillverka klätterställningar

2) Minska mängden skadebringande energi, t.ex. lägre fallhöjd på klätterställningar

3) Förhindra frigörelse av skadebringande agens, t.ex. att påverka människans beteende, se till att det finns skyddsräcken

4) Modifiera risken, t.ex. att använda skyddshjälm

5) I tid och rum separera det skadebringande från det som skall skyddas, t.ex. separata lekområden för barn i olika åldrar

6) Med fysisk barriär separera det skadebringande från det som skall skyddas, t.ex. staket runt gungorna

7) Modifiering och mjukbehandling av strukturer hos den skadebringande produkten, t ex mjuka gummilister som minskar klämskador.

8) Öka motståndskraften hos personer utsatta för skaderisker, t.ex. motverka benskörhet

9) Hindra att redan inträffad skada förvärras, t.ex. utbildning i första hjälpen, bra utbildning av personal inom ambulanssjukvård och räddningstjänst

10) Återställa och rehabilitera den skadade, t.ex. högklassig rehabiliteringsvård.

Dessa tio åtgärdsstrategier kan minskas ner till fyra och användas för att klassificera syftet med myndigheters och kommuners säkerhetsarbete och säkerhetsåtgärder:
- eliminera risker
- begränsa risker
- stärka motståndskraften hos de som riskerar att skadas
- begränsa inträffad skada

Modell för utvärdering av säkerhetsarbete

En modell för utvärdering av samhällets säkerhetsarbete har utvecklats som översiktligt beskriver hur kunskap om myndigheters och kommuners säkerhetsarbete kommer att sökas inom forskningsprogrammet. Se nästa sida Figur 1.


Figur 1 illustrerar hur myndigheters och kommuners säkerhetsarbete utvärderas. Inom forskningsprogrammet söks kunskap om:
*risker
*skador
*säkerhetspolicy/ program
*faktiskt säkerhetsarbete
*effekter och konsekvenser av säkerhetsarbete

Fokus ligger på att undersöka hur styrningskedjan från lagstiftarens och säkerhetsaktörernas intentioner genomförs och på att undersöka effekter av säkerhetsarbete/-åtgärder inom de tre problemområdena.

På makronivå undersöks om och i vilken utsträckning lagstiftarens intentioner får genomslag i myndigheters och kommuners faktiska säkerhetsarbete. Här undersöks och granskas också förekommande säkerhetsprograms mål och intentioner och programmens relevans.

På mikronivå söks kunskap om effekter och konsekvenser av förekommande säkerhetsarbete.
Effekter/konsekvenser av olika typer av säkerhetsarbete utvärderas i förhållande till risker, riskmedvetenhet, riskbeteende och skador samt mot uttalade mål och intentioner med säkerhetsprogrammen.

Om det finns säkerhetsprogram/säkerhetsarbete som särskilt riktas mot vulnerabla grupper (t.ex. barn och äldre) kommer detta att uppmärksammas.

En utgångspunkt för forskningsprogrammet är att det vid en given tidpunkt finns ett risk- och skadetillstånd i samhället. Detta tillstånd förändras och lagstiftaren och säkerhetsaktörerna utvecklar fortlöpande säkerhetsprogram och åtgärder för att förebygga och lindra skador och dessas konsekvenser på olika områden. Sett över tid kan samhällets säkerhetsarbete öka, vara oförändrat eller minska totalt sett och det kan också finnas skillnader mellan olika säkerhetsområden. Vidare kan det saknas eller finnas betydande brister i säkerhetsarbetet inom ett visst risk- och skadeområde.

Ett risk- och skadetillstånd kan i sin tur förklaras med olika faktorer och kunskap om dessa faktorer kommer att uppmärksammas och användas vid bedömning av säkerhetsarbetets relevans och effektivitet. (I figuren indikerat med en streckad ruta.) I enligt med Haddons modell kommer olika mänskliga-, produkt/utrustnings- och miljöfaktorer att användas i analys och tolkning av effekter av säkerhetsarbete.

Principiellt sett kan ett säkerhetsarbete eller en säkerhetsåtgärd ha en positiv, ingen eller en negativ effekt på risk, riskmedvetenhet, riskbeteende respektive skadehändelser, skador och konsekvenser på människa och miljö. Säkerhetsarbete/-åtgärder som bygger på kunskap och beprövad erfarenhet om hur risker och skador kan minska/lindras har förutsättningar att fungera effektivt, dvs. påverka risker, riskmedvetenhet, riskbeteende, skador och/eller dess konsekvenser i en positiv riktning. Men detta är inte en tillräcklig förutsättning . Ett effektivt säkerhetsarbete förutsätter också att insatserna/åtgärderna är tillräckliga och har genomförts på ett framgångsrikt sätt. Ett program- eller säkerhetsarbete som inte lyckas kan ha misslyckats pga brist på vetenskapligt (teoretiskt) stöd eller pga att genomförandet av programmet/åtgärderna misslyckats (jfr Suchman, 1969:16; Weiss, 1998:128-129).

Figur 2 beskriver fyra tänkbara ”effektivitetstillstånd” med utgångspunkt i utvärderings- och implementationsforskning (ibid.; Parsons, 1995; Premfors, 1989). Ruta a illustrerar ett effektivt säkerhetsarbete som bygger på kunskap som har vetenskapligt stöd och ett framgångsrikt genomförande. Som framgår av figuren kan säkerhetsarbetet som i ruta b ha ett vetenskapligt stöd men ändå vara verkningslöst p.g.a. att genomförandet har misslyckats. Ett säkerhetsarbete som saknar vetenskapligt stöd (ruta c) kan i vissa fall vara effektivt. Det handlar då om säkerhetsarbete som bygger på beprövad erfarenhet eller där nya metoder som än så länge saknar vetenskapligt stöd visar sig fungera i praktiken. Men ett säkerhetsarbete utan vetenskapligt stöd och som genomförts som det var tänkt kan också vara ineffektivt, vilket i så fall kan förklaras med att det inte sätter igång en kausal process som leder till att målen (de önskade effekterna) uppnås. Ett säkerhetsarbete utan vetenskapligt stöd och där genomförandet misslyckats är ineffektivt eller verkningslöst (ruta d).

Figur 2 Säkerhetsarbetets effektivitet bedömt mot vetenskapligt stöd och genomförandet

Metodologiska ansatser

I detta avsnitt redogörs kort för utgångspunkter och överväganden vad gäller metodfrågorna. Att bedöma vad som är en lämplig metod fordrar vetenskapsteoretiska, sakområdes och kontextuella överväganden. Förenklat kan man säga att argumentationen för val av vetenskaplig metod, utifrån forskningsprogrammets intentioner, kan göras på två principiellt olika sätt. Dels med utgångspunkt i evidensrörelsen förespråkade metoder och evidenshierarkier (kontrollerade studier och metaanalyser), dels utifrån en kunskapspluralistisk utgångspunkt där man närmar sig effekt- och evidensfrågan med en flermetodansats. Att förespråka evidensbaserade metoder, som görs i en av underlagsrapporterna (Frödin, odaterad), förutsätter ett antagande om att dessa metoder håller en oomtvistlig högsta vetenskapliga kvalitet. Ett sådant antagande utgår från en positivistisk kunskapsteori som inte tillåter prövning utanför denna kunskapsteori.

Utifrån en kunskapspluralistisk utgångspunkt bedöms inte en studies vetenskapliga kvalitet endast mot positivistiska (evidensrörelsens) kunskapskriterier. Istället tillerkänns olika vetenskapliga metoder ett värde och kunskapspluralister betonar olika metoders användningsområde, begränsningar och likaså att valet av metod måste få styras av vad som är praktiskt möjligt. Validiteten antas i kontrast till evidensrörelsens antagande om positivistiska metoders överlägsenhet öka om en företeelse (t.ex. effekter av en åtgärd) undersöks med olika vetenskapliga metoder.

