Hur pratar vi när vi talar om rymden?

Kajsa Törmä

BildKajsa Törmä

Alltifrån våra kroppar till historiska händelser och science fiction påverkar våra föreställningar om vad rymden egentligen är

Kajsa Törmä säger att resultaten visar att vi inte bara förlitar oss på vetenskapliga rön – istället tar vi ofta hjälp av vardagliga erfarenheter från livet på jorden för att förstå det okända.

– Vi utgår från det vi känner till bäst, och allt från våra kroppar till historiska händelser och science fiction påverkar våra föreställningar om vad rymden egentligen är, säger Kajsa Törmä.

I hennes avhandling analyseras olika språkliga uttryck som rörelseverb, sammansatta ord och prepositionskonstruktioner som används för att tala om rymden.

– Rymden beskrivs som en plats man kan åka upp till eller in i, där man kan både flyga och flyta – i rymdkapslar eller rymdskepp. I min avhandling undersöker jag också hur metaforer används i populärvetenskaplig litteratur om rymden, när författarna försöker hjälpa läsarna att förstå svåra begrepp som tid och rum, oändlighet och expansion.

Olika typer av metaforik

Törmä säger att trots att rymden är drastiskt annorlunda från jorden utgår vi alltså hela tiden från det vi redan känner till. Det närmaste vi kan komma att förstå tyngdlöshet kanske är att bada i ett väldigt salt hav, och en rymdresa kan kanske liknas vid en turbulent flygresa, eller som en instängd färd i ubåt.

– Genom att använda jordiska erfarenheter blir rymden mer tillgänglig och begriplig för oss. Samtidigt kan det också leda till förenklade eller ibland motsägelsefulla bilder av vad rymden faktiskt är. Rymden har ju helt andra spelregler än livet på jorden, särskilt när det gäller gravitation och avstånd, och att resa till rymden är betydligt mer komplicerat än att resa på jorden. 

Avhandlingen bygger på analyser av engelskspråkiga texter, framför allt från USA, där både vetenskap, politik och populärkultur har haft stort inflytande på föreställningen av rymden. Ett återkommande tema är att rymden liknas vid havet och att rymdresor beskrivs som upptäcktsfärder till sjöss.

– Den här typen av metaforik ekar av amerikanska kulturella och historiska idéer om expansion och kolonisering. Avhandlingen belyser alltså också att våra föreställningar om rymden inte är universella.

– De är kroppsligt och kulturellt förankrade, vilket innebär att dom också kan förändras. Det är viktigt att förstå, inte minst i en tid när rymden blir en alltmer påtaglig del av våra liv, genom satellitteknologi, forskning och en växande kommersiell rymdindustri.