Lärare oense om elevers övergång till högstadiet

Lärare ger uttryck för att barnens bästa är i fokus i arbetet med övergången men är inte överens om vad som läggs i barnens bästa

Valet att forska om ämnet växte fram ur de erfarenheter som Josefin Ånger, doktorand vid Umeå universitet, hade som lärare och de utmaningar hon såg i skolans uppdelning mellan olika stadier. Samtidigt finns det lite svensk forskning om elevernas väg från mellanstadiet till högstadiet, trots att internationella studier visar att den kan påverka både elevers mående och skolresultat. Omkring 20 procent av eleverna uppges uppleva motsvarande skolstart som mestadels negativ.

Tidigare forskning visar också att sättet lärare talar om elevernas första tid på högstadiet kan påverka hur den upplevs, men den delen har sällan undersökts.

Resultaten visar att många lärare främst kopplar övergången till de förändringar elever möter när de börjar högstadiet och de aktiviteter skolorna ordnar för att underlätta den första tiden. Det handlar ofta om insatser som görs under slutet av årskurs 6 och de första veckorna i årskurs 7.

– En framträdande tolkning är att överlämnandet av information om elever från lärare på mellanstadiet till lärare på högstadiet, inte bara är en av aktiviteterna i övergången, utan att detta överlämnande utgör själva övergångens helhet, säger Josefin Ånger.

Mer långsiktiga förberedelser och en längre period för elever att anpassa sig hamnar däremot oftare i bakgrunden.

– Lärare ger uttryck för att barnens bästa är i fokus i arbetet med övergången men är inte överens om vad som läggs i barnens bästa, vilket påverkar bland annat hur de förhåller sig till information som lämnas över om elever/grupper och hur de resonerar kopplat till betygssättning, säger Josefin Ånger.

Fokus på elever i behov av stöd

Studien visar också att talet om övergången från mellanstadiet till högstadiet präglas av ett starkt specialpedagogiskt fokus. Det gör att mycket av arbetet handlar om att lämna över information om elever mellan skolor och lärare.

– Elever positioneras då främst i relation till en norm att inte behöva stöd, varken i övergången eller i undervisningen, och de elever som det talas mest om i relation till övergången är de som avviker från den normen, säger hon.

De etiketter som används för att beskriva eleverna kan enligt studien uppfattas som stämplande, samtidigt som informationen är tänkt att ge eleverna bättre förutsättningar att utvecklas.

Samtidigt hamnar lärare lätt i bakgrunden, trots att hela deras arbete påverkas när elever börjar högstadiet. Lärare lyfter särskilt fram relationerna till eleverna, både i undervisningen och mentorskapet, som viktiga under den första tiden.

– Baserat på detta argumenterar jag för att det både i skolor, bland beslutsfattare och på lärarutbildningarna finns ett behov av att synliggöra och diskutera fler aspekter av övergångar, att belysa lärandepotentialen i dem, uppmärksamma de allmänmänskliga utmaningarna i elevernas process över tid och behovet av samsyn mellan lärare, säger Josefin Ånger.

Josefin Ånger menar också att vägen mellan mellanstadiet och högstadiet kan användas för att diskutera större frågor om grundskolan och hur olika beslut påverkar elever, lärare och skolor. En sådan fråga är skolvalet, som enligt studien kan göra det svårare för skolor att samarbeta och förbereda elever inför starten på högstadiet.