Veckans humanist: Caroline Owman

Caroline Owman, doktor i museologi.

BildPrivat

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Genom böckerna och språket. Mitt livs första universitetskurs var en introduktion till lingvistik. Därefter har jag snirklat mig genom litteraturvetenskap, filmvetenskap, statskunskap, kulturvård & konservering, bevarandefilosofi, genusvetenskap, utställningsgestaltning och miljöpsykologi för att landa i en doktorandtjänst i museologi här i Umeå.

– I avhandlingsarbetet sträcktes de humanistiska tentaklerna ut mot miljöhumaniora och posthumanism. Jag tvivlar ofta på vetenskapliga indelningar, som humaniora och naturvetenskap, och tycker att de kan bromsa viktiga möten, meningsutbyten och tankeflöden.

– Och jag drömmer om fler och mer konstruktiva kopplingar mellan universitetsämnena, liksom fler aktiva samarbeten med personer och organisationer utanför akademin.

Vad betyder humaniora för dig?

– Humaniora har gett mig användbara ord och begrepp, verktyg att utforska och kommunicera. Men det är för mig också ett ganska underbart sätt att gå vilse: in i snåriga resonemang. Eller att försvinna: in i en text och komma ut, lite förvandlad.

Vad jobbar du med?

– Jag har nyligen disputerat i museologi och jobbar för att kunna fortsätta forska, nu med ett större (humanistiskt och tvärvetenskapligt) fokus på klimat, miljö och kritiska djurstudier.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Nyfikenhet och frustration.

Vad är roligast i jobbet?

– Jag tycker om kombinationen av och dynamiken mellan å ena sidan ensamarbetet i att läsa, reflektera och skriva och å andra sidan mötas och diskutera i seminarier, att undervisa, föreläsa och tänka tillsammans med andra.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Sök! Här får du livskunskap.

Läs mer om fler som medverkat som "Veckans humanist"