Nya forskarrön öppnar för framtida behandling av sorkfeber

Clas Ahlm och Mattias Forsell, Institutionen för klinisk mikrobiologi.

BildJohan Normark

– Eftersom vi idag saknar effektiv behandling mot sorkfeber som hos vissa personer kan bli allvarlig, i värsta fall dödlig, är det mycket hoppfullt att vi nu har kommit en bra bit på väg mot något som verkligen kan ha effekt på infektionen, säger Clas Ahlm, professor vid Umeå universitet och överläkare på infektionskliniken vid Norrlands universitetssjukhus.

Det motmedel som forskarna kunde se har effekt mot hantavirus är en speciell så kallat monoklonal antikropp. Monoklonala antikroppar är antikroppar som är identiska eftersom de har odlats fram från en och samma klon av en B-cell.

Överförs från djur

Hantavirus är den familj av virus där Puumala-viruset som orsakar sorkfeber ingår. Hantavirus överförs från djur, i regel smågnagare, till människa. Sorkfeber sprids med skogssork och är relativt vanlig i norra Sverige där cirka tio procent av den vuxna befolkningen beräknas ha haft infektionen. Sorkfeber är ett slags blödarfeber som bland annat påverkar njurarna, men för många påminner sjukdomen om en svår influensa med hög feber, huvud- och muskelvärk samt ont över njurarna.

Sorkfeber läker självmant, även om det kan ta lång tid. För framför allt äldre personer kan sjukdomen i värsta fall vara dödlig. Den totala dödligheten i sorkfeber är dock under en procent. I Asien och Amerika finns andra typer av hantavirus med betydligt högre dödlighet, där upp till nästan var tredje som insjuknar dör.

Neutralisera hantavirus

Forskarna har studerat totalt 135 olika monoklonala antikroppar från drygt 40 patienter med sorkfeber. De hittade då några antikroppar som effektivt kunde neutralisera flera olika hantavirus. Dessa antikroppar testades i djurförsök och visade sig kunna förhindra eller lindra infektioner hos sork eller hamster.

– De antikroppar vi på detta sätt har prövat oss fram till är läkemedelskandidater mot svår hantavirusinfektion. Det är dock lång väg innan en sådan behandling är redo för kliniskt bruk, säger Mattias Forsell, docent vid Umeå universitet och en av studiens huvudförfattare.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science Translational Medicine. Vid Umeå universitet har professor Clas Ahlm, docent Mattias Forsell, Julia Wigren Byström och Janne Tynell, alla vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, arbetat med studien.