Umeåforskare snabbanalyserar valet och valrörelsen 2026

Flera forskare från Umeå universitet analyserar valet i korta populärvetenskapliga artiklar i rapporten Snabbtänkt 2026.

BildJohnér Bildbyrå AB

Tio dagar efter valet publiceras rapporten Snabbtänkt 2026 där 126 forskare skriver om bland annat partier och väljare, medier, politisk kommunikation, digitala plattformar, demokrati och politiska sakfrågor. I årets upplaga medverkar flera forskare från Umeå universitet:

Johanna Björklund, professor i datavetenskap
Henrik Björklund, docent och lektor vid Institutionen för datavetenskap
Magnus Blomgren, docent vid Statsvetenskapliga institutionen
Svante Ersson, tidigare universitetslektor i statsvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen
Torbjörn Bergman*, professor i statsvetenskap
Johan Hellström, docent i statsvetenskap
Simon Lindgren, professor i sociologi
Camilla Sandström, professor vid Statsvetenskapliga institutionen
Louise Skoog, docent i statsvetenskap

AI lyste med sin frånvaro

Henrik Björklund skriver i Snabbtänkt om hur frånvarande frågan om artificiell intelligens, AI, var i valrörelsen.

Var det något särskilt som förvånade dig när du analyserade frågan om AI?

– Ja, själva frånvaron av diskussioner. Hälften av riksdagspartierna nämner inte AI i sina valmanifest och frågan togs inte upp i partiledardebatterna, säger Henrik Björklund.

Henrik Björklund, docent och lektor vid Institutionen för datavetenskap.

BildHans Karlsson

Han menar att de viktigaste besluten om AI och hur tekniken kommer att påverka vårt samhälle är politiska och inte tekniska.

– Tekniken finns redan. Den är vad den är. Hur den ska användas och vilka som ska styra dess fortsatta utveckling är däremot inte hugget i sten. Samma sak gäller vilka som ska äga och tjäna pengar på den. Allt det här är politiska frågor som våra politiker kommer att måsta förhålla sig till. Ännu viktigare är att kunna hantera de förändringar i samhället som AI-utvecklingen kommer att föra med sig.

Henrik Björklund anser att det är viktigt under kommande mandatperiod att politikerna i Sverige prioriterar AI, och pekar ut några särskilt angelägna områden att ta tag i:

– För det första att analysera hur AI kommer att påverka arbetsmarknaden och vidta nödvändiga åtgärder. För det andra att bidra till de internationella samarbeten som krävs för att styra utvecklingen. För det tredje att arbeta för att AI används på ett både effektivt och ansvarsfullt sätt inom de statliga, regionala och kommunala verksamheterna.

Vilket ansvar har universiteten när AI förändrar arbetsmarknaden?

– Vi måste också noga analysera hur vi tror att AI kommer att påverka arbetsmarknaden. Sedan måste vi förstås uppdatera och anpassa våra utbildningar efter hur vi bedömer att framtiden kommer att se ut. Dessutom har vi förstås ett ansvar att genom forskning bidra med beslutsunderlag för politikerna.

Louise Skoog analyserar frågan om territoriellt missnöje tillsammans med David Karlsson, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, det vill säga hur människor upplever att den egna orten behandlas av stat och kommun och om var offentlig service placeras.

– Det som förvånade oss mest var vilka partier som växte på landsbygden och i norra Sverige. Man hade kunnat vänta sig att de partier vars väljare är mest missnöjda med hur den egna orten behandlas skulle gå fram där. I stället var det framför allt Moderaterna och Kristdemokraterna som ökade, alltså de partier vars väljare och politiker är minst missnöjda i det avseendet, säger Louise Skoog.

– Sverigedemokraterna, vars väljare är mest missnöjda, gick samtidigt tillbaka (men minskade mindre på landsbygden än i städerna). De rödgröna partierna ökade främst i och kring de tre storstäderna. En förklaring kan vara att inget riksdagsparti i dag har gjort frågan om hur olika delar av landet behandlas till sin egen. Konflikten mellan stad och land går snarare rakt igenom partierna. Den blir därför oftare en fråga som partierna får hantera internt, än något som skiljer partierna åt. Det gör att missnöjet på landsbygden inte automatiskt omsätts i stöd för ett visst parti.

Missnöje med hur landsbygd prioriteras

När man tittar framåt kan det territoriella missnöjet få betydelse framöver, särskilt på landsbygden, menar Louise Skoog.

– Missnöjet är utbrett. Nästan hälften av dem som bor på landsbygden och i mindre orter anser att den egna orten är orättvist missgynnad, jämfört med knappt en av fem i storstäderna. Samtidigt finns det idag inget riksdagsparti som representerar det territoriella missnöjet. Om de politiska partierna inte fångar upp det finns en risk att människor i stället tappar förtroendet för demokratin, för politikerna och för myndigheterna.

Louise Skoog, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.

BildHans Karlsson

– I vissa kommuner och regioner har lokala partier, som Norrlandspartiet i Västernorrland, börjat samla väljare kring frågor om tillgänglighet till service i hela landet. Det kan vara ett sätt att ge missnöjet en röst inom demokratin.

När det kommer till nöjdheten med demokratin ser Louise Skoog och David Karlsson att det finns utmaningar på lokal och regional nivå.

– När det gäller demokratin i Sverige som helhet ser vi ingen växande klyfta mellan stad och land. De som bor på landsbygden har i årtionden varit något mindre nöjda än de som bor i städerna, men skillnaden är ungefär densamma i dag som på 1990-talet, och nöjdheten har ökat i alla grupper. Bilden är en annan när det gäller demokratin i den egna kommunen. I slutet av 1990-talet var man lika nöjd i stad och på landsbygd.

– I dag ligger landsbygden nästan tio procentenheter lägre. Det är alltså på lokal nivå som skillnaderna mellan stad och land syns tydligast, och det är också där invånarna har märkt av flera decenniers nedläggningar av skolor, simhallar, vårdcentraler och polisstationer. Utmaningen ligger därför främst på kommunal och regional nivå.

Vad är er viktigaste slutsats?

– Den viktigaste slutsatsen är kanske att storstad och landsbygd partipolitiskt ser ut att långsamt glida allt längre isär, men att det territoriella missnöjet i sig inte verkar vara den direkta motorn bakom den utvecklingen. När vi tar hänsyn till andra etablerade förklaringar till partival försvinner sambandet mellan territoriellt missnöje och partisympati i de flesta fall. Det tyder på att stad–land-motsättningarna snarare får sitt politiska uttryck genom andra konfliktlinjer, som bara indirekt hänger samman med territoriellt missnöje.

Men det finns vissa skillnader, enligt Louise Skoog.

– Ett undantag från detta mönster gäller dock stödet för Sverigedemokraterna. Flyktingkritik är den avgjort starkaste faktorn för att förklara sympati för SD, men våra resultat visar att bland väljare som inte är så starkt invandringskritiska kan territoriellt missnöje öka sannolikheten för att sympatisera med partiet. Det handlar om en begränsad väljargrupp, men i jämna parlamentariska lägen kan det ändå vara utslagsgivande, säger Louise Skoog.

* Torbjörn Bergman avled den 16 juli 2026. Han har varit med under framväxten av artikeln Spelar det förflutna någon roll, Sverigedemokraterna 2026 och valet 1936 och kvarstår därför som medförfattare tillsammans med Svante Ersson. Artikeln tillägnas minnet av honom.