Forskningsprogrammet utgår från en pluralistisk kunskapsteori och en flermetodansats, dels för att det inte finns någon generell acceptans inom forskarsamhället om att evidensbaserade metoder är överlägsna andra metoder, dels för att alla frågeställningar i utlysningen inte låter sig undersökas med evidensbaserade metoder, t.ex. programteorierna och den demokratiska styrningskedjan. Att söka (evidensbaserad) kunskap om mänskligt beteende som ska gälla generellt kan också ifrågasättas med hänvisning till att människors beteende kan förändras över tid.

Den övergripande frågeställningen innebär att undersöka styrningskedjan från lagstiftarens intentioner (ibid), via myndigheters (främst Räddningsverkets) och kommuners säkerhetsarbete till indirekta och direkta åtgärder för skydd mot olyckor. Studier och utvärderingar som har gjorts och kommer att göras på säkerhetsområdet i framtiden kommer inte enbart att vara evidensbaserade. Den kunskap som genereras genom dessa studier kommer att ha relevans och värde för beslutsfattare, medborgare och enskilda verksamhetsutövare, samt värdesättas och bedömas hålla hög vetenskaplig kvalitet av pluralistiska forskare och praktiker. Det finns inget avgörande argument för att forskning och utvärdering i samhällets och demokratins tjänst (på säkerhetsområdet liksom på andra politik- och insatsområden) ska ge företräde åt en metod eller doktrin. Det anförda är ett argument för att på ett komplementärt sätt bedöma relevans och effekter av samhällets säkerhetsarbete.

Ur ett samhällsnyttoperspektiv kan det inte antas att enbart evidensbaserad kunskap som följer ”the golden standard” är den som kommer att efterfrågas och användas. Inom policy- och utvärderingsforskningen är det känt att policystudier och utvärderingar används på olika sätt av olika aktörer och att den faktiska användningen inte kan bestämmas på förhand.

Hur effekter av olika typer av säkerhetsinsatser kan mätas och bedömas i förhållande till lagstiftarens, myndigheters och kommuners intentioner och uppställda mål bör inledningsvis problematiseras och detta kommer att kräva en viss metodutveckling. Dels behövs metodutveckling för att bedöma resultat och effekter baserat på studier av säkerhetsarbete inom utpekade insatsområden (metaanalyser för att generera kunskap ur olika studier), dels för mätning och bedömning av effekter av insatser som hittills inte undersökts. När kunskapsläget på ett åtgärdsområde sammanställs i kunskapsöversikter kommer metodval, studiernas underlag, antaganden och begränsningar att uppmärksammas och beaktas.

Det viktigaste argumentet för valet av en flermetodologisk ansats är att frågeställningarna inte låter sig undersökas på ett enkelt sätt och att forskargruppen har en pluralistisk kunskapssyn. De tre områden som forskningsprogrammet valt att studera kräver likaså olika och kompletterande metoder.

Övergripande mätmodell

Figur 3 ger en sammanfattande beskrivning av hur mätningar av skador och säkerhetsarbete kommer att struktureras inom forskningsprogrammet.

Denna modell utgår från två centrala begrepp som ingår i programmet, dvs. skada och säkerhetsarbete. Mätning av respektive begrepp utgår från en mätmodell som har exakt samma uppbyggnad och struktur. Konkret innebär detta att respektive begrepp (skada och säkerhetsarbete) relateras till tre huvudfaktorer; människa, produkt/utrustning och miljö. Mätning av begreppet skada innebär exempelvis att man kan studera detta begrepp för respektive huvudfaktor, men även att man kan studera kombinationer av två (och tre) huvudfaktorer. Ett olyckscenario för vissa människor i en viss miljö eller ett scenario för vissa produkter/utrustning i en viss miljö eller för vissa människor. På analogt sätt mäter man begreppet säkerhetsarbete. Den konkreta innebörden i detta är att förekommande säkerhetsarbete, som det kommer till uttryck exempelvis i lagar, förordningar och säkerhetsinstruktioner, relateras till det tre huvudfaktorerna eller till kombinationer av två eller tre huvudfaktorer.

Fördelen med att utnyttja samma mätmodell för de två begreppen skada och säkerhetsarbete är att man på ett stringent och systematiskt sätt kan relatera säkerhetsarbete och skada till varandra vilket är en nödvändig förutsättning för att kunna identifiera effekter, dvs. en sammankoppling (via modellen) mellan säkerhetsarbete och skada där tidsdimensionen (eller dimensionen lokalt/nationellt) tas som utgångspunkt för slutsatser om effekter av ett visst säkerhetsarbete. Denna sammankoppling kan utgå från såväl begreppet skada som begreppet säkerhetsarbete. Om man exempelvis utgår från begreppet skada (induktivt förfaringssätt, se figur 3) innebär detta att man (utifrån skadedatabasen) uppmärksammar trendförändringar eller plötsligt uppkomna skadehändelser för att sedan relatera dessa till begreppet säkerhetsarbete. Om man i stället utgår från begreppet säkerhetsarbete (deduktivt förfaringssätt) innebär det att man identifierar olika typer av förändringar i säkerhetsarbetet för att sedan relatera dessa till ett skadescenario.

I tabell 2 sammanfattas de metoder, det material och de analyser som preliminärt kommer att användas för att utforska forskningsprogrammets olika frågeställningar. Under första kvartalet 2009 kommer innehållet att utvecklas vidare och synpunkter från referensgruppen kommer då att beaktas. Först efter att forskargruppen beslutat vilka delprojekt som ska genomföras och hur de ska genomföras kommer tabellinnehållet att kunna preciseras. I högra kolumnen anges också i vilka delprojekt olika metoder och material främst kommer att användas.


Tabell 2. Metoder och material som preliminärt kommer att används för att studera forskningsprogrammets övergripande frågeställningar
Frågeställning Metoder och analyser Material Delprojekt
Genomslag av lagstiftarens intentioner i myndigheters och kommuners säkerhetsarbete


dokumentstudier

LSO, förordningar, reglerings¬brev, FN-plan och EU-direktiv, samt myndigheters och kommuners säkerhetsprogram 4,10,12
elektroniska enkäter räddningschefer, landstings- och kommunchefer m fl
intervjuer, jämförande fallstudier 3-4 kommuner, 2 landsting/län
Säkerhetsprogrammens relevans och vetenskapliga stöd programteoriutvärdering säkerhetsprogram i 3-4 kommuner och i 2 landsting/län 4, 10, 12
säkerhetsprogram/-arbete bedöms mot risker och skador säkerhetsprogram i 3-4 kommuner och 2 landsting/län, forskning om risker och skador
Kunskap om risker, skadehändelser och skador, samt säkerhetsarbetets effekter och konsekvenser elektroniska enkäter
100 eller alla kommuner 5, 6, 7, 8, 9,11
intervjuer, jämförande fallstudier 3-4 kommuner, 2 landsting/län
Systematiska litteraturstudier och metanalyser Cochrane och Campell rapporter, referensdatabaser, referenslistor
effektmätningar interventionsanalyser mot NUS skadedatabas
effektutvärderingar säkerhetsarbete i 3-4 kommuner, 2 landsting/län
enkäter (ev. intervjuer) skadade individer registrerad i NUS databas
Kunskap om mät- och utvärderingsmetoders relevans och validitet metamätmetoder 2-4 tillämpade metoder 1-3
metautvärdering 2-4 tillämpade metoder
metodutveckling och metodtest 1-2 metoder

Dokumentstudier, litteraturstudier, elektroniska enkäter, intervjuer kommer inte att beskrivas närmare eftersom de antas vara välkända. Nedan beskrivs dock två av metoderna närmare.

