NYHET I juli tillträder Christer Nordlund som ny dekan och Marlene Johansson Falck som ny prodekan, vid den humanistiska fakulteten. De får då helhetsansvaret för fakultetens verksamhet och utveckling. Eller som tidigare rektorn Inge-Bert Täljedal lär ha uttryckt det: att balansera ”hygienfrågor” och ”andliga frågor”.
Christer Nordlund, professor vid Institutionen för idé- och samhällsstudier, blir i juli ny dekan vid humanistiska fakulteten.
BildPer MelanderChrister Nordlund berättar att när valberedningen kontaktade honom var han inte alls inställd på frågan så han blev mest förvånad. Efter lite tid för att tänka igenom situationen, några långa promenader och uppmuntrande samtal tackade han ja.
– Jag har arbetat som universitetslärare och forskare i bortåt tjugofem år nu så det känns spännande och meningsfullt att ta på sig det här uppdraget. Jag är också glad att Marlene tackade ja till att vara prodekan, säger Christer Nordlund.
Marlene Johansson Falck, professor vid Institutionen för språkstudier, blir i juli ny prodekan vid Humanistiska fakulteten.
BildPer MelanderMarlene Johansson Falck säger att det var många tankar som gick genom huvudet när hon fick frågan om att bli prodekan.
– De kändes otroligt hedrande att ha blivit tillfrågad och att kollegiet gärna ville se mig som prodekan, men det slog mig också att jag då skulle bli tvungen att prioritera bort annat som jag hade sett fram emot att ta mig an, säger Marlene Johansson Falck och fortsätter:
– Det är en möjlighet att få vara med och forma och göra det bästa av den verksamhet jag själv är en del av. Det innebär ett ansvar att förvalta det andra har åstadkommit på ett så bra sätt som möjligt och att driva den framåt i nya riktningar. Det känns spännande och roligt.
Christer Nordlund menar att vara dekan i hans värld innebär att under en tidsbegränsad period inneha ett hedersuppdrag och försöka genomföra det så bra som möjligt för hela fakultetens bästa.
– Jag tar vid efter nuvarande dekan och lämnar småningom över till den som kommer efter mig. Det är fint. Under den här perioden är det samtidigt mycket som jag inte kan göra. Jag kommer att lämna andra uppdrag, bland annat som ämnesprofessor och lärarrepresentant i universitetsstyrelsen.
– Men forskningen kommer jag inte att släppa helt och hållet. En mindre del av min anställning blir vikt åt doktorandhandledning och eget skrivande. Det är viktigt att inte helt tappa den kontakten.
Britta Lundgren som var dekan 2005–2011 talade jag med bara några dagar innan hon så oväntat gick bort och hon sa då med glimten i ögat: 'Försök att le lite oftare!'
Både Christer Nordlund och Marlene Johansson Falck betonar hur uppdraget består av många punkter men att nyckelmeningen är att ha helhetsansvar för fakulteten. De föreställer sig att detta ansvar i hög grad handlar om att försöka balansera de två styrformer som finns på universitetet: linjestyrningen och den kollegiala styrningen.
– Annorlunda uttryckt kan man med förre rektorn Inge-Bert Täljedals lite arkaiska språkbruk tala om att balansera ”hygienfrågor” och ”andliga frågor”. De första handlar om administration och att se till så att regler, förordningar, beslut och direktiv efterföljs, de andra om att främja kreativitet och arbetsglädje i ett vetenskapligt sammanhang – men utan att allt för mycket lägga sig i det intellektuella innehållet, som bäst sköts av lärarna och forskarna själva, säger Christer Nordlund.
Även om dekanerna har huvudansvaret arbetar de inte ensamma utan tillsammans med den övriga fakultetsledningen, kansliet, nämnden och de olika kommittéerna. Till ledarskapet hör också att företräda fakulteten utåt, mot det övriga universitetet och resten av samhället.
– På idéhistoria brukar jag säga att vi inte ska ”kapsla in oss i vår egen självtillräcklighet” och så tycker jag om fakulteten i stort också. Jag uppmuntrar gärna samarbeten inom och utom fakulteten liksom utåtriktad verksamhet, säger Christer Nordlund.
Marlene Johansson Falck säger att ledarskapet som dekan handlar om att arbeta för en god arbetsmiljö som präglas av positiv energi och framåtanda. Och tycker att de förra dekanerna Åsa Karlsson Sjögren och Torkel Molin har lagt en väldigt bra grund för det.
Christer Nordlund och Marlene Johansson Falck.
BildPer MelanderChrister Nordlund menar vidare att en dekan rent allmänt måste vara väl förtrogen med kärnverksamheten, med humanistisk utbildning och forskning, och ta hänsyn till de normer som gäller för akademisk verksamhet. Och att det ideala ledarskapet handlar om klara av den där balansen som han nämnde ovan och tillägger:
– Att både vara chef för en del av en myndighet och en slags primus inter pares ("den främste bland likar"). Det handlar också om att kunna fördela arbetet väl och lita på medarbetarna utan att hänfalla åt ”micro-management”.
