PORTRÄTT Matilda Eriksson läser Läkarprogrammet vid Umeå universitet. Hon liksom alla andra studenter är tvungen att plugga på distans i och med pandemiutbrottet. Distansstudierna påverkar hennes motivation, men gör samtidig undervisningen mer jämbördig mellan studenterna, anser hon.
– Jag har lite svårt att motivera mig faktiskt, men jag tycker ändå att lärarna har löst det så bra som de kan. Våra föreläsare har lagt upp jättemycket nätvideos att kolla på.
– Det som egentligen blir lidande är vår kliniska praktik men det akademiska funkar ganska bra.
– Det är lite olika. På vissa platser har man ersatt det med föreläsningar, på vissa placeringar har man väldigt korta klinikdagar där man mer har en introduktion. Men för det mesta läser man själv.
Intervju med läkarstudenten Matilda Eriksson genom Zoom.
– Nackdelen är att man får se mindre, läkarlinjen är ju ganska mycket praktiskt och mycket man behöver ha sett. Man är säkert olika, men jag tycker att det är skönt att se för att lära mig och sedan läsa efteråt. Så det är klart att det till viss del blir lidande. Men om man är duktig och diciplinerad tror jag inte man går miste om undervisning egentligen. Men det kräver lite mer av dig själv.
– Fördelarna är att man inte är lika bunden till tider, vilket kan vara både en för- och nackdel. Är det fint väder kan jag ta en timme och gå ut och sätta mig eller jobba på helgen om det passar bättre. Och det är ganska skönt.
Det blir tydligt vad som förväntas av en på ett annat sätt.
– En annan fördel är att när mer finns på nätet får alla mer samma undervisning. I vanliga fall när man är på klinik och är där olika dagar så kan man få se olika saker. Här får alla samma och det blir tydligt vad som förväntas av en på ett annat sätt.
– Vi skulle ha ett praktiskt prov nu i maj men det är uppskjutet till nästa termin. Men de praktiska placeringarna ersätts med föreläsningar och inte nya praktiker.
– Den placeringen jag har just nu, på infektionskliniken, lämpar sig ganska bra för den här typen av undervisning. Men om man är på kirurgen eller andra som kräver mycket praktiskt deltagande blir det kanske mer lidande i längden.
– Det är klart att jag kan känna en skräck i att anhöriga till en skulle bli sjuka. Jag kan känna en väldig oro för den ekonomiska situationen för Sverige som land, ifall det här pågår länge, och det kan oroa mig på många sätt, hur det ska bli i framtiden.
Man ska vara försiktig med att ta ut sorg i förskott.
– Jag försöker att trycka bort den så mycket som möjligt. Det lönar inte att oroa sig när man vet så himla lite. Vi vet inte hur länge det här kommer hålla i sig om det bara är den här terminen eller om det blir nästa också. Man ska vara försiktig med att ta ut sorg i förskott.
– Jag saknar jättemycket att äta lunch tillsammans med folk. För mig är det viktigt träffa folk på daglig basis och ha en naturlig mötesplats. Det är så tråkigt att äta lunch själv när man pluggar ensam.
– Det beror så klart på vart och vem man är. Vi ska ju inte sprida smitta i onödan. Men att försöka umgås på ett sätt som funkar, ta promenader och vara utomhus tror jag är jätteviktigt.
– Jag och mina kompisar har börjat facetimea jättemycket och det tycker jag funkar bra också. Vi kan ta en fredags-AW via FaceTime och det har varit jätteviktigt i det här.
Viktigt att hålla någorlunda dygnsrutiner.
– Mitt tips till andra är att gå ut varje dag, ta en promenad och lyssna på en podcast eller något som får dig att fundera på något annat. Att bara gå hemma och oroa sig tror jag inte gynnar någon i längden.
– Jag tycker att det är viktigt att hålla någorlunda dygnsrutiner. Att man tar helg och tar kväll även om man pluggar hemifrån, se till att man har studietid och ledigtid.
– Det finns optimala dagar och så finns det verkligheten. Men jag försöker komma igång vid typ 9 och sen tar jag lunch vid 12.00–12.30 och sedan sitter jag till klockan 17. Och sedan är jag ganska duktig på att lägga ned böcker och göra något annat, kanske gå ut.
– Att samla kompisarna och äta lunch och ta en kaffe och kanske gå ut och ta en öl på eftermiddagen.