Metaanalyser

I kunskapsöversikter sammanfattas kunskap om skador och effekter av skadearbete på de fokuserade områdena genom systematiska litteraturstudier och metaanalyser. Dels sammanfattas den evidensbaserade kunskap som finns enligt evidensrörelsens kunskapskriterier, dels sammanfattas kunskap genererade genom andra studier om risker, skador och effekter av säkerhetsarbete/åtgärder.

Programteoriutvärderingar

Programteorimetodansatsen (jfr Chen, 1990; Leeuw, 2003; Rogers et.al., 2000; Vedung, 1998; Weiss, 1998), såsom den kommer att användas i forskningsprogrammet, består a. av en närmare rekonstruktion av programteorier bakom säkerhetsprogram, b. en bedömning av dessas konsistens och c. i vilken utsträckning de överensstämmer med kunskaper på området (det senare illustrerat nedan). De rekonstruerade programteorierna kan också beaktas vid val av vilka d. effektutvärderingar och effektmätningar som bör göras. Principen bör vara att de antaganden eller led i en programteori som det råder osäkerhet om bör utvärderas närmare.

Figur 4. Illustration av programteoriprövning

För att bedöma om en programteori är hållbar, dvs. har vetenskapligt stöd, kommer den att bedömas mot en relevant områdesteori (som förklarar skador, risker, riskmedvetenhet eller riskbeteende). Som illustreras i figur 4 bedöms en programteori hållbar om den är förenlig med en relevant områdesteori. En områdesteori kan t.ex. förutsäga att fallskador kan begränsas om halkrisker elimineras. Ett lokalt säkerhetsprogram för att förebygga halkskador kan bygga på antagandet att om gångvägar plogas och sandas så kommer de att användas på ett korrekt sätt av fotgängare. Om det finns studier som visar att plogning och sandning inte förhindrar halkskador eller att gångvägarna inte används korrekt, t.ex. att cyklister eller mopedförare också använder gångvägarna, kan programteorin bedömas vara delvis ohållbar.

Programteorier för samhällets säkerhetsarbete baseras på programmakarnas (säkerhetsaktörernas) antaganden om hur olika säkerhetsprogram och säkerhetsåtgärder kan bidra till att minska/förebygga risker, olyckor, skador och konsekvenser för människa och miljö. Vilka antaganden som ligger bakom ett visst program och de säkerhetsåtgärder som ingår i programmet måste undersökas innan en programteori kan rekonstrueras. För de olika typer av säkerhetsarbete som i utlysningen pekats ut som särskilt intressanta att studera kan programteorier rekonstrueras och prövas. Preliminärt kan t.ex. systematiskt säkerhetsarbete på daghem antas leda till ökad riskmedvetenhet, minskat riskbeteende, förebyggande av t.ex. lekplatsskador. Det systematiska säkerhetsarbetet kan t.ex. innehålla arbetsmiljörond/-skyddsrond, återkommande kontroll av lekutrustning, utbildning av personal, information till föräldrar, krav på användning av lekhjälm utomhus. För varje insats finns det som regel ett antagande om vad man hoppas uppnå för effekt av åtgärden. Programteorierna kan användas vid val av effektutvärderingar/mätningar. Om störst osäkerhet finns om informationen till föräldrar och utbildningen av personalen lett till ökad riskmedvetenhet och minskat riskbeteende är det detta som i första hand bör utvärderas/mätas.

Delprojektområden och delprojekt

I detta avsnitt beskrivs kortfattat planerade delprojekt. Tanken är att delprojekten ska planeras ytterligare under första kvartalet 2009 och diskuteras i referensgruppen. Forskarna kommer att vid behov revidera eller komplettera delprojekten efter synpunkter som lämnas.

Metodstudier 

Delprojekt 1: Metoder för utvärdering av styrningskedjan och säkerhetsarbetets effekter


Syftet med detta delprojekt är att studera hur styrningskedjan kan analyseras och hur effekter av säkerhetsarbete kan undersökas. Den övergripande frågeställningen och en av utlysningens frågeställningar kommer att belysas: ”Hur, med vilka metoder, och utifrån vilka restriktioner kan effektsamband studeras?

En jämförande analys av förekommande utvärderingsmetoder som uppmärksammar för- och nackdelar med de utvärderingsmetoder som används för bedömning av effekter av säkerhetsarbete kommer också att göras.

Material: De metoder som används i de studier/utvärderingar som kunskapsöversikterna baseras på kommer här att undersökas ur metodsynpunkt.

Metod: Styrningskedjan kan undersökas ur både ett top down och ett bottom up perspektiv, alternativt utifrån att kombinera perspektiven. I lagstiftningen betonas att säkerhetsarbetet ska eftersträva likvärdigt skydd mot olyckor i hela landet och anpassning till lokala förhållanden. För och nackdelar med de olika angreppssätten kommer att uppmärksammas. Myndigheters självständiga ställning och det kommunala självstyret i Sverige innebär att detta handlingsutrymme måste beaktas vid val av analysmetod. Metodfrågan studeras med hjälp av metoder hämtade främst från policyanalys och implementationsforskning (Albaek, 1995; Dery, 1984; Dror, 1983; Fischer, 1995; Fischer & Forester, 1987; Hjern & Porter, 1983; Hogwood & Gunn, 1984; Parsons, 1995; Premfors, 1989; Sabatier, 1986; Torgerson, 1986).

Delprojekt 2: Utveckla och testa metoder för mätning av skada

Delprojekt 2 och 3 handlar om att utifrån den övergripande mätmodellen (se figur 3) närmare utveckla och testa metoder för mätning av skada, säkerhetsarbete och effekter av säkerhetsarbete/-åtgärder. Delprojekten fokuserar på två av utlysningens frågeställningar:
- Hur ska/kan/bör effekter av säkerhetshöjande åtgärder i samhället mätas?
- Vilka evidenskrav är rimliga/möjliga att ställa för effektmätningar inom olika åtgärdsområden?
De båda delprojekten kommer att undersöka hur man mäter begreppet skada och säkerhetsarbete och därefter effekter av säkerhetsarbete/-åtgärder. Mätmodellen har samma struktur och uppbyggnad för mätning av skada och säkerhetsarbete. I ett första steg (1) undersöks hur man mäter begreppet skada. Nästa steg blir att (2) tillämpa modellen på begreppet skada. I ett tredje steg (3) görs motsvarande analys och beskrivning av begreppet säkerhetsarbete och i ett fjärde och sista steg (4) studeras effekter av säkerhetsarbete utifrån resultat från steg 2 och 3.

Syftet med delprojekt 2 är att närmare undersöka tillförlitligheten (reliabilitet och validitet) i mätning av skada. Ett delsyfte är även att komma fram till slutsatser om tillförlitlighet och relevans i det data som ingår i NUS skadedatabas. Delprojektet kommer att utgå från NUS skadedatabas som bedöms som mycket lämplig och användbar för delprojekt 2 och 3. Denna databas kräver dock viss bearbetning för att säkerställa att studier och slutsatser är så tillförlitliga (reliabla) och relevanta (valida) som möjligt.

Delprojekt 2 inriktas mot att göra en översikt av över hur begreppet skada definieras när det gäller individer i olika situationer (i relation till produkt/utrusting och miljö). I delprojektet undersöks också tillförlitligheten i proceduren för datainsamling och i den insamlade informationen. Inom detta delprojekt identifieras också orsaksvariabler till olika typer av skador (ex. social bakgrund). Kompletteringen av databasen kommer sannolikt att ske genom samkörning med annat register som innehåller den efterfrågade informationen men även med egeninsamlad data via intervjuer och enkäter. Arbetet med komplettering och vidareutveckling av databasen kommer att förläggas till projektets första år, men arbete med underhåll, dokumentation och datauttag kommer att ske under programmets hela löptid. Databasen kommer härigenom att utgöra en viktig grund även för framtida studier även utanför programmets ram.