När det gäller förebilder så säger Christer Nordlund att han har stor respekt för de som varit dekaner före honom, från Sverker Ek till Åsa Karlsson Sjögren. Bland akademiska ledare utanför Umeå framhåller han litteraturvetaren Inge Jonsson, som bland mycket annat var dekanus och rektor vid Stockholms universitet och fullt aktiv ända fram tills nittioårsåldern.
– Men jag tror inte på att försöka kopiera någons stil, däremot tar jag tacksamt emot goda råd. Britta Lundgren som var dekan 2005–2011 talade jag med bara några dagar innan hon så oväntat gick bort och hon sa då med glimten i ögat: ”Försök att le lite oftare!” Det tar jag med mig, säger Christer Nordlund.
Marlene Johansson Falck och Christer Nordlund.
BildPer MelanderPå frågan om var inspirationen kommer ifrån när det kommer till arbetet säger Marlene Johansson Falck att hon hämtar mycket av det från sin egen forskning, från forskningssamarbeten med andra, och från positiv feedback på sådant som gått bra.
– Jag har lite svårt att se min forskning som ett jobb. Det är mer någonting som är intressant och som jag gärna gör. I mitt kommande arbete som prodekan vill jag gärna hämta inspiration från att upptäcka nya delar av verksamheten och alla bra saker som folk gör här, men även snegla på goda exempel på vid andra universitet ute i världen och hur deras miljöer har vuxit fram, säger Marlene Johansson Falck.
Christer Nordlund säger att det kanske låter lite nördigt, men han läser enormt mycket. Universitets- och vetenskapshistoria, forskarbiografier och högskolepolitiska studier hör till favoritlektyren.
– Men den viktigaste inspirationen kommer från möten och samtal, med studenter, kollegor och andra: i korridoren, på seminarier och konferenser och i olika akademiska nätverk (låt vara att man just nu mest ses över Zoom). Jag har lyckan att ha många kloka och kreativa vänner både inom och utom universitetsvärlden som ger positiv energi och som jag kan bolla tankar med, säger Christer Nordlund.
När det gäller synen på humaniora i allmänhet och humanistiska vetenskapers utbildning och forskning i synnerhet, så går debattvågorna ibland höga, både inom och utom akademin. Så vad önskar de nya dekanerna att fler skulle förstå och hur skulle en väg kunna se ut för att nå dit?
– Det finns mycket att säga här. Jag tycker det är roligt att fler och fler betonar vikten av humanistiska perspektiv på en rad frågor inom en mängd olika områden. Det är någonting jag vill fortsätta att lyfta och någonting vi ska fortsätta och visa upp, säger Marlene Johansson Falck, och fortsätter:
– En annan sak jag skulle vilja påminna om är vikten av humanistisk grundforskning. Tillämpad forskning och nyttoaspekten är viktig, men vi får inte glömma bort att även den första pusselbiten behövs och alltid kommer att behövas. I en föränderlig värld kommer humanistisk grundforskning aldrig någonsin att bli klar utan måste fortsätta att utvecklas.
Christer Nordlund säger att humaniora är ett knepigt begrepp eftersom det inte är självförklarande. Han önskar att fler förstod att det är ett samlingsnamn för många olika ämnen och kunskapstraditioner, att det finns ett spann från experimentella och kvantitativa till kvalitativa, teoretiska och konstnärliga studier.
– Vissa ämnen har tusenåriga anor, andra är helt nya, och deras villkor och förutsättningar skiljer sig delvis åt. Det handlar exempelvis om möjligheten att få externa anslag och att knyta an till politiskt definierade problem och om beroende av viss infrastruktur. Det finns starka krafter inom högskolesektorn för att strömlinjeforma våra verksamheter – exempelvis beträffande hur vi ska publicera resultat eller hur meriter ska mätas – men för mig är den här humanistiska pluralismen något i grunden värdefullt.
En annan viktig sak menar Christer Nordlund är att kunna kommunicera vad relevansen av alla dessa ämnen och kunskapstraditioner består i. Att samhället är fullt av humanister som gör utomordentligt betydelsefulla insatser, och att humaniora är något oundgängligt för ett demokratiskt och reflexivt kunskapssamhälle är självklart för alla som arbetar och studerar här, men att man alltid kan bli bättre på att förklara det.
– Jag gillar tankesmedjan Humtank:s kommentar att ”varje aspekt av samhället har en humanistisk dimension” – det är det som gör världen så komplicerad. Sedan behöver heller inte allt vi gör vara så att säga nyttigt på ett instrumentellt vis. Mycken humanistisk kunskap är djupt meningsfull i sig och det är ingen liten sak.
Förutom att få börja samarbeta med varandra i de nya rollerna, ser båda fram emot att få återvända till campus för att möta studenter och kollegor igen. Dricka kaffe i Humfiket, småprata i anslutning till seminarier och möten, gå på Bildmuseet och att boken om humanistiska fakultetens första 50 år ska bli klar.
Och vem gör inte det?
