Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 4 juni 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 08 apr, 2020

Forskarvardag i skuggan av pandemin

NYHET Efter att det nu har gått närmare fyra veckor av mer eller mindre isolerad tillvaro på grund av Coronapandemin berättar forskarna Elena Lindholm och Kristina Sehlin MacNeil vid Humanistiska fakulteten om hur de ser på att deras arbete och vardag har förändrats.

Text: Per Melander

Jag hoppas också att forskare inom många discipliner tar tillfället i akt att dokumentera och studera det som händer just nu för framtida forskning

Kristina Sehlin MacNeil vid Várdduo – Centrum för samisk forskning, säger att den pågående Coronapandemin gjort att hennes gästforskarår vid University of Australia i Adelaide har blivit skjutet på framtiden – med allt vad det innebär för forskningsprojektet.

– Vårt forskningsprojekt är relativt nystartat och beroende av att kunna träffa potentiella forskningsdeltagare. Jag arbetar framför allt med intervju som metod för att samla data. Båda dessa saker blir i stort sett omöjliga att göra – trots att det finns teknologi är det inte så att alla forskningsdeltagare kan vara med på zoom eller teams. Eller ens vill. Det går heller inte ihop med den metodologi vi använder, säger Kristina Sehlin MacNeil. 

Konsekvenser på kort och lång sikt

Elena Lindholm vid Institutionen för språkstudier, berättar att Coronapandemin hittills har påverkat hennes arbete förhållandevis lite. Detta eftersom hon befinner sig i en fas av sitt nuvarande projekt då hon mest ägnar sig åt att redigera ett bokmanus inför utgivning.

– Däremot blev en intressant workshop inställd där jag hade hoppats på att inleda samarbeten med andra forskare inom mitt fält, men den kommer att hålla online i höst, det gör inte så mycket, säger Elena Lindholm.

Viktigt med stark forskning inom många olika discipliner i tider som dessa, då forskare hela tiden kliver fram och vägleder beslutsfattare och befolkning

Elena Lindholm säger att på kort sikt har situationen med pandemin faktiskt mest gett arbetsro, men om det blir långvarigt kan det innebära att hon inte kan resa till Spanien för arkivstudier och det vore förödande för hennes forskning.

– Dessutom oroar jag mig rätt mycket för Spanien just nu, för vänner, kollegor och för samhället i stort. De drabbas mycket hårt av pandemin och lever under hårda restriktioner. De hade precis börjat repa sig från den ekonomiska krisen som drabbade landet för drygt tio år sedan. Nu kan de hamna i en ny kris i kölvattnet av Covid-19.

Kristina Sehlin MacNeil menar att hon har turen att vara anställd som forskare i ett projekt som löper till andra halvan av 2022 – så förhoppningsvis betyder det inte annat än att de måste lägga om sin planering i projektet.

– Det är opraktiskt men borde fungera. Publikationer kommer dock att bli senare och det hoppas vi givetvis att forskningsfinansiären har förståelse för. 

Nya mötesvanor i framtiden

På frågan om det finns det några lärdomar att dra av pandemins konsekvenser påpekar båda att det visar hur det går att mötas utan att det behöver inbegripa resor.

– En lärdom av detta är väl insikten om samhällets bräcklighet, att ett litet virus kan ställa hela samhällen på ända. Något gott som ändå verkar komma ur allt detta hemska som sker omkring oss just nu är kanske att kompetensen att sköta möten på distans höjs väsentligt, vilket förhoppningsvis leder till att vi reser mindre i framtiden. Det vore bra för klimatet, säger Elena Lindholm.

– Jag är övertygad om att vi måste ta det här tillfället och fundera och prioritera samt lägga resurser på att utveckla sätt att ha möten och konferenser digitalt – för att uppnå hållbarhetsmål är det hur som helst nödvändigt, pandemi eller inte, säger Kristina Sehlin MacNeil och tillägger:

– En lärdom kan vara att prioritera – vilka möten är nödvändiga att ha fysiskt och vilka möten går bra att ha digitalt? Måste en konferens hållas fysiskt eller går det bra med ett digitalt format? Om det inte funkar digitalt, finns det sätt att göra så att det funkar bättre?

Kristina Sehlin MacNeil berättar vidare hur hon har tänkt mycket på hur svårt det trots allt är att ställa om till digitala möten, seminarier och undervisning:

– Jag är van att känna av stämningar och kunna läsa av människor i rummet, det går inte nu. Det är en enorm utmaning och jag märker att jag blir mycket tröttare både fysiskt och psykiskt av att delta i digitala möten. 

Lärdomar att dra

Elena Lindholm säger att hon tänkt på hur viktigt det är med stark forskning inom många olika discipliner i tider som dessa, då forskare hela tiden kliver fram och vägleder beslutsfattare och befolkning i den situation som råder och att det gäller allt från karantänsrestriktsioners samhällspåverkan och etiska ställningstaganden i vården, till råd om handsprit och tvål. 

– Jag hoppas också att forskare inom många discipliner tar tillfället i akt att dokumentera och studera det som händer just nu för framtida forskning. Det finns många lärdomar att dra av pandemin och om forskare får fria tyglar att studera den från många olika perspektiv så kommer vi att stå ännu bättre rustade nästa gång världen ställs inför en liknande situation, avslutar Elena Lindholm.