Delprojektet undersöker vidare hur mätning av skada genomförs och vilka instrument som används vid mätning av skada i NUS databas. En analys kommer bl.a. att genomföras av det frågeformulär som patienter besvarar i samband med vårdbesök vid akut skada för att få en bild av vad frågeformuläret inte mäter. Vidare kommer kompletterande information att samlas in i form av intervju- och enkätdata från patienter som tidigare besvarat frågeformuläret i samband med akutbesök i syfte att få en fördjupad bild av begreppet skada.

Delprojekt 3: Utveckla och testa metoder för mätning av säkerhetsarbete och effekter av säkerhetsarbete

Syftet med delprojekt 3 är att närmare undersöka tillförlitligheten (reliabilitet och validitet) i mätning av säkerhetsarbete och effekter av säkerhetsarbete. Delprojektet bygger på resultat från delprojekt 2.

Inom detta delprojekt undersöks hur myndigheters och Umeå kommuns säkerhetsarbete och förekommande säkerhetsåtgärder kan mätas. Skattningar av effekter av säkerhetsarbete, baseras på mätningar och operationaliseringar av begreppen skada och säkerhetsarbete och bygger på övergripande designer som innefattar tvärnitts- och longitudinella mätningar. Beskrivning och analys av effekter baseras på statistiska metoder som anpassas till observerade resultatbilder.

Säkerhetsarbete för lokala miljöer

Delprojekt 4: Genomslag av lagstiftarens intentioner i myndigheters och kommunalt säkerhetsarbete och förväntade effekter av lokalt säkerhetsarbete

Syftet är att undersöka i vilken utsträckning som lagstiftarens intentioner fått genomslag i lokalt säkerhetsarbete. I projektet undersöks hur statliga myndigheter och kommuner utformat sitt säkerhetsarbete och säkerhetsarbetet jämförs med lagstiftarens intentioner. Inom ramen för projektet genomförs också en jämförande fallstudie av 3-4 kommuner.

Material: Elektronisk enkät till räddnings- och kommunchefer, lagstiftningen och programdokument

Metod: Textanalys av lagstiftarens intentioner i LSO och en jämförande fallstudie med fokus på genomslaget av lagstiftarens intentioner i lokalt säkerhetsarbete och säkerhetsarbetets effektivitet. Programteoriutvärdering av ett urval kommunala säkerhetsprogram där programlogiken rekonstrueras och programmens relevans och hållbarhet bedöms.

Delprojekt 5: Effekter av kommunalt säkerhetsarbete med avseende på riskmedvetenhet, riskbeteende och skadebegränsande agerande.

Syftet är att med utgångspunkt i identifierade säkerhetsprogram i 3-4 kommuner (samma kommuner som i delprojekt 4) undersöka effekter av programmen/åtgärderna bland kommunal personal och i lokalbefolkningen.

Material: personal och lokalbefolkning, säkerhetsprogramdokument
Metod: (Elektroniska) enkäter

Delprojekt 6: Kunskapsöversikt över effekter av lokalt säkerhetsarbete

Syftet är att sammanställa den kunskap som finns om effekter av lokalt säkerhetsarbete och undersöka inom vilka åtgärdsområden som effektmätningar har gjorts och med vilken grad av evidens.

Material och metod: relevanta studier identifieras genom systematisk litteratursökning och metaanalyser från vetenskaplig litteratur som tas från referensdatabaser, Cochrane-rapporter och andra review-artiklar. Lokala rapporter kommer också att studeras.

Delprojekt 7: Effekter av säkerhetsarbete i Umeå kommun
Syftet är att undersöka effekter av lokalt säkerhetsarbete med avseende på personskador.

Material: Myndigheters och Umeå kommuns säkerhetsarbete samt NUS skadedatabas (se bilaga 3).

Metod: Effekter av förekommande säkerhetsarbete utvärderas/mäts mot skadefrekvens, skadegrad och vårdkonsumtion med hjälp av korrelations- och interventionsanalys (regressions- och tidsserieanalys). Variabler för människor, produkter/utrustning och miljö kommer att användas.

Säkerhetsarbete som kommer att undersökas mot skadedatabasen är
t.ex. sandning, snöröjning, säkerhetsarbete för att förebygga fallskador bland fotgängare, skador på lekplatser, barnskador inom barnsomsorg och skola

Skador som kommer att mätas är bl.a.:
- fotgängare som skadats vid fall efter att ha halkat, snubblat etc. i utemiljö
- elever som skadats under skoltid-barnomsorgstid
- barn som skadats på lekplatser

Delprojekt 8: Förebygga skador vid promenader - en prospektiv interventionsstudie

Studien syftar till att utvärdera interventioner som har för avsikt att minska antalet skadetillfällen och skadegraden hos personer som är ute och promenerar.

Material och metod: Studien har en en qvasi-experimentell design, med en försöks- och en kontrollgrupp av individer som är ute och promenerar. Den exakta designen och själva interventionsprogrammet utvecklas utifrån effekter som visat evidens baserat dels på kunskapssammanställningar och de retrospektiva studier som redan genomförts inom forskningsprogrammet. I samarbete med berörda aktörer inom kommun och med referensgruppen utarbetas interventionen, som kan ha något av följande innehåll: att öka kunskapen hos olika målgrupper genom utbildning, att främja samverkan, att förändra något i organisationen.

Den lokala miljön (Umeå kommun) kan t ex delas in i två distrikt, ett interventions- (1) och ett kontrollområde (2). För- och efter mätningar görs av effekter och konsekvenser i form av tex antal skador och skadegrad i distrikt 1 och 2, riskmedvetenhet och beteendeförändring hos inblandade personer, kostnader för hälso- och sjukvård mm.

Säkerhetsarbete för allmänna transportmedel

Delprojekt 9: Kunskapsöversikt av regionalt, nationellt och internationellt säkerhetsarbete mot tågincidenter

Syftet är att sammanställa den kunskap som finns om effekter av säkerhetsarbete för att förebygga och begränsa tågincidenter och att undersöka inom vilka åtgärdsområden har effektmätningar gjorts och med vilken grad av evidens.

Material och metod: Relevanta studier identifieras genom systematisk litteratursökning och metaanalyser från vetenskaplig litteratur som tas från referensdatabaser, Cochrane-rapporter och andra review-artiklar. Tillgängliga lokala rapporter kommer också att studeras.

Delprojekt 10: Kritisk granskning av säkerhetsarbete för att förhindra tågincidenter.

Syftet är att undersöka genomslag av lagstiftares och myndigheters intentioner beträffande förebyggande av tågkrascher, samt att kritiskt granska förkommande säkerhetsprogram-/åtgärder (i krasch- och postkrascher). Ett särskilt fokus läggs på teknisk säkerhet och genomförande av räddningsinsats.

Metod: Jämförande fallstudie av säkerhetsarbete och programteoriutvärdering utifrån tillgängliga säkerhetsprogram som behandlar arbete med att förhindra svåra effekter av tågincidenter både internationellt – nationellt.

