Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 17 september 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 09 jun, 2020

”Smart att hjälpas åt i skogen – och studenterna verkar nöjda”

REPORTAGE Hyfsat väder, smidig teknik och ett lagom långt manus. Det är några förutsättningar för att det ska funka bra att undervisa på distans ute i naturen. Sedan är det också klokt att vara fler än en. Tillsammans med några kollegor har läraren Johan Rydberg hittat ett sätt att hålla en fältexkursion på distans som studenterna tycker funkar fint.

Text: Camilla Bergvall

Solen skiner och det är vindstilla på Bräntberget mitt i Umeå. Det är dags för exkursion via Zoom, och tekniken, som varit ett litet orosmoln, verkar fungera och studenter och lärare har alla anslutit och är uppkopplade. Inom kursen ”Ekologi och geovetenskap” ingår vanligtvis flera exkursioner, som ska ge studenterna en tydlig bild av hur berggrund, jordarter, vatten och växter hänger ihop ute i naturen.

I år, när det bara är möjligt för dem att följa med på avstånd, testar lärarna Johan Rydberg, Tom Korsman och Stig-Olof Holm för första gången ett litet annorlunda grepp – en form av stafettexkursion.

Vi har insett att det fungerar dåligt när du är ensam och ska filma under tiden du går i terrängen – studenterna blir nästan åksjuka

– Vi har insett att det fungerar dåligt när du är ensam och ska filma under tiden du går i terrängen – studenterna som tittar blir nästan åksjuka – och därför är vi nu tre lärare som är ute samtidigt, säger Johan Rydberg, universitetslektor i miljövetenskap.

Film:

Johan Rydberg, Tom Korsman och Stig-Olof Holm testar en ny form av distansexkursion.


Det är flera olika stationer som ska hinnas med på väg nerför bergets sluttning. På varje ställe får studenterna lära sig mer om alltifrån hur inlandsisen har påverkat landskapet och vilka växter som trivs i olika förhållanden, till hur det praktiskt går till att ta prover från jordarter och vattendrag.

När den första läraren har pratat klart, lämnar den personen över och går direkt vidare till nästa plats för att kunna ta över stafettpinnen, medan de andra hinner komma efter. På så sätt undviks långa, tråkiga transportsträckor för de som tittar. Och det finns fler fördelar med att vara mer än en lärare.

– Ja, det är svårt att filma när du behöver två händer till nåt annat, som till exempel när jag ska ta vattenprover. Idag var det ju tur att Tom var i närheten, annars skulle jag behövt ha med mig ett stativ av nåt slag, säger Johan Rydberg.

Samtidigt som de undervisar och filmar, ställer lärarna hela tiden frågor till studenterna, för att se att de hänger med. Och när exkursionen är klar verkar studenterna tycka att det funkat bra, trots att de inte har varit med på plats.

Studenterna verkar nöjda, så länge vi filmar saker som är nära, stilla och någorlunda i fokus

– Ja, studenterna verkar nöjda, så länge vi filmar saker som är nära, stilla och någorlunda i fokus. Däremot kan det vara knepigare att panorera med kameran för att visa saker långt bort, säger Johan Rydberg.

Trots att allt går smidigt, tror han inte att filmade distansexkursioner kan ersätta vanliga, särskilt inte de i närområdena. Fast erfarenheten kan ändå utveckla utbildningen framöver.

Det finns ju också ställen dit vi inte kan åka med studenterna – och sådana inslag i utbildningen kan vi ju utveckla mer i framtiden

– Det är förstås betydligt bättre när studenterna kan följa med ­ut i naturen – det är otroligt viktigt att de får vara ute och gräva, ta sina prover, känna på jorden och växterna, och använda andra sinnen än bara syn och hörsel. Men det finns ju också ställen dit vi inte kan åka med studenterna – och sådana inslag i utbildningen kan vi ju utveckla mer i framtiden.

 

Toppbild

Namn: Johan Rydberg, universitetslektor i miljövetenskap

Hur tycker du annars att det funkar att undervisa på distans?

– Det har ju både för- och nackdelar. I början var jag mest orolig för att tekniken skulle strula, men det har funkat otroligt bra. Och i små grupper funkar det också väldigt bra att undervisa, som när studenter ska handledas eller vid mindre seminarier, där du kan få studenterna att vara aktiva. När du föreläser till större grupper är det svårare att få någon respons från studenterna, att få dem att vara med, och det är ju utmaningen vid exkursioner också. Studenterna säger också själva att det är lite svårt att tagga till ordentligt på distans, att det är lättare att tappa fokus.

– Sen vet jag inte riktigt vad det beror på, men jag tycker att jag hinner gå igenom mindre material när jag föreläser via Zoom. Det är rätt konstigt, för jag får ju inte lika många frågor, så jag borde ju vara mer effektiv, men det är väl att jag pratar iväg på nåt sätt. Så det är ju också bra, även vid exkursioner, att du verkligen vet vad du vill säga, och har nån form av manus.

– En klar fördel annars är ju att du tar bort all ställtid. Du kan göra korta saker mycket effektivare. Du öppnar kanske upp ett Zoom-möte där studenterna kan ställa frågor, och är det inga frågor så tar det nästan ingen tid alls jämfört om vi skulle ha samlats nånstans. Och det är nog nånting som jag kommer att använda även i fortsättningen.

Har du några särskilda tips till andra lärare?

– Ja, att köra kortare pass med fler frågor och frågestunder, och använda små gruppdiskussionsrum så att studenterna inte bara måste sitta och lyssna, för det är väldigt tröttande i längden.

– Jag har också kört allting live och inte spelat in nåt, för jag har hört från andra att då har du inga studenter under själva föreläsningen, utan då tittar de nån annan gång. Och för min typ av föreläsning, när de måste vara aktiva, så funkar det ju inte alls.