Nya perspektiv på trygga och stödjande idrottsmiljöer

Den 4–5 november arrangerades SVEBI:s årliga idrottsforskningskonferens vid Umeå universitet. SVEBI, Svensk Förening för Beteende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning, är en förening för forskning och utbildning inom idrotten. Årets tema var Från bredd- till elitidrott: Trygga, stödjande och hälsofrämjande idrottsmiljöer.

Under dagarna varvades huvudtalarnas presentationer med forsknings- och utvecklingsbidrag från deltagarna. Konferensen innehöll keynoteföreläsningar och parallella muntliga presentationer. Dessutom tilldelades Wilmer Entall pris för bästa masteruppsats, Den idrottsliga professionaliseringens paradox. Han är tidigare student på Idrottsvetenskapliga programmet vid Umeå universitet och numera doktorand vid Pedagogiska institutionen.

En viktig mötesplats för kunskapsutbyte

Josef Fahlén, professor vid Pedagogiska institutionen och en av huvudarrangörerna för konferensen, betonar värdet av nationella mötesplatser där forskare och lärare inom det beteendevetenskapliga och samhällsvetenskapliga idrottsforskningsområdet kan mötas och utbyta erfarenheter.

– SVEBI samlar en nationell och skandinavisk gemenskap som möjliggör samarbeten, lärar- och studentutbyten samt diskussioner om exempelvis gemensamma forskningsprojekt, säger Josef Fahlén.

En fråga som särskilt väckte hans intresse under konferensen handlar om idrottens förmåga att möta barn och ungdomar med ADHD och vilka villkor för deltagande de möter och upplever. Josef Fahlén tror att det är en fråga som kommer att få större uppmärksamhet framöver och ser ett behov av mer kunskap på området.

– Vi som är intresserade av idrott kommer att behöva leverera mer kunskap framöver som kan hjälpa idrottsföreningar och ledare att utveckla arbetssätt som kan möta dessa barn och ungdomar och skapa villkor som är anpassade för deras förutsättningar, säger Josef Fahlén.

Trygga miljöer kräver eftertanke

Ett av de perspektiv Josef Fahlén särskilt tar med sig handlar om de förväntningar som finns på att skapa trygga och hälsofrämjande idrottsmiljöer. Å ena sidan finns samhällets och forskarsamhällets önskemål om fler insatser och projekt för att öka tryggheten och främja hälsan. Å andra sidan upplever idrottsmiljöerna att ökade och bredare förväntningar paradoxalt nog kan minska deras förmåga att arbeta trygghetsstödjande och hälsofrämjande.

– Det jag personligen tar med mig från det är en ökad medvetenhet om hur vi som forskare också har ett ansvar för de förväntningar som våra forskningsresultat producerar och att vissa av de saker vi önskar av idrottsmiljöer kan ha kontraproduktiva effekter, säger Josef Fahlén.

Från forskning till idrottens vardag

Louise Davis vid Institutionen för psykologi var en av konferensens tre huvudtalare. I sin forskning intresserar hon sig bland annat för relationen mellan tränare och aktiva och hur den påverkas av den omgivande idrottsmiljön.

Med tiden har hon börjat lägga mindre fokus på vad forskningsdata visar och i stället alltmer fundera på hur väl forskningsmetoderna egentligen fångar verkligheten för de människor och idrottsmiljöer som forskningen försöker förstå.

En viktig lärdom från hennes forskning är att relationen mellan tränare och aktiva inte kan förstås fullt ut genom att studera dem isolerat. Även andra människor, organisatoriska strukturer, kulturer, filosofier, förväntningar och erfarenheter över tid kan påverka hur relationen utvecklas och fungerar.

– Relationer har en mycket stor betydelse, men för att kunna förstå och stödja dem på ett bra sätt behöver vi också förstå människorna, sammanhangen och systemen som relationerna är en del av, säger Louise Davis.

Det innebär också att det inte finns en lösning som passar alla. Vilket stöd som behövs beror både på de personer som är involverade, det sammanhang där relationen finns och den omgivande miljön.

För att omsätta kunskapen i praktiken behöver därför även den omgivande idrottsmiljön uppmärksammas. Ansvaret för att bygga välfungerande relationer kan inte enbart ligga på tränarna och de aktiva själva.

– Vi ska självklart fortsätta att ge tränare och aktiva kunskap och verktyg för att kommunicera effektivt, förstå varandra, hantera utmaningar och bygga starka relationer. Men det är bara en del av helheten, säger Louise Davis.

Idrottsorganisationer behöver fundera över om deras strukturer, ledarskap, riktlinjer, kulturer, förväntningar och arbetssätt faktiskt stödjer hälsosamma relationer. Det behövs människor och system runt tränare och aktiva som ger stöd, liksom den tid och det utrymme som krävs för att relationer ska kunna utvecklas.

– Att skapa trygga, stödjande och hälsofrämjande idrottsmiljöer kräver därför att vi arbetar på flera nivåer. I stället för att enbart fråga hur vi kan hjälpa tränare och aktiva att bygga bättre relationer behöver vi också fråga oss hur vi kan skapa miljöer som ger dessa relationer möjlighet att utvecklas och fungera väl, fortsätter Louise Davis.

Blickar framåt

SVEBI bildades 1975 och arbetar för att främja forskning, utbildning och kunskapsutbyte inom det beteende- och samhällsvetenskapliga idrottsområdet. Förra året genomfördes den femtionde SVEBI-konferensen, och Josef Fahlén hoppas att traditionen ska leva vidare.

– Jag hoppas på 50 nya år av SVEBI-konferenser. I fjol genomfördes den femtionde konferensen och genom att ta stafettpinnen i år har vi förhoppningsvis bidragit litegrann till konferensens kontinuitet och fortsatta dragningskraft, säger Josef Fahlén.

Nästa år går stafettpinnen vidare till Kalmar, där SVEBI:s årliga idrottsforskningskonferens arrangeras den 9–11 november i samverkan med Linnéuniversitetet.