Frågeställningar att studera i kraschfasen
Tågets exteriör/kopplingar vagnarna emellan är konstruerade på så sätt att risken minskar för att vissa kraschfenomen skall uppstå samt att vagnen skall förbli relativt intakt vid en krasch. När det gäller vagnarnas inre miljö finns stora brister. Säker baggageförvaring är bara ett exempel som saknas på de svenska tågen. Detta trots att det finns krav på att konstruktionen av den rullande materielen och förbindelserna mellan vagnarna skall vara sådan att utrymmena för passagerare och tågpersonal skyddas i händelse av kollision eller urspårning (Barrot 2008), samt att studier påvisar att konstruktion av interiör, säker baggageförvaring, bältesanvändning etc. skulle minska konsekvenserna vid en krasch (Ilkjaer & Lind 2001, Cugnoni, Fincham & Skinner 1994). En frågeställning som skulle vara intressant att belysa är: Vilka faktorer är det som medför att vissa säkerhetsåtgärder inte vidtas trots att det finns krav eller råd som syftar till att åtgärderna ska vidtas.

Frågeställningar att studera i Post-krasch fasen
Räddningsarbete vid/på en järnväg är riskfyllt och internationella erfarenheter visar även på stora svårigheter under räddningsarbetet så som fungerande/icke fungerande taktik och teknik. Det finns även kunskapsluckor rörande vilken materiel som fungerar vid en tågincident (tex. vid losstagning, skapa tillträde). Andra frågeställningar som skulle vara intressanta att belysa är: Hur kan vi optimera möjligheterna för skadade att bli professionellt omhändertagna vid en tågincident? Hur kan vi utveckla ett effektivt teamarbete inom/mellan personal från räddningstjänst och prehospital sjukvård så att vi uppnår ett säkert omhändertagande och förbättrar räddningsarbetet så att evakueringstiderna minimeras, samt att tidsåtgången för omhändertagande av skadade minimeras?

Säkerhetsarbete för naturolyckor/katastrofer

Delprojekt 11: Kunskapsöversikt av nationellt och internationellt säkerhetsarbete mot naturolyckor
Syftet är att sammanställa den kunskap som finns om effekter av säkerhetsarbete för att förebygga och begränsa naturolyckor och att undersöka inom vilka åtgärdsområden har effektmätningar gjorts och med vilken grad av evidens.

Material och metod: Relevanta studier identifieras genom systematisk litteratursökning och metaanalyser från vetenskaplig litteratur som tas från referensdatabaser, Cochrane-rapporter och andra review-artiklar. Lokala rapporter kommer också att studeras.

Delprojekt 12: Implementering av internationellt säkerhetsförebyggande arbete i Sverige gällande naturolyckor

Syftet är att undersöka hur Sverige deltar i och genomför FNs och EUs åtgärdsprogram för att förebygga naturolyckor och att undersöka hur den nationella plattformen fungerar.


Material och metod: Dokumentstudier och intervjuer med nyckelpersoner i berörda myndigheter och organisationer

En nationell plattform för arbetet mot naturolyckor har etablerats i samverkan mellan ett 15-tal myndigheter och organisationer. Räddningsverket har regeringens uppdrag att initiera samarbetet som bygger på det ansvar varje myndighet har inom området. FN-organet International Strategy for Disaster Reduction (ISDR) har lyft fram att Sverige är det land i Europa som just nu arbetar mest intensivt med etablerandet av en nationell plattform. Samtliga medlemsländer har åtagit sig att följa Hyogodeklarationen och Hyogo Framework for Action och bland annat inrätta en så kallad nationell plattform för sitt arbete med naturolyckor senast år 2015. Den nationella plattformen är ett led i den tioårsplan som FN antagit om att göra världen mer rustad mot naturolyckor. Målet är att effekterna av naturolyckor påtagligt ska ha minskat år 2015, men redan 2009 ska arbetet på nationell nivå följas upp av FN-organet International Strategy for Disaster Reduction (ISDR).

Inom EU har man antagit ett ramdirektiv för vatten och detta tillsammans med EUs översvämningsdirektiv kommer att påverka hur framtidens säkerhetsarbete inom området gestaltar sig på nationell nivå. Genomförandet av EUs ramdirektiv för vatten och översvämningdirektiv kommer också att undersökas.

Delprojekt 13-15

kommer att lämnas öppet tillsvidare

Kommunikationsplan

Delprojektrapporter (kunskapsöversikter, metodrapporter, programteoriutvärderingar, effektmätningar/-utvärderingar) och två slutrapporter, en samlad metodrapport och en slutrapport som innehåller en sammanfattande analys av säkerhetsarbete på de tre fokuserade områdena. Programmet kommer att bidra till ny tvärvetenskaplig kunskap och kompetens.

Resultat från forskningsprogrammets olika delprojekt kommer att kommuniceras löpande under de fem åren. För att nå ut till de identifierade målgrupper som har intresse av att ta del av resultat från de olika projekten som genomförs inom programmet kommer en rad kanaler att användas så som de traditionella vetenskapliga (i form av artiklar, kunskapsöversikter, rapporter, konferenser, m.m.), SRVs och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSBs) forskardagar och konferenser, egna konferenser, utbildningar och så vidare. Genom att använda dessa olika kanaler kan man nå ut till en rad olika målgrupper. Gruppen har också för avsikt att sprida information om programmet och resultat från de olika delstudierna genom en hemsida/webforum som tas fram särskilt för ramforskningsprogrammet. Vid sidan av detta kommer resultaten i form av rapporter att finnas tillgängliga på de medverkande institutionernas egna hemsidor. För att nå en bredare publik kommer resultat från programmet också att publiceras i mer populärvetenskapliga tidskrifter.

Tidsplan

Tidsplanen är preliminär och kommer att anpassas till eventuella revideringar i delprojekt under första kvartalet 2009 efter att ett först referensgruppsmöte har genomförts.

Delprojekt 2009 2010 2011 2012 2013
1Metoder

2Validitet

3Effektmätn

4Lagstiftarens

5Förebyggande

6Kunskapsöver
7Personskador

8Intervention

9Kunskapsöver
10Tåg


11Kunskapsöver
12Internationellt
13
14
15

Slutrapport: metod

Slutrapport: implementering och effekter


Medverkande forskare och referensgrupp
Docent Anders Hanberger, centrum för utvärderingsforskning
Professor Britt-Inger Saveman, institutionen för omvårdnad
Professor Ulf Björnstig, enheten för kirurgi, institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap
Professor Widar Henriksson, institutionen för beteendevetenskaplig mätningar
Med dr Per-Olof Bylund, akut- och katastrofmedicinskt centrum, NUS
Fil dr Gunilla Mårald, centrum för utvärderingsforskning
Fil dr Ewa Andersson, institutionen för beteendevetenskaplig mätningar
Fil dr Christina Wikström, institutionen för beteendevetenskaplig mätningar

Forskarnas CVn presenteras i bilaga 1 och forskningsmiljöerna i bilaga 2.

Till forskargruppen knyts en referensgrupp bestående av forskare, praktiker och representanter för Räddningsverket. Gruppens roll är att lämna synpunkter på forskningsprogrammet, delprojekten, rapportutkast och att medverka i kunskapsspridningen. Referensgruppen har enbart en rådgivande roll. Under första kvartalet träffas referensgruppen för att lämna synpunkter på programmets arbetsplan och delprojektens uppläggning och genomförande. Därefter samlas referensgruppen en gång per år för att diskutera rapportutkast och förslag till fördjupade studier. Gruppen kommer att utses i samverkan mellan forskarna och Räddningsverket om forskningsprogrammet beviljas anslag.


Referenser

Albaek E. (1995) "Between Knowledge and Power: Utilization of Social Science in Public Policymaking". I: Policy Sciences. Vol. 28, 79-100.

Albertsson P. (2005) Occupant casualties in bus and coach traffic – Injury and crash mechanisms. Medical Dissertations, Department of Surgical and Perioperative Sciences, Division of Surgery, Umeå University.

Chen, H.T. (1990) “Issues in constructing program theory”. I: New Directions for program evaluation: Advances in program theory, Bickman, L. ed. New Directions for program evaluation Series (no 47).

Dery D. (1984) Problem Definition in Policy Analysis. University Press of
Kansas, Lawrence.

