Ny professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet

Från fotografering till professur 
Markus Naarttijärvi arbetade som fotograf innan han påbörjade Juristprogrammet vid Umeå universitet, där han kom att trivas väldigt bra med både utbildningen och universitetet i stort. Detta ledde i sin tur vidare till en forskarutbildning vid Juridiska institutionen där han sedan disputationen forskat och undervisat. Undervisningen sker främst i konstitutionell rätt och rättsfilosofi inom juristprogrammet och som kursansvarig för det internationella magisterprogrammet i konstitutionell rätt och mänskliga rättigheter. 

– Det är en fantastiskt trevlig arbetsplats med väldigt bra kollegor och en kreativ forskningsmiljö och dessutom väldigt duktiga och trevliga studenter, säger Markus. 

När det gäller undervisningen så är ett av målen enligt Markus att inte ducka för hur komplex rätten kan vara när det finns ett flertal olika rättighetssystem och konstitutionella regler på olika nivåer som samverkar och parallellt kan ställa upp villkor och ramar för maktutövningen.  

– I stället försöker vi ge studenterna verktyg för att hantera den komplexiteten. Det gör det intressant och utmanande för både studenterna och oss lärare. Jag har också intresserat mig för mer rättsfilosofiska och teoretiska dimensioner av rätten, och tycker om att undervisa i dessa både på juristprogrammet och på vårt magisterprogram i konstitutionell rätt och mänskliga rättigheter, berättar Markus Naarttijärvi. 

Ett tidigt intresse av teknikens roll i offentlig maktutövning 
Forskningen handlar främst om tvärsnittet mellan ny teknik, säkerhet och konstitutionella rättigheter med ett särskilt fokus på tekniska metoder inom brottsbekämpning och underrättelseverksamhet. Han intresserade sig tidigt för vad som händer när ny teknik används i offentlig maktutövning. Särskilt hur den tekniken, oavsett om det är nya övervakningsmetoder eller artificiell intelligens, förändrar innebörden och effekterna av redan existerande rättsregler och i förlängningen maktutövningen som sådan.  

Har det funnits demokratiska överväganden innan en teknik införs eller tillåts tekniken gå före och rätten får följa efter?

– Det kan röra sig om oförutsedda effekter för enskildas rättighetsskydd eller mer övergripande frågor om det faktiskt funnits demokratiska överväganden innan en teknik införs eller om tekniken tillåts gå före och rätten följer efter, förklarar Markus Naarttijärvi. 

Denna typ av frågor blir särskilt intressanta när tekniken öppnar upp för nya möjligheter och risker, samtidigt som vi har lagstiftningsåtgärder och ett starkt politiskt tryck för att nå resultat i brottsbekämpningen som möter rättsliga gränser som ställs upp i konstitutionella regler på såväl nationell som europeisk nivå.  

Tvärdisciplinärt samarbete är viktigt 
Samverkan är viktigt för att samla forskare med gemensamma frågeställningar, och Markus deltar i flertalet tvärvetenskapliga projekt och nätverk som undersöker frågor kring digital rättsvetenskap och AI och samhälle. Han leder bland annat ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet om rättsstatlighet i semi-automatiserat beslutsfattande, och är också del av ett projekt om Cyborgpolitik: En studie av artificiella agenter i demokratiska processer online som leds av Simon Lindgren vid Sociologiska institutionen. Markus är också senior editor för den vetenskapliga tidskriften Journal of Digital Social Research (JDSR), som han också som en del av DIGSUM, var med och startade. 
 
– Det har varit väldigt givande och gett möjlighet till andra typer av forskningsfrågor. Det har också hjälpt att vi har haft väldigt bra tvärvetenskapliga forskningscentra vid universitetet, inte minst DIGSUM där samhällsvetare med intresse för digitala frågor samlats, och nu även med TAIGA, universitetets tvärdisciplinära AI centrum, avslutar Markus Naarttijärvi.