Ny studie om betydelsen av hur känslor uttrycks

NYHET Visst är ord viktiga för att uttrycka känslor och budskap till andra, men hur vi säger det, språkmelodin, är avgörande för hur våra känslouttryck uppfattas av de vi pratar med. När man pratar ett främmande språk blir det extra osäkert vilket känslouttryck man förmedlar, eftersom språkmelodins koder för detta inte nödvändigtvis är samma mellan språk. Det visar en nyligen publicerad studie av Berit Aronsson, Umeå universitet och Lars Fant, Stockholms universitet.

Text: Per Melander

Berit Aronsson säger att ju mer intonationen avviker från förväntade mönster, ju större är risken för att det känslomässiga budskapet påverkas.

Berit Aronsson

Bild Privat

– Ju mer intonationen avviker från förväntade mönster, ju större är risken för att det känslomässiga budskapet påverkas, säger Berit Aronsson.

– Spanska infödda talare uppfattar svenska andraspråkstalare av spanska som signifikant mer arroganta, mer arga och mer otrevliga än vad svenska talare uppfattar dem, när de ringer och bokar bord på en restaurang, och de negativa omdömena visar sig vara associerade med avvikande intonationsmönster.

Den nyligen publicerad studien av Berit Aronsson och Lars Fant (2026) har designats med utgångspunkt i resultat från två tidigare studier: Aronsson (2015) och Hällgren och Aronsson (2023).

Olika omdömen

Berit Aronsson säger att resultaten visar att ju mer intonationen skiljer sig från förväntat mönster, till exempel stigande tonfall där man väntar sig fallande ton, eller tvärtom, ju mer negativa omdömen fick talarna, men bara av de spanska bedömarna.

– De svenska bedömarna uppfattar visserligen de svenska inlärarna i spanska som osäkra i språket, men även glada och trevliga. De spanska bedömarna, å andra sidan, tenderade att uppfatta dem som att de har en osäker personlighet, inte vet vad de vill, är sömniga, nonchalanta eller obeslutsamma, och i vissa fall som arroganta, otrevliga och bestämmande.

På frågan vad som är en lämplig tillämpning av resultatet säger Berit Aronsson att språkmelodin är nära förknippad med våra känslor och därför kan nya mönster i ett nytt språk vara svåra att lägga märke till och börja tillämpa.

– Vi känner helt enkelt inte det som att vi menar vad vi säger om vi ändrar språkmelodin. Det man kan ta med sig från studien är att mottagaren, som har målspråket som modersmål, uppfattar språkmelodin genom sitt eget språks glasögon.

– Till exempel kan stigande ton som betyder vänlighet i svenska, om den används där fallande ton förväntas i spanska tolkas som oförmåga att fatta beslut, och fallande ton där stigton förväntas kan uppfattas som arrogant eller oartigt.

Öva på att uttrycka känslor

Berit Aronsson säger vidare att träna på målspråkets intonation när man lär sig ett nytt språk är viktigare än vi vetat om, eftersom det kan leda till missförstånd på det känslomässiga, och inte nödvändigtvis det språkliga, planet.

– Förutom att träna på det nya språkets grammatik, semantik och ordförråd så behöver den som lär sig främmande språk även öva på att uttrycka känslor på ett delvis nytt sätt. Det finns universella gemensamma drag i intonationen för alla språk, men det finns även språkspecifika skillnader som kan ha stor betydelse för hur man uppfattas.

– Och du som lär dig ett nytt språk – tänk på att det inte är farligt att ha flera språkliga identiteter – du förlorar inte ditt jag genom att använda en annan intonation. Tvärtom hjälper du mottagaren att förstå vad du faktiskt vill förmedla i stället för vad du upplever att du förmedlar – för detta är inte nödvändigtvis samma sak.

Resultat från tidigare studier

Aronsson (2015) visade att stigande toner uppfattas olika av spanskspråkiga och svenskspråkiga. I spanska betyder en stigande ton att framförallt att man efterfrågar information, medan stigande ton i svenska framför allt uppfattas som en vänlighetssignal, en ”svansviftning”. Frågor i svenska signaleras oftast med fallande ton och regleras i stället med ordföljd.

Hällgren och Aronsson (2023) studerade spanskelevers och infödda spanska talares upplevelse av elevernas spanska, innan och efter att de övat på språkmelodin. Resultaten visade att eleverna kände sig mer bekväma och mer som sig själva när de fick uttala språket som det kändes bäst för dem själva, utan instruktion. När de sedan fick producera samma innehåll efter övning tillsammans med läraren med instruktion om hur de skulle låta mer målspråkslika kände de sig mindre bekväma och mer tillgjorda. När infödda talare fick lyssna på både oövat och övat tal så föredrog de versionerna där eleverna övat: de upplevde att den övade spanskan lät mer naturlig och mer målspråkslik. Alltså helt tvärtemot vad eleverna upplevt.

Aronsson och Fant (2026) har visat att ju fler avvikande drag som finns i intonationen hos svenska andraspråkstalare av spanska, ju mer negativt blir de utvärderade av infödda talare av spanska. Svenska talare, däremot, utvärderar andraspråkstalarna mer positivt. Gemensamt för båda bedömargrupperna är att de uppfattar att talarna är osäkra, men medan de svenska bedömarna uppfattar osäkerhet i språket tenderar de spanska bedömarna att uppfatta en osäker personlighet.

Referenser:
Aronsson, Berit Aronsson (2015). ¿Cómo percibe el hablante nativo los tonos de frontera producidos por aprendientes de español? Efectos pragmáticos de la transferencia entonacional del sueco al español. Onomázein, 32(2). doi 10.7764/onomazein 32.2

Hällgren, Linn och Berit Aronsson (2023). Pronunciación e identidad en el aprendizaje de lenguas extranjeras: un estudio piloto. Revista RedELE, Ministerio de Educación y Ciencia (35).

Aronsson, Berit och Lars Fant (2026). "The perception of Spanish L2 speech by native users: the impact of intonation" Intercultural Pragmatics, 23(3), pp. 333-381.

Läs mer

Berit Aronsson

E-post

090-786 97 13