Dror Y. (1983) Public Policymaking Re-examined. Transaction Books, New
Brunswick, New Jersey.

Fischer F. (1995) Evaluating Public Policy. Nelson Hall Publishers,
Chicago.

Fischer F. & Forester J. eds. (1987) Confronting Values in Policy Analysis:
The Politics of Criteria. Sage, London.

Haddon W Jr. (1980a) “Options for the prevention of motor vehicle crash injury”. I: Israel Journal of Medical Sciences; 16:45-68.

Haddon W Jr. (1980b) “Advances in the epidemiology of injuries as a basis for public policy”. Public Health Reports; 95:411-425.

Hjern B. and Porter D. (1983) "Implementation Structures: A New Unit of
Administrative Analysis". I: Holzner B. ed. Realizing Social Science Knowledge. Physica-Verlag, Wien.

Hogwood B.W. & Gunn L. (1984) Policy Analysis for the Real World.
Oxford University Press, London.

Leeuw, F. (2003) “Reconstructing Program Theories: Methods Available and Problems to be Solved”. I: American Journal of Evaluation Vol 24, No. 1, pp 5-20.

Parsons W. (1995) Public Policy: An Introduction to the Theory and Practice of Policy Analysis. Edward Elgar, Cheltenham.

Premfors R. 1989 Policyanalys: Kunskap, praktik och etik i offentlig verksamhet. Studentlitteratur, Lund.

Rogers, P. et.al. (2000) “Program Theory in Evaluation: Challenges and Opportunities”. I: New Directions For Evaluation Nr 87, 2000 (Jossey-Bass Publications)

Sabatier P. (1986) "Top-Down and Bottom-Up Approaches to Implementation: A Critical Analysis and Suggested Synthesis". I: Journal of Public Policy. Vol. 6, 21-48.

Suchman, E. (1967) Evaluation research: Principles and practice in public service and social action programs. Russell Sage Foundation, New York.

Torgerson D. (1986) "Between Knowledge and Politics: Three Faces of Policy
Analysis". I: Policy Sciences. Vol. 19, 33-59.

Vedung, E (1998) Utvärdering i politik och förvaltning. (2:a uppl.) Studentlitteratur, Lund.

Weiss Carol H. (1998) Evaluation – Methods for studying programs and policies. Upper Saddle River, N.J., Prentice Hall

Urval av kunskapssammanställningar kring effekter av säkerhetsarbete

Bruce B, McGrath P. Group intervention for the prevention of injuries in young children: A systematic Review. Injury Prevention 2005;11:143-147

Coleman P, Munro J, Nicholl J Harper R, Kent G, Wild D. The effectiveness of interventions to prevent accidental injury to young persons aged 15-24 years: a review of the evidence. University of Sheffield, School of Health and Related Research, Medical Care Research Unit, Sheffield 1996:89.

Dowswell, T, Towner EM, Simpson G, Jarvis SN. Preventing childhood unintentional injuries – what works? A literature review. Injury Prevention 1996:2;140-149.

Duperrex O, Roberts I, Bunn F. Safety education of pedestrians for injury prevention. Cochrane Database of Systematic Reviews 2002, Issue 2.

Feder G, Cryer C, Donovan S, Carter Y. Guidelines for the prevention of falls in people over 65. BMJ 2000;321:1007-1011

Gillespie LD, Gillespie WJ, Robertson MC, Lamb SE, Cumming RG, Rowe BH. Interventions for preventing falls in elderly people. The Chocrane Library 2007, Issue 3.

Gregg EW, Pereira MA, Caspersen CJ. Physical activity, falls, and fractures among older adults: A review of the epidemiologic evidence. Journal of the American Geriatrics Society 200;48:883-893

Kendrick D, Barlow J, Hampshire A, Polnay L, Stewart-Brown S. Parenting interventions for the prevention of unintentional injuries in childhood. Cochrane Database of Systematic Reviews 2007, Issue 4.

Kendrick D, Coupland C, Mulvaney C, Simpson J, Smith SJ, Sutton A, Watson M, Woods A. Home safety education and provision of safety equipment for injury prevention. Cochrane Database of Systematic Reviews 2007, Issue 1.

Klassen TP, MacKay JM, Moher D, Walker A, Jones AL. Community-based injury prevention interventions. Future of Children 2000:10;83-110.

Kwan I, Mapstone J. Interventions for increasing pedestrian and cyclist visibility for the prevention of death and injuries. Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 4.

Leipzig RM, Cumming RG, Tinetti ME. Drugs and falls in older people: a systematic review and meta-analysis. I. Psychotropic drugs. Journal of the American Geriatrics Society 1999;47:30-39

Leipzig RM, Cumming RG, Tinetti ME. Drugs and falls in older people: a systematic review and meta-analysis. II. Cardiac and analgesic drugs. Journal of the American Geriatrics Society 1999;47:40-50

Lindkqvist K, Timpka T, Schelp L. Ten years of experiences from a participatory community-based injury prevention program in Motala, Sweden. Public Health 1996:110;339-346.

McClure R, Nixon J, Spinks A, Turner C. Community-based programmes to prevent falls in children: a systematic review. Journal of Paedriatrics and Child Health 2005:41;465-470.

McClure R, Turner C, Peel N, Spinks A, Eakin E, Hughes K. Population-based interventions for the prevention of fall-related injuries in older people. Cochrane Database of Systematic Reviews 2005, Issue 1.

Speller V, Mulligan JA, Law C, Foot B. Preventing injury in children and young people: a review of the literature and current practice. Wessex Institute of Public Health Medicine, Winchester 1995:61.

Spinks A, Turner C, Nixon J, McClure R. The WHO Safe Communities´ model for the prevention of injury in whole populations. The Chocrane Library 2007, Issue 3.

Svanström K, Schelp L, Ekman R, Lindström Å. Falköping, Sweden, ten years after: still a safe community? International Journal for Consumer 1996:3;1-7.

Thompson DC, Rivara FP. Pool fencing for preventing drowning in children. Cochrane Database of Systematic Reviews 2008, Issue 3.

Timpka T, Lindqvist K, Schelp L, Åhlgren M. Community-based injury prevention: effects on health care utilization. International Journal of Epidemiology 1999:28;502-508.

Towner E, Dowswell T, Mackereth C, Jarvis S. What works in preventing unintentional injuries in children and young adolescents: an updated systematic review. Health Development Agency, London 2001:112.

Towner E, Dowswell T. Community-based childhood injury prevention interventions: what works? Health Promotion International 2002:17;273-284.

Turner C, Spinks A, McClure R, Nixon J. Community-based interventions for the prevention of burns and scalds in children. Database of Systematic Reviews 2008, Issue 3

Bilaga: Forskningsmiljön
Forskningsmiljön består av Centrum för utvärderingsforskning (UCER), institutionen för Beteendevetenskapliga mätningar (BVM), institutionen för omvårdnad och enheten för kirurgi vid Umeå universitet och akut och katastrofmedicinskt centrum NUS. Dessutom kommer kompetens från andra relevanta miljöer inom Umeå universitet och i något fall andra lärosäten att komplettera forskningsmiljön.

UCER
UCER är en centrumbildning vid Umeå universitet som bedriver forskning om utvärdering. Centret genomför också vetenskapliga utvärderingar, utvecklar teorier om och metoder för utvärdering, samt bedriver utbildning inom utvärderingsområdet. UCER sätter ihop tvärvetenskapliga forskargrupper för olika utvärderingsuppdrag och forskningsprojekt. Centret har utvecklat etiska riktlinjer och avtalsprinciper som vägledning för upphandling, genomförande och rapportering av vetenskapliga utvärderingar. Centret har också rutiner för kvalitetssäkring av de utvärderingar som görs med intern och extern kvalitetsgranskning.

