Störd antioxidantbalans kopplas till utvecklingen av ”Skelleftesjukan”

Forskare vid Umeå universitet har identifierat förändringar i kroppens viktigaste antioxidantsystem hos patienter med ärftlig transthyretinamyloidos. Från vänster Anushree Bachhar, Melisnur Sahin, Intissar Anan och Anders Olofsson. 

BildUmeå universitet

Transthyretinamyloidos, ATTR-amyloidos, är en allvarlig och fortskridande sjukdom där proteinet transthyretin (TTR) felveckas och bildar amyloidinlagringar i kroppens vävnader. Inlagringarna kan orsaka skador på bland annat nerver, hjärta och mag-tarmkanal. I norra Sverige är sjukdomen relativt vanlig på grund av den ärftliga mutationen TTR-Val30Met, vilket har gett upphov till benämningen ”Skelleftesjukan”.

Trots att den genetiska orsaken har varit känd under lång tid är det fortfarande oklart varför vissa anlagsbärare utvecklar sjukdomen tidigt, andra sent i livet och vissa inte alls.

I den aktuella studien undersökte forskarna om kroppens redoxbalans – balansen mellan oxiderande och reducerande processer – kan spela en viktig roll i sjukdomsutvecklingen. Särskilt fokus lades på glutation (GSH), ett av kroppens viktigaste försvar mot oxidativ stress.

Resultaten visar att patienter med manifest ATTR-amyloidos hade tydligt förhöjda nivåer av pyroglutamat (PGA), en markör som speglar omsättningen av glutation. Forskarna fann också tecken på ökad aktivitet i enzymet IDO1, som är kopplat till inflammation och immunologisk stress. Tillsammans pekar fynden mot att störd antioxidantbalans och inflammatorisk aktivering är nära kopplade till sjukdomens utveckling.

– Våra resultat stödjer en modell där den genetiska TTR-varianten inte är den enda faktorn som avgör om och när sjukdomen utvecklas. Kroppens förmåga att upprätthålla en fungerande glutation- och redoxbalans kan också vara betydelsefull, säger Anders Olofsson, docent och universitetslektor på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, som lett studien.

Nya biomarkörer kan identifiera riskpersoner

Dessa resultat har även möjliggjort utvecklingen av en biomarkörmodell baserad på PGA och inflammationsmarkören IDO1, som kan identifiera personer med förhöjd risk att utveckla sjukdomen med en träffsäkerhet på runt 80 procent för kvinnor och närmare 90 procent för män.

Resultaten öppnar för möjligheten att i framtiden identifiera anlagsbärare som närmar sig symtomdebut och att då sätta in adekvata motåtgärder innan skadorna har blivit permanenta.

– Dessa biomarkörer skulle kunna bli ett värdefullt komplement i den kliniska uppföljningen av personer med ärftlig ATTR-amyloidos, säger studiens förstaförfattare Anushree Bachhar, postdoktor på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.

Kan bana väg för nya behandlingsstrategier

Fynden stärker också hypotesen att oxidativ stress och inflammation bidrar till sjukdomsprocessen. Därmed väcks frågan om behandlingar som påverkar kroppens antioxidantförsvar skulle kunna bromsa eller fördröja sjukdomsutvecklingen.

Forskarna betonar dock att den aktuella studien inte visar att antioxidantbehandling har effekt vid ATTR-amyloidos. För att undersöka detta krävs kliniska studier där effekten av olika interventioner följs över tid. Arbetet med att initiera dessa studier är dock pågående och har hög prioritet.

Resultaten är publicerade i tidskriften Biomarker Research.