Naturen är inte orörd – ny bok visar människans roll i miljöförvaltning

Understanding Human–Nature Practices for Environmental Management, nyligen utgiven av Routledge och tillgänglig via open access, samlar forskare från hela Norden som visar hur vår syn på natur och miljöförvaltning har formats över tid – historiskt, politiskt och praktiskt. Genom att utmana föreställningen om naturen som något orört lyfter boken fram människan som en aktiv och oumbärlig del av landskapet. Här står inte motsatsen mellan människa och natur i centrum, utan samspelet – och hur detta behöver förstås för att möjliggöra hållbar förvaltning.

– Vi vill visa att miljöförvaltning inte bara handlar om teknik och regler, utan om hur människor lever sina liv i relation till naturen. Att förstå dessa praktiker är avgörande för att skapa hållbara lösningar, säger Carina Keskitalo.

När vardagen formar förvaltningen

Bokens kanske viktigaste bidrag är dess uppgörelse med den förenklade uppdelningen mellan natur och kultur – en dikotomi som fortfarande präglar både forskning och politik. Författarna argumenterar i stället för att mänskliga aktiviteter – från traditionella näringar som renskötsel och jakt till samtida verksamheter som turism och markanvändning – är oupplösligt integrerade i ekosystemen och bör analyseras som sådana.

Vi vill visa att miljöförvaltning inte bara handlar om teknik och regler, utan om hur människor lever sina liv i relation till naturen.

Kapitlen rör sig över ett brett spektrum av teman som belyser hur människans relation till naturen formas av både lagstiftning, kultur och miljöpolitik. Bland exemplen finns analyser av den norska allemansrättens juridiska omvandling och dess konsekvenser för medborgarnas tillgång till naturen, liksom studier av den finländska skogssynen och hur den speglar historiska och ekonomiska intressen. Därtill undersöker flera kapitel hur rättssystem och politiska ramverk inte bara reglerar naturanvändning utan också påverkar vår grundläggande förståelse av vad natur är och bör vara.

Några av texterna behandlar också nutida klimatstrategier som rewilding, och synliggör hur dessa insatser inte bara förändrar landskapens ekologiska sammansättning utan även påverkar människors känslomässiga relationer till, och praktiska användning av, de miljöer de lever i och interagerar med.

När vildmarken blir en produkt

Ett av kapitlen är författat av Dorothee Bohn, postdoktor vid institutionen för geografi. I det undersöker hon hur begreppet ”orörd natur” används inom turism i Arktiska miljöer. Genom en analys av resorters marknadsföring visar hon hur bilder av vildmark skapas för att möta turisters förväntningar – bilder som ofta står i kontrast till hur lokalbefolkningen lever och använder samma landskap.

Kapitlet visar hur turismen inte bara påverkar fysiska miljöer, utan också formar vår uppfattning om vad Arktis är – och för vem det är till för.

Vår ambition har varit att bredda förståelsen av vad hållbar förvaltning kan innebära, genom att låta olika perspektiv samverka.

Forskning med betydelse för samhällsutveckling

Även om boken hämtar sina konkreta exempel från Norden är de teman som lyfts högst relevanta även i en global kontext: Vem får definiera naturens värde? Hur påverkar historien dagens policy? Och vad händer när externa styrmodeller kolliderar med lokala erfarenheter?

– Vår ambition har varit att bredda förståelsen av vad hållbar förvaltning kan innebära, genom att låta olika perspektiv samverka, säger Keskitalo.

Boken erbjuder ett användbart ramverk för beslutsfattare, myndigheter och miljöpraktiker som söker verktyg för att förstå de sociala dimensionerna av miljöförvaltning – särskilt i en tid då klimatåtgärder, grön omställning och lokal förankring allt oftare krockar.