Centret är i idag helt externfinansierat. UCER har få personer direkt anställda, samtidigt som över 20 forskare vid Umeå universitet har samarbetat med UCER i olika utvärderings- och forskningsprojekt. Forskningssamarbete sker med forskare vid bl.a. pedagogiska och statsvetenskapliga institutionen, institutionen för socialt arbete och forskare vid andra lärosäten. Centret har upparbetade nationella och internationella kontakter inom utvärderingsforskningsområdet. Här kan också nämnas att UCER har etablerat en ”Scientific Advisory Group” bestående av internationellt framstående forskare inom utvärderingsfältet. Denna grupp bistår centret i utvecklingen av UCER till ett internationellt framstående center på utvärderingsområdet och medverkar också i seminarieserien ”Reflections on Contemporary Evaluation” som planeras genomföras för fjärde gången 2009.

Vid UCER finns idag fyra personer anställda och alla ägnar sig åt utvärderingsforskning. För närvarande samarbetar också UCER i pågående projekt med tre forskare vid Umeå universitet och två forskare vid Göteborgs universitet, samt med andra forskare inom och utom universitet. Forskargruppen har kompetens inom områdena policyanalys, utvärderingsforskning, statsvetenskap, pedagogik, kulturgeografi och socialt arbete. Genom centrets styrelse och referensgrupper har centret en betydligt bredare kompetens som också omfattar bl.a. folkhälsa/ epidemiologi, juridik och ekonomi.

För ytterligare information om centret och dess publikationer se www.ucer.umu.se.

BVM

Allmänt kan nämnas att Institutionen för beteendevetenskapliga mätningar (BVM) sysselsätter ungefär 40 personer på hel- och deltid. Samtliga är verksamma inom en miljö där mätningars kvalitet står i fokus. Sett i ett internationellt perspektiv tillhör BVMs verksamhet ett etablerat kompetensområde med ledande och framstående forskare. Nationellt är dock BVMs kunskap och kompetens att betrakta som unik. Verksamheten vid BVM är till ungefär 95 % externfinansierad och finansiärer är (i storleksordning) Skolverket, Högskoleverket, Vägverket forskningsråd och övriga finansiärer. Till de två största projekten (Högskoleprovet och Nationella prov) finns två ”Advisory Boards”, bestående av internationellt framstående forskare inom respektive fält. Gemensamt för verksamma inom forskningsfältet är att samtliga har en hög psykometrisk och statistisk kompetens. BVM har en egen forskarutbildning med för närvarande 6 studerande. Vid BVM finns för närvarande 2 professorer, 10 som har disputerat varav 2 har avlagt doktorsexamen inom ämnet BVM (ämnesområden: mätning av motivation och kriterierelaterad mätning) och båda avhandlingarna har erhållit internationella utmärkelser för vetenskaplig kvalitet. BVM ligger i såväl den nationella som den internationella fronten vad gäller kunskap om olika strategier för mätning, strategier för värdering av mätningens kvalitet samt värdering av mätningens resultat i termer av måluppfyllelse, nytta och konsekvenser.

Eftersom begreppet mätning är ett avgörande och viktigt begrepp i denna forskningsansökan är en kortfattad beskrivning (a-d) av innebörden i begreppet mätning i såväl teori som praktik motiverad. Här kan också framhållas att begreppet mätning till sin karaktär är generaliserbar, dvs samma tankekonstruktion kan tillämpas inom olika verksamhetsfält.
a. Utveckling av instrument utifrån en teoretisk utgångspunkt. Här ingår såväl anknytning till befintligt teori- och kunskapsläge som utnyttjande av etablerad kunskap och beprövad erfarenhet vad gäller instrumentutveckling.
b. Verifiering av instrumentets kvalitet. Här utnyttjas psykometrisk metod och statistiska tekniker som hjälpmedel för att säkerställa att ett instrument, som prövats i det avsedda sammanhanget, har eftersträvad kvalitet. Här infinner sig ofta ett behov av revideringar av instrumentet.
c. Förutsatt ett instrument som har hög kvalitet är nästa steg en tillämpning i ”real setting”, dvs. det sammanhang som är avsett. Här ingår att beskriva och analysera de resultat som erhålls.
d. Mätningens konsekvenser? Här ingår en reflektion angående relevans, nytta och konsekvenser av såväl själva mätförfarandet som mätningens resultat.

Forskningsmiljö – skadeprevention – Umeå universitet

Historik

Efter några inledande pilotförsök för utvecklande av en effektiv och komplett skaderegistre-ring startade i Västerbottens läns landstings regi 1985 en systematisk registrering av alla ska-defall som behandlades vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) i Umeå. Strukturen i denna skade¬registrering har initialt följt den sk NOMESCO-koden, sedermera applicerad i EHLASS (Eu¬ropean Home and Leisure Accident Surveillance System) som numera utgör basen i Soci¬al-styrelsens Injury Data Base (IDB), till vilken vår enhet utgjort en dataleverantör sedan star¬ten. Årligen registrerades vid NUS i början av perioden ca 9500 ska¬defall per år, som år 2007 ökat till 12 500, dvs i stort sammanfallande med befolknings¬ökningen inom det väldefinierade upptagningsområdet, som för närvarande har 142 000 invå¬nare.

Vårdstrukturen i området medför att alla skadefall (utom vissa bagatellskador) söker vid NUS dit även distriktsläkarnas jourmottagning är lokaliserad. Skaderegistreringen sker vid alla åtta mottagningar som kan tänkas handlägga akutfall. Det väldefinierade upptagningsområdet och vårdstrukturen har givit goda förutsättningar för po¬pulationsbaserade studier.

Vad beträffar dödliga skadefall har ett nära samarbete skett med Enheten för rättsmedicin, Umeå universitet, sedan början av 1980-talet. Dess upptag¬ningsområde är norra halvan av Sverige (dvs från Sundsvall – Östersund och norrut), med ca 900 000 invånare i området, dvs en väldefinierad kohort. Andra samverkande medicinska universitetsenheter är Institutionen för omvårdnad och Enheten för psykiatri med vilka fram¬förallt studier av psykosociala och posttraumatiska konsekvenser av skadefall genomförts. Alla här nämnda enheter deltar också i integrerad kursverksamhet i exempelvis katastrof¬me¬dicin 30 hp.

Forskning

Skadeforskningen har sedan 1980-talet drivits av professor Ulf Björnstig, enheten för kirurgi och professor Anders Eriksson, Enheten för rättsmedicin, vid Umeå universitet. Forskningen har ofta haft sin grund i de utmärkta skaderegistreringssystem som finns hos bägge dessa en-heter. Med åren har samverkan utvecklats även med andra enheter för att inte bara belysa ef-fekter av akuta skador, utan också beakta långtidskonsekvenser och post-traumatiska stresstillstånd.

Publikationer

I Olycksanalysgruppen/Akut- och katastrofmedicinskt centrums rapportserie har 138 rappor¬ter publicerats (se bilaga 4) till och med april 2008. För övriga vetenskapliga publikationer se publikationslistor i respektive forskares CV.

Vid Enheten för kirurgi har 6 doktorander examinerats mellan 1985-2007 plus en som avlagt licenciat-examen. Sex doktorander är under utbildning med beräknad examination inom två år. Enheten för rättsmedicin har examinerat två doktorander inom det traumatologiska områ-det. För övriga enheter v.g. se resp. forskares CV.

