REPORTAGE I en tid präglad av osäkerhet och behov av motståndskraft och beredskap har forskning och vetenskap en viktig roll. Möt fyra av forskarna vid Umeå universitet som beskriver hur deras forskning inom vitt skilda fält bidrar till att skapa ett resilient samhälle.
I vår samtid upplever vi nu allt från krig och konflikter till naturkatastrofer och pandemier. Begrepp som krishantering och beredskap har fått allt större betydelse och aktualitet på såväl global som nationell och lokal nivå – ända ned på individnivå.
För att möta den här nya verkligheten vidtas det en rad olika förstärkande åtgärder på flera plan i samhället – ökat anslag till det nationella försvaret, uppdaterat uppdrag till myndigheter, initiativ från civilsamhället och stora informationskampanjer till medborgare är några exempel.
Även forskning och vetenskap spelar en oerhört viktig roll i bygget av ett resilient samhälle. Det årligen återkommande arrangemanget Kunskapsnoden, som äger rum den 28 januari 2026 på Grand Hôtel i Stockholm, tar fasta på precis det här under rubriken "Vetenskap som styrka i en osäker värld". Kunskapsnoden är en mötesplats mellan Umeå universitet och inbjudna gäster, bland annat finansiärer, beslutsfattare och andra intressenter. Fyra forskare från Umeå universitet kommer att delta för att synliggöra deras forskning kopplat till temat.
En gång per år arrangerar Umeå universitet Kunskapsnoden på Grand Hôtel i Stockholm. Det är en mötesplats för dialog och samverkan där utbyte av kunskap och tankar är i fokus. Temat för Kunskapsnoden 2026 är "Umeå universitet – vetenskap som styrka i en osäker värld".
Forskarna Niklas Eklund, Martin Hårdstedt, Veronica Strandh och Anna Överby Wernstedt från Umeå universitet kommer att delta och berätta om hur deras forskning bidrar till ett resilient samhälle.
Bland forskarna som på olika sätt bidrar till ett resilient samhälle finns Niklas Eklund, professor i statsvetenskap samt föreståndare för Europeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet, (CBRNE står för Chemical, Biological, Radiological, Nuclear, and Explosive). Han är framför allt intresserad av olika typer av storskaliga hot mot samhällssäkerheten, bland annat av den geopolitiska förändringens drivkrafter, som han tycker uppmärksammas och diskuteras för lite i det offentliga samtalet.
– Visserligen används uttrycket geopolitik allt oftare, till exempel i media, men det verkar litet oklart vad det egentligen syftar på. Hur ska man förstå Rysslands stormaktsambitioner? Vad är det de hoppas på att vinna? Vad betyder det att USA är så välvilligt inställt till Ryssland och vilka kan konsekvenserna bli, säger Niklas Eklund.
Niklas Eklund, professor vid Statsvetenskapliga institutionen samt föreståndare för Europeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet.
BildMattias PetterssonI en värld i gungning kan det vara särskilt svårt att känna till och få grepp på omfattningen av alla de olika hot som finns. I Niklas Eklunds roll som föreståndare för CBRNE-centret vid Umeå universitet får han inblick i hur kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva hot fungerar.
– Hotet om användning av kärnvapen har ju som bekant kommit tillbaka i världspolitiken. Dessutom vet vi att kemiska vapen, typ gas, används och har använts lite av och till i den moderna krigföringen. Farliga ämnen är en del av vår vardag även i fredstid, så det finns också mycket att lära sig och förstå om förhållandet mellan militärt och civilt, säger han.
Kunskap är det ultimata vapnet mot alla former av hot.
Niklas Eklunds förhoppning är att hans forskning och gärning inom vetenskapen ska sprida kunskap och bildning, och på så vis bidra till en samhällsberedskap.
– Som jag ser det är kunskap det ultimata vapnet mot alla former av hot, säger han.
Jag kommer att sätta in Sverige och Norden i ett övergripande geopolitiskt perspektiv och särskilt betona säkerhetsfrågorna i övre Norrland och relaterade områden i våra närmsta grannländer.
