Vad förenar framtidens läkare, poliser och socionomer?

Professionellt förhållningssätt är ett begrepp som ofta används, men som är förvånansvärt svårt att definiera

En läkare som möter en orolig patient. En polis som fattar beslut under tidspress. En socionom som hanterar en svår livssituation. Vad är det som gör att vi uppfattar dessa yrkesutövare som professionella?

Den frågan står i centrum för en studie av forskarstuderande Maria Liljeholm Bång vid Umeå universitet. I studien jämförs tre professionsutbildningar och hur professionellt förhållningssätt förstås, undervisas och bedöms inom läkarprogrammet, socionomprogrammet och polisprogrammet.

– Professionellt förhållningssätt är ett begrepp som ofta används, men som är förvånansvärt svårt att definiera. Samtidigt är det en avgörande del av yrken där mötet med människor står i fokus, säger Maria Liljeholm Bång.

Gemensamt för utbildningarna är att de förbereder studenter för yrken där mötet med människor står i centrum. Det handlar om relationer till patienter, klienter och medborgare, vilket innebär ett stort ansvar och höga krav på ett professionellt förhållningssätt.

– Förutom ämneskunskaper förväntas framtida läkare, socionomer och poliser kunna visa empati, etiskt omdöme, självkännedom och förmåga att agera klokt i komplexa situationer, säger hon.

Det ställer höga krav på att utbildningarna förbereder studenter väl för att möta samhälleliga krav. Studien visar att professionsutbildningar har mycket att lära av varandra. Ett ökat kunskapsutbyte mellan olika yrkesområden kan stärka utbildningen av framtidens professioner.

Två saker återkommer i alla utbildningar

Programmen skiljer sig åt på flera sätt. De har olika utbildningslängd, olika akademiska traditioner och olika kopplingar till yrkeslegitimation.

– Men resultaten visar att synen på professionellt förhållningssätt är mer likartad än vad man kanske kan tro, säger Maria Liljeholm Bång.

Två centrala dimensioner återkommer i samtliga utbildningar. Den första handlar om relationen till andra människor. Det gäller exempelvis empati, kommunikation och förmågan att förstå andra. Den andra handlar om att förstå sin yrkesroll, ta ansvar och kunna göra välgrundade bedömningar i olika situationer.

Utmaningar i undervisning och bedömning

Ett annat resultat är att kurser som syftar till att utveckla professionellt förhållningssätt omgärdas av utmaningar som inte förefaller vara professionsspecifika.

Det leder till svårigheter med att examinera på ett rättvist sätt

I dessa kurser ska något som både är viktigt och svårt att definiera utvecklas och bedömas. Samtidigt finns det olika förutsättningar på utbildningarna att skapa lärandeaktiviteter där studenter får återkommande tillfällen att agera i yrkesliknande situationer med stöd av lärare.

– Det leder till svårigheter med att examinera på ett rättvist sätt, Maria Liljeholm Bång.

Resultaten visar även att undervisning och bedömning inte alltid drar åt samma håll. Det som lärare lyfter fram som viktigt för att utveckla ett professionellt förhållningssätt är inte alltid det som faktiskt bedöms.

– En slutsats är att spänningen mellan lärares dubbla uppdrag, att både undervisa och bedöma, behöver hanteras för att inte leda till en praktik där kritiska och osäkra moment undviks, säger hon.

Resultaten väcker frågor om likvärdighet och rättvisa mellan utbildningar. Enligt Maria Liljeholm Bång väcker de också frågor om hur utbildningarna kan organiseras och utformas för att förbereda studenterna för yrkeslivet.