Nuvarande forskningsmiljö

Den kliniska forskningen har haft sin bas inom Olycksanalysgruppens/Akut- och katastrof-medicinsk centrums (OAG/AKMC) organisation. Klinisk forskning med så nära sjuk-vårdsanslutning som vår, kan sägas stå på två ben: (i) en klinisk del med sjukvårdstillhörighet och (ii) en akademisk del med universitetstillhörighet. Detta ger tillsammans med våra välde-finierade kohorter en utomordentlig möjlighet till att på djupet belysa olika skadeproblem, samt hur skador drabbar individen fysiskt och även psykosocialt, samt hur samhället (sjukvård etc) belastas av olika typer av händelser.

Den väldefinierade populationen tillsammans med vårdstrukturen i området och vår löpande skaderegistrering, ger oss således stora möjligheter att följa interventionseffekter över tid. Sådana effekter har ofta en tendens att ”drunkna i bruset” i mindre kompletta och väldefinie-rade registreringssystem. Enhetens forskningsområden har fokuserat alla typer av skade-fall/skadehändelser inklusive både oavsiktliga (olyckor) och avsiktliga skadehändelser, exem-pelvis skadefall vid användning av studsmatta, invalidiserande skador hos räddningstjänstper-sonal, olika typer av fallskador, biomekaniken vid dödliga och icke-dödliga påkörningar av fotgängare. Även funk¬tionshindrades skaderisker har belysts. Alla faser från larm/prehospital vård till post incident har studerats.

Inom enheten för kirurgi finns också ett av Socialstyrelsens centra i katastrofmedicin, Kun-skapscentrum i katastrofmedicin i Umeå (KcKM, Umeå). Detta har haft inrikt¬ning på stora ska¬dehändelser inom transportsektorn, sjuktransporter över långa avstånd, samt hypotermi. Framtagna doktorandresultat har bl.a. legat till grund för det utvecklingsarbete som genom-förts av KcKM i Umeå i sam¬verkan med SRV och Räddningsskolan i Sandö. Detta har resul-terat i ett myndighetsgemensamt kun¬skapsdokument med tillhörande kursmaterial och kursprogram för räddning vid stora busskra¬scher. För närvarande pågår motsvarande projekt inom sektorn spårbunden trafik, dvs tåginci¬denter, där inte heller någon bra taktik, teknik eller ut¬rustning finns för räddningsinsatser. In¬tressant med tågincidenter är också den starkt ökande frekvensen av antagonistiska handlingar (oftast terroristhandlingar) inför vilka inte bara tåg¬trafiken står oskyddad utan även räddningstakti¬ken är outvecklad.

Forskningsledande personal verksamma 2008

Ulf Björnstig, professor i kirurgi, enheten för kirurgi
Anders Eriksson, professor i rättsmedicin, enheten för rättsmedicin
Torbjörn Falkmer, professor, Högskolan i Jönköping
Britt-Inger Saveman, professor i omvårdnad, institutionen för omvårdnad/enheten för kirurgi
Elisabeth Sundbom, professor, enheten för psykiatri
Jörgen Lundälv, docent, enheten för kirurgi
Per-Olof Bylund, med. dr, sjuksköterska, Akut- och katastrofmedicinskt centrum, NUS.

Övrig infrastruktur

Den personal som sysslar med skaderegistreringen har av flera skäl ofta en delad anställning mellan klinisk verksamhet och skaderegistrering vilket visat sig vara en lyckosam kombina¬tion för att få systemen att fungera optimalt. För övrigt finns både på den kliniska sjukvårds¬sidan och på universitetssidan forskare och projektansvariga personer an¬ställda.

Ekonomi

Forskningen är helt finansierad av forskningsmedel som oftast är sökta i konkurrens. Skade-registreringen finansieras av Västerbottens läns landsting och Socialstyrelsen tillsammans.

Övriga samarbetspartners 2008

Umeå Kommun, Socialstyrelsen, Statens räddningsverk, Konsumentverket, Polismyndigheten, Vägverket, Bilindustrin, Försäkringsbolag, Statens ha¬verikommission, Enskilda entreprenörer m.fl.



Bilaga: Skadedatabasen vid Norrlands universitetssjukhus
Olycksanalysgruppen, Akut- och katastrofmedicinskt centrum vid Norrlands universitetssjukhus har sedan år 1985 bedrivit en kontinuerlig registrering av skadefall som sökt vård vid akutmottagningen eller vid övriga mottagningar som behandlar akuta skador. I detta material ingår även patienter som under jourtid sökt vid primärvårdens jourcentral, vilken är belägen på sjukhusets akutmottagning.

Data på uppgifter om var, när och hur skadan inträffat inhämtas från en skadejournal som patienten själv, eller som någon medföljande person fyller i vid besöket. Dessa uppgifter kompletteras sedan med information om skadetyp, skadelokalisation, skadeallvarlighet (AIS) och eventuell vårdtid i sluten vård. På skadejournalen upplyses patienten att uppgifterna kommer att databearbetas och samma sekretess gäller som för övriga journalhandlingar. Från och med år 1993 finns det insamlade materialet inmatat i digital form, dessförinnan är materialet lagrat i form av pappersjournaler. Strukturen i denna skade¬registrering har initialt följt den s.k. NOMESCO-klassifikationen, sedermera applicerad i EHLASS (Eu¬ropean Home and Leisure Accident Surveillance System) som numera utgör basen i Soci¬al¬styrelsens Injury Data Base (IDB), till vilken vår enhet utgjort en dataleverantör sedan star¬ten 1995. Årligen registrerades vid Norrlands universitetssjukhus i början av perioden ca 9500 ska¬defall per år, som år 2007 ökat till 12 500, d.v.s. i stort sammanfallande med befolknings¬ökningen inom det väldefinierade upptagningsområdet, som för närvarande har 142 000 invå¬nare. Vårdstrukturen i området medför att alla skadefall (utom vissa bagatellskador) söker vid Norrlands universitetssjukhus (NUS). Det väldefinierade upptagningsområdet och vårdstrukturen har givit goda förutsättningar för po¬pulationsbaserade studier.

Detta material är unikt avseende en lång kontinuerlig registreringsperiod och tillsammans med skaderegistreringen i Skaraborg saknar motsvarighet i Sverige. Data används idag av många olika intressenter. Årligen utges en trafikskaderapport och ett antal andra rapporter över intressanta områden. Totalt har 139 rapporter publicerats i Olycksanalysgruppens rapportserie. Därutöver har data från skaderegistret helt eller delvis bidragit till ett stort antal vetenskapliga publikationer och till ett tiotal doktorsavhandlingar.

Exempel på parametrar som ingår i databasen:
Grundparametrar: Ålder, kön, bostadsort, inomhus/utomhus, datum och tidpunkt för skada
Aktivitet: t.ex. Förvärvsarbete, gör det själv arbete, utbildning, lek/fritid, sportaktivitet
Tid: Fritid/privattid, skoltid/utbildningstid, barnomsorgstid, arbetstid, färd till/från arbete/utbildning
Skadeplats: ca 100 olika parametrar
Skademekanism: ca 100 parametrar
Produkter inblandade: flera tusen parametrar
Sportkoder: t.ex. Fotboll, ishockey, innebandy, slalom, snowboard, ridning
Skadetyp: t.ex. Fraktur, stukning, sårskada, hjärnskakning, nervskada, förgiftning, brännskada. De tre allvarligaste skadorna ingår i registreringen.
Skadad kroppsdel: t.ex. Hjärna, skalle, öga, nacke/hals, revben, lunga, ryggrad, bäcken, inre organ, överarm, handled, nyckelben, underben, lårben, fot. De tre allvarligaste skadorna ingår i registreringen.
Skadeallvarlighet: Enligt Abbreviated Injury Scale (AIS). Den allvarligaste skadan (MAIS) anges.
Vårdnivå: t.ex. Öppenvård, remitterad, vårdad i slutenvård.
Vårddagar: Antal dagar vårdade i slutenvård
Dessutom finns ett stort antal parametrar gällande trafikskador.