Martin Hårdstedt är professor i historia med inriktning på militär, social och politisk historia i Norden och Europa. Hans fokus har alltid legat på att förstå krig som mänsklig företeelse och hur krigen och militären har växelverkat med, och fått betydelse och konsekvenser för, det civila samhället.
Kunskaper om det förflutna tillsammans med kunskaper om nuet ger oss möjlighet att bättre förutse framtiden.
Genom att studera det historiska perspektivet kan man få många insikter som gäller även för nutiden och framtiden. Martin Hårdstedts expertkunskaper om konflikter kring Östersjöområdet är särskilt intressant i den situation vi står inför i dag, med hotet från Ryssland.
– Jag tror att mitt historiska perspektiv ger kunskaper som kan bidra till att göra oss mer beredda att möta framtidens utmaningar. Det handlar om att kunskaper om det förflutna tillsammans med kunskaper om nuet ger oss möjlighet att bättre förutse framtiden, säger han.
Jag kommer att prata om geopolitik och säkerhet i Östersjöområdet ur ett historiskt perspektiv från början av 1700-talet till i dag. Min grundläggande tanke är att lyfta fyra förhållanden:
1) vi kan lära oss av historien.
2) geografins avgörande betydelse.
3) betydelsen av att Ryssland blev en stormakt i början av 1700-talet (St Petersburgs grundande 1703).
4) att små stater behöver vänner (bland stormakterna) och måste vara realistiska.
Efterfrågan på kunskap om hur vi bygger resilienta samhällen och stärker vår beredskap har kanske aldrig varit större än nu. Just de här frågorna har Veronica Strandh, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, forskat om i många år.
Hon studerar krisberedskap och civilsamhället och frivilligas roll vid kriser och olyckor, med ett särskilt fokus på landsbygden. I hennes forskning har hon tittat på olika initiativ där bygdeföreningar, livsmedelsbutiker, byalag och frivilligorganisationer samverkar med offentliga aktörer för att skapa ett robust lokalsamhälle.
– Jag vill lyfta frågan om vad som händer om det intensiva arbetet med att skapa ett resilient samhälle utgår från villkoren i städerna – och saknar ett landsbygdsperspektiv. Det engagemang för att kunna stå emot kriser som finns i olika landsbygder och i glesbygden visar en viktig pusselbit som ofta förbises när vi pratar om hur svensk beredskap ska stärkas, säger Veronica Strandh.
Veronica Strandh, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, talade även under mötesplatsen Perspectives på Umeå universitet i november förra året.
BildPer MelanderHon har bland annat studerat hur offentliga aktörer, som exempelvis myndigheter och kommuner, kan stödja olika underifrån-initiativ.
– Som forskare måste vi också förstå vad som faktiskt bygger och skapar resiliens. Varför olika processer, initiativ eller ett visst engagemang faktiskt fungerar väl, i kontrast till alla problem och brister som det ofta läggs fokus på. Att lyfta fram olika positiva exempel på motståndskraft ser jag som en direkt styrka och ett bidrag i en osäker värld.
Att lyfta fram olika positiva exempel på motståndskraft ser jag som en direkt styrka och ett bidrag i en osäker värld.
I kritiska skeenden som kräver snabba beslut är det än mer viktigt att det finns de, exempelvis forskare, som kan anta uppdraget att se och ge den stora bilden till beslutsfattare.
– Vår osäkra omvärld med snabba geopolitiska förändringar och olika kriser och krig är händelsedrivet i stor utsträckning, man får känslan av att vi kastas från en händelse till en annan. I en sådan tid handlar vetenskap och forskning också om att våga ta steget tillbaka, att erbjuda systematiska och informerade analyser och reflektioner samt att se stora mönster och utveckling över tid, säger Veronica Strandh.
Jag kommer prata om det faktum att Sverige står inför uppgiften att snabbt stärka sin beredskap för kriser och krig. Många politiska beslut fattas och arbete genomförs på många nivåer för att bygga ett mer motståndskraftigt samhälle. Min forskningsingång i detta är att jag vill lyfta frågan om vad som händer om detta intensiva arbete utgår från villkoren i städerna – och saknar ett landsbygdsperspektiv.
En kris eller samhällsstörning kommer inte bara i form av krig, konflikter och naturkatastrofer. I vårt allmänna närminne finns covid-19-pandemin som påverkade samhället enormt på såväl lokal som global nivå och även var ett direkt hot mot människors liv.
Anna Överby Wernstedt är professor i immunologi med inriktning mot virala infektioner, med särskilt fokus på TBE-virus. Men när covid-19-pandemin blev ett faktum så mer eller mindre släppte hon och många andra forskare sina pågående projekt och gick samman för att lösa problem mitt i krisen.
– Hela världen slogs ut av pandemin, men det gjorde också att vi:et i forskarvärlden stärktes. Det blev tydligt att vi behöver samarbeta över olika forskardiscipliner, forskargrupper och universitet för att skydda oss mot hotet och lösa uppgiften, säger Anna Överby Wernstedt.
Anna Överby Wernstedt (tilll höger i bild) är professor i immunologi vid Institutionen för klinisk mikrobiologi.
BildMattias PetterssonAtt ställa om från att studera på TBE-virus till att studera covidvirus var relativt enkelt i hennes labb på Umeå universitet, vilket bidrog till att hon inom ett halvår satt som spindeln i nätet för 14 olika covidprojekt som löpte parallellt.
– På Umeå universitet har vi en vana att arbeta över gränser, och andra som inte har tillgång till sådana labb som vi har behövde hjälp, säger Anna Överby Wernstedt.
Våra studier – både i cellmodellen, i patienterna och i Sveriges populationsepidemiologi – visade att detta inte skulle hjälpa, och att det dessutom riskerade stora biverkninga
Den höga dödligheten på många håll och den stora samhällspåverkan som pandemin orsakade innebar att det fanns stora intressen av medicin och vaccin. Studier behövde göras snabbt för att reda ut vad som kunde fungera, men också vad som inte var verksamt, till och med skadligt. Anna Överby Wernstedt var bland annat involverad i ett projekt för att studera en typ av supermedicin mot prostatacancer som det fanns hopp om skulle funka mot covid.
– Det var tre helt olika kompetenser som gick tillsammans för att se om den här medicinen var bra, där jag gjorde grundforskningen i den väldigt avancerade cellmodellen. Men våra studier – både i cellmodellen, i patienterna och i Sveriges populationsepidemiologi – visade att detta inte skulle hjälpa, och att det dessutom riskerade stora biverkningar, säger Anna Överby Wernstedt.
Att publicera negativa data är minst lika viktigt som positiv data, inte minst när behovet är stort och intressena starka.
– Det var faktiskt ganska mycket rabalder efter den studien, för att det var stora företag utomlands som verkligen pushade för att det skulle användas.
Man kan aldrig vara säker på vad nästa pandemi eller epidemi kommer att vara och då är det viktigt att forska på virus generellt och att vara beredd att ställa om när det behövs
I dag arbetar Anna Överby Wernstedt återigen med hennes vanliga forskningsprojekt. Men erfarenheterna från covid-19-pandemin visar inte minst vikten av att forska på virusinfektioner, hur livsnödvändig forskningen kan vara i ett akutskede och hur avgörande det är med forskarsamarbeten över gränserna.
– Man kan aldrig vara säker på vad nästa pandemi eller epidemi kommer att vara och då är det viktigt att forska på virus generellt och att vara beredd att ställa om när det behövs, säger Anna Överby Wernstedt.
Jag kommer att prata om hur pandemin gjorde att vi forskare kom samman för att lösa en kritisk uppgift som samhället och omvärlden behövde just då – för att hitta rätt medicin och vaccin mot Covid 19.
