REPORTAGE Den 12 oktober uppmärksammas Internationella reumatikerdagen – ett tillfälle att lära sig mer om sjukdomen som många lever med. I år firar dessutom Reumatikerförbundet i Sverige 80 år! Men vad innebär egentligen reumatologi? Hur vet man när det är dags att söka vård – och finns det behandling som botar? För att få svar på några av de vanligaste frågorna har vi vänt oss till experter inom området och ställt fem frågor till erfarna reumatologer.
För många är begreppet reumatism mer bekant, eftersom det ofta används i vardagligt språk. Det är ett övergripande namn för en mängd olika tillstånd som påverkar kroppens rörelseorgan – det vill säga leder, muskler och skelett.
Reumatologi däremot, är den medicinska specialitet som omfattar diagnostik, behandling och forskning kring dessa sjukdomar. Det är en lära som fokuserar på att förstå de bakomliggande mekanismerna, med patientnära forskning och kunna erbjuda evidensbaserad vård.
Reumatologi handlar om sjukdomar som kan påverka leder och muskler men även inre organ. Dessa sjukdomar orsakas av att kroppens eget immunförsvar angriper den egna vävnaden, vilket orsakar inflammation. Detta kan ge symtom som smärta, stelhet, svullnad och trötthet. Vanliga diagnoser är till exempel ledgångsreumatism (reumatoid artrit), psoriasisartrit, ankyloserande spondylit (ryggreumatism) och systemisk lupus erytematosus (SLE).
Reumatiska sjukdomar är långvariga, men med rätt och tidig behandling kan man minska inflammationen, lindra smärta och förebygga skador. Behandlingen består av immundämpande läkemedel, rehabilitering och förebyggande av samsjuklighet. Målet med behandlingen är att en person med reumatologisk sjukdom ska kunna leva ett aktivt liv med god livskvalitet.
Vanliga symtom kan vara stelhet, särskilt på morgonen, samt svullna, ömma, stela eller varma leder. Trötthet som inte förklaras av sömnbrist, eller sjukdomskänsla utan ha någon infektion kan också förekomma. Symtomen kan komma smygande och variera i intensitet. Det är vanligt att man har bättre och sämre perioder. Dessa symtom måste inte bero på en reumatisk sjukdom, Om tröttheten däremot inte går att vila bort, värken inte avtar med tiden, stelheten ökar, eller en eller flera leder blir svullna, bör en hälsocentral kontaktas.. Ju tidigare man får rätt diagnos och behandling, desto större chans att bromsa sjukdomen och därmed undvika skador och andra långsiktiga konsekvenser.
En utredning hos reumatolog syftar till att kartlägga orsaken till patientens besvär och utesluta andra sjukdomar. Den inleds med en noggrann sjukhistoria där man går igenom symtomens debut, förlopp samt patientens bakgrund såsom ärftlighet och yrke. Därefter följer en klinisk undersökning av leder, hjärta, lungor och ibland hud, ögon och andra organ för att identifiera tecken på inflammation.
Blodprover tas helst före besöket för att mäta inflammationsmarkörer (som tex sänka), se tecken till inre organengagemang och analysera autoantikroppar, exempelvis reumatoid faktor och anti-CCP. Bilddiagnostik, som ultraljud kan bekräfta inflammationen av leden i ett tidigt skede. Med vanlig röntgen ses inte så mycket i tidigt skede men kan senare användas för att upptäcka påverkan på olika organ, tex leder och lungor.
Efter sammanställning av fynden görs en bedömning och en behandlingsplan upprättas om patienten har en reumatisk sjukdom. Målet är tidig diagnos och behandling för att bromsa sjukdomsförloppet och bevara funktion.
Internationella reumatikerdagen är en dag för att uppmärksamma reumatiska och muskuloskeletala sjukdomar (RMDs). Syftet med dagen är att öka medvetenheten, lyfta patienters behov, främja förståelse och gemenskap samt uppmuntra till forskning och förbättrade behandlingar.
Läs mer på Reumatikerförbundet och Svensk Reumatologisk Förening
Utvecklingen de senaste åren har varit betydande, både inom farmakologisk och icke-farmakologisk behandling. Biologiska läkemedel och JAK-hämmare har förbättrat möjligheten att uppnå remission, dvs inaktivitet av sjukdomen. Fortfarande går inte dessa sjukdomar att bota men strategin treat-to-target säkerställer tidig och målinriktad behandling. Stora internationella projekt kartlägger genetiska riskfaktorer och utvecklar biomarkörer för att förutsäga sjukdomsdebut, progression och behandlingssvar. Det görs även stora satsningar görs på precisionsmedicin, där genetiska, immunologiska och biomarkördata kombineras för att skräddarsy behandling. Målet är att gå från ”one size fits all” till behandling baserad på patientens biologiska profil och sjukdomsdrivande mekanismer.
Utöver läkemedel har multidisciplinära vårdmodeller blivit allt viktigare
Reumatiska sjukdomar är ofta förknippade med en ökad risk för andra sjukdomar, vilket gör komorbiditet till ett viktigt forskningsområde. Kardiovaskulär sjukdom är den mest välkända, där kronisk inflammation bidrar till ateroskleros och ökad risk för hjärtinfarkt och stroke. Även lungsjukdom, benskörhet, depression, infektioner och vissa cancerformer (t.ex. lymfom) är vanligare hos patienter med reumatisk sjukdom. Forskningen fokuserar på att förstå mekanismerna bakom dessa samband och utveckla strategier för att minska framida risk. Detta inkluderar tidig identifiering av riskfaktorer, optimerad inflammationskontroll, samt livsstilsinterventioner som rökstopp, fysisk aktivitet och kostförändringar. Digitala verktyg och prediktionsmodeller används allt mer för att individualisera riskbedömning.
Utöver läkemedel har multidisciplinära vårdmodeller blivit allt viktigare. Reumatolog, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator samarbetar för att optimera funktion och livskvalitet. Digital uppföljning och e-hälsa har introducerats för att möjliggöra tätare monitorering och patientdelaktighet. Vidare har avancerad bilddiagnostik, som ultraljud och MR, förbättrat tidig diagnostik och behandlingsstyrning. Även patientutbildning och egenvårdsprogram har utvecklats, vilket stärker patientens roll i sjukdomshanteringen.
Även forskning som fokuserar på individer som ännu inte utvecklat klinisk sjukdom men har riskmarkörer, t.ex. autoantikroppar i blodet, har blivit alltmer central. Genom biobanker och prospektiva kohorter analyseras blodprov från tiden före symtomdebut för att identifiera biomarkörer som kan förutsäga sjukdom och därmed möjliggöra preventiva insatser.
Den reumatologiska forskningen i Umeå är patientorienterad och utgår från frågeställningar vi möter i vårt kliniska arbete. Vår forskning omfattar huvudsakligen reumatoid artrit (ledgångsreumatism), och psoriasisartrit. Även andra mindre projekt pågår och vi har forskningssamarbete med regionerna i hela norra sjukvårdsregionen, det vill säga Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland. Det finns också omfattande lokala, nationella och internationella forskningssamarbeten.
Vid reumatoid artrit ligger fokus för studierna bland annat på vad som händer innan sjukdomen bryter ut, vad som händer åren närmast efter debut och utvecklingen av samsjuklighet, särskilt när det gäller hjärtkärl- samt lungsjukdom. Genom att samanalysera vårt register över patienter med reumatoid artrit och registret för Medicinska biobankens samlingar kunde forskare i Umeå som första grupp i världen visa att patienterna redan många år innan sjukdomen bröt ut hade speciella antikroppar, anti-CCP antikroppar, som kunde mätas i blodet. I våra projekt försöker vi nu identifiera olika markörer, såsom antikroppar och olika lösliga faktorer, som kan förutsäga sjukdomens förlopp, följdverkningar och möjliga behandlingssvar.
Idag är en ökad förekomst av hjärtkärlsjukdom hos patienter med reumatologiska sjukdomar välkänd, men forskningsgruppen i Umeå var en av de första i världen att se detta samband för cirka 30 år sedan. Hur utvecklingen av hjärtkärlsjukdom skiljer sig från den i den allmänna befolkningen har ännu inte fastställt och är ett starkt forskningsområde. I Umeå ligger fokus både på inverkan av den reumatiska sjukdomen, traditionella riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom samt fysisk aktivitet och andra levnadsvanor.
Avseende psoriasisartrit fokuserar studierna på hur sjukdomen yttrar sig, vilka symtom som kan tyda på allvarlig sjukdom, letar inflammationsmarkörer som går att mäta i blod och söker också efter genetiska markörer. Även samsjuklighet undersöks i denna patientgrupp, t ex hjärtkärlsjuklighet, och studier om psoriasis, psoriasisartrit och psykiskt välbefinnande studeras nu i ett samarbete mellan hud-, reumatologiska och psykiatriska klinikerna.
