Värt att veta: Om diabetes

Den 14 november infaller Världsdiabetesdagen. En dag som uppmärksammar alla de som dagligen lever med sjukdomen. Men vad är egentligen diabetes, och hur vet man att man har drabbats? Är forskningen nära ett botemedel? För att få svar på våra frågor vände vi oss till Julia Otten, endokrinolog och överläkare med forskningsfokus typ 2-diabetes.

Vad är skillnaden på diabetes typ 1 och diabetes typ 2

Vid typ 1-diabetes uppstår en autoimmun reaktion som förstör de insulinproducerande β-cellerna i bukspottkörtelns Langerhanska öar. Det leder till absolut insulinbrist – kroppen kan inte längre producera insulin alls. Behandlingen kräver därför tillfört insulin livet ut.

Vid typ 2-diabetes kvarstår insulinproduktionen, men kroppens vävnader blir mindre känsliga för insulin (insulinresistens). Bukspottkörteln försöker kompensera genom att producera mer insulin, men när β-cellerna inte längre orkar upprätthålla denna överproduktion stiger blodsockret. Typ 2-diabetes är ofta kopplad till övervikt, ökad midjemått, förhöjt blodtryck och förhöjda blodfetter – ett mönster som kallas metabolt syndrom. Behandlingen av typ 2-diabetes syftar därför inte enbart till att sänka blodsockret, utan även till att minska riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom genom livsstilsförändringar och läkemedel som påverkar flera metabola processer.

Vilka är de vanligaste symptomen och när bör man söka vård

Förhöjt blodsocker (hyperglykemi) gör att kroppen försöker göra sig av med överskottet via urinen. Det leder till ökad urinmängd och ökad törst. Andra vanliga tecken är dimsyn, samt ökad benägenhet för infektioner, särskilt svampinfektioner i underlivet och hudinfektioner.

Vid typ 1-diabetes kan tillståndet snabbt förvärras till ketoacidos, med illamående, kräkningar, buksmärta och djupandning – ett akut livshotande tillstånd som kräver omedelbar vård. Eftersom det är enkelt att mäta blodsocker bör prov tas vid symtom som ökad törst och frekvent urinering. Tidig upptäckt är avgörande för att förhindra komplikationer.

Vilka framsteg har gjorts inom diabetesforskningen de senaste åren

För typ 1-diabetes har utvecklingen av kontinuerlig glukosmätning i underhudsvävnaden, i kombination med automatiserade insulinpumpar som anpassar insulindoseringen i realtid, inneburit en genomgripande förbättring av diabetesvården. Så kallade hybrid closed-loop-system fungerar i praktiