PORTRÄTT Nyfikenhet, tajming och en längtan efter nya perspektiv tog Mikael Goossen, universitetslektor i sociologi vid Umeå universitet, till Austin i Texas. Genom STINT:s program Teaching Sabbatical tillbringade han höstterminen 2026 med att undervisa i kriminologi, utbyta idéer med kollegor och reflektera över hur utbildning kan organiseras och genomföras.
Mikael Goossen är universitetslektor i sociologi vid Umeå universitet, där han undervisar i kriminologi och arbetar med frågor om hur institutioner, identiteter och värderingar formar människors beteenden, attityder och erfarenheter. Hans forskning spänner från välfärdspolitik och jämställdhet till ekonomisk brottslighet och bygger ofta på stora datamängder och kvantitativa metoder. Före tiden som STINT-stipendiat vid University of Texas at Austin tillbringade han ett halvår som gästforskare vid European University Institute, något som breddade hans internationella perspektiv och väckte ett ökat intresse för hur sociala system skiljer sig åt mellan länder.
Tajmingen kunde knappast ha varit bättre. Efter att ha undervisat i kriminologi i många år stod jag inför ett större ansvar på min institution med att arbeta mot att bygga upp ett nytt program i kriminologi. Jag kände att jag behövde nya intryck – både pedagogiskt och strukturellt – för att hjälpa oss att utvecklas i rätt riktning.
Som STINT-stipendiat ges en unik chans att pausa vardagsrutinerna och fördjupa sig i en annan akademisk kultur. Samtidigt har jag alltid varit nyfiken på hur andra universitet ser på kriminologi och hur de undervisar i ämnet, eftersom det är så tvärvetenskapligt. Man kan säga att jag sökte Teaching Sabbatical både ur ett professionellt behov och av personlig nyfikenhet.
University of Texas maskot heter Bevo – en levande Texas Longhorn-ungtjur som syns vid hemmamatcher i amerikansk fotboll, stora sammankomster och särskilda evenemang på campus.
BildMikael GoossenUT Austin har en stor och ambitiös sociologiinstitution med ett starkt forskningsfält inom kriminologi – särskilt när det gäller fängelsestudier och polisarbete – och en lång tradition av att undervisa på grundnivå. För den som är intresserad av hur programstrukturer formar lärande var det en guldgruva. En annan värdefull aspekt var att College of Liberal Arts befann sig i ett tidigt skede av att utveckla ett nytt huvudämne i Law and Society, vilket passade perfekt i linje med det vi gör i Umeå.
En av de verkliga styrkorna med det amerikanska upplägget är den långa stabila rytmen i att undervisa samma kurs under en hel termin.
Jag undervisade i Sociology of Criminal Justice för en stor grupp studenter på sin grundutbildning. Jag skulle säga att en av de verkliga styrkorna med det amerikanska upplägget är den långa stabila rytmen i att undervisa samma kurs under en hel termin. Att träffa studenterna två gånger i veckan under femton veckor skapade ett engagemang på djupet som är svårt att åstadkomma i kortare svenska kursblock: studenterna hade mer tid att låta idéer sjunka in, återvända till komplexa begrepp och bli allt tryggare i sina diskussioner. Det gjorde det också lättare att bygga relationer, vilket i sin tur höjde nivån på samtalen i klassrummet.
Mikael Goossen undervisar i kursen Sociology of Criminal Justice vid University of Texas, Austin.
Samtidigt innebar studenternas flexibilitet i att lägga sina egna scheman och det faktum att de läser flera kurser parallellt att jag aldrig fick en heltäckande bild av deras totala arbetsbelastning – och jag hade inte heller någon möjlighet att samordna detta med andra lärare. Att utforma en kurs som fungerade för studenter med väldigt olika akademiska bakgrunder var dessutom ibland utmanande. Men sammantaget gjorde den längre kontakten upplevelsen mycket givande.
Det som slog mig mest på UT Austin var känslan av autonomi och kreativ frihet i att utveckla kurser – lärare kan utforma kursplaner, examinationer och betygsmodeller på sätt som uppmuntrar till experiment och snabb anpassning. Den flexibiliteten är verkligen inspirerande och gör att undervisningen kan ta till sig nya idéer och insikter snabbt. Samtidigt, när man kommer från en svensk kontext där programstrukturer byggs gemensamt och lärarlag samordnar progression, arbetsbelastning och studentstöd, märkte jag hur mycket mer ensamarbete det kan vara med undervisningen i USA. Utan regelbunden samordning på programnivå blir det svårare att förstå studenternas totala arbetsbörda eller att säkerställa en sammanhållen helhet mellan kurser.
Det som slog mig mest på UT Austin var känslan av autonomi och kreativ frihet i att utveckla kurser.
Så även om jag beundrar rörligheten och självständigheten i UT-modellen, kom jag också att uppskatta UMU:s betoning på gemensam planering och delat pedagogiskt ansvar – ett arbetssätt som hjälper till att skapa balans och kontinuitet för studenter som rör sig genom ett strukturerat program.
Att arbeta med studenterna var förstås höjdpunkten – att se dem koppla abstrakta idéer om rättvisa till sin vardagliga förståelse av samhället var otroligt givande. Jag hamnade också i en mindre arbetsgrupp som utvecklade den nya inriktningen Law and Society, och de samtalen var väldigt värdefulla för att få perspektiv på sådant som studenters utveckling och lärande, liksom vad som betraktas som målet med högre utbildning inom kriminologi och närliggande ämnen.
Utanför universitetet var en av de mest minnesvärda upplevelserna ett besök i ett mennonitiskt samhälle i Pennsylvania, där jag tillbringade en hel eftermiddag med att diskutera rötterna till restorative justice – en alternativ modell för rättvisa och konflikthantering som jag tar upp i min undervisning. Det besöket gav mig ett perspektiv som var mycket mer förankrat i ett lokalsamhälle, och något jag inte hade kunna hitta i någon lärobok.
Mikael Goossen vid University of California, Los Angeles (UCLA), tillsammans med andra STINT Teaching Sabbatical fellows under ett möte mitt i terminen.
BildMikael GoosenMitt viktigaste råd är: var proaktiv. STINT-formatet är ganska flexibelt, och utlandsvistelsen skapar inte automatiskt möjligheter – du behöver själv vara aktiv och forma dem. Ta kontakt tidigt, be om möten och var tydlig med vad du hoppas lära dig. Samtidigt: lämna utrymme för det oväntade. Några av mina mest meningsfulla erfarenheter i Austin kom ur enkla samtal i korridoren eller spontana inbjudningar. Och viktigast av allt: tillbringa så mycket tid du kan med studenterna. Deras frågor, reflektioner och perspektiv lär dig minst lika mycket som en formell workshop.
Om du behåller din nyfikenhet och aktivt söker nya erfarenheter kan utlandsvistelsen bli en nystart för hur du ser på undervisning.
Det finns samtidigt vissa orosmoln kring situationen för den akademiska friheten i USA, och det lade jag märke till under min vistelse. Även om jag aldrig kände mig pressad av institutionen eller administrationen pratade jag med flera lärare som faktiskt varnade mig för att ta upp känsliga ämnen i undervisningen. För mig understryker det bara den fortsatta vikten av akademiskt utbyte – men det är något att ha med sig. Ändå: om du behåller din nyfikenhet och aktivt söker nya erfarenheter kan utlandsvistelsen bli en nystart för hur du ser på undervisning. Även om du, som jag, i slutändan får en känsla av att mycket av det vi gör i undervisningen vid Umeå universitet faktiskt är ganska genomtänkt, kommer den insikten att formas av reflekterad erfarenhet och perspektiv snarare än av rutin.
STINT:s (Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning) program för undervisningssabbatical ger forskare och föreläsare med ett brinnande intresse för utbildning möjlighet att undervisa utomlands under höstterminen.
STINT samarbetar med utvalda universitet och högskolor i Botswana, Hongkong, Japan, Singapore och USA. Dessa utgör en mångfald av institutioner som är engagerade i att erbjuda utbildning av hög kvalitet i sina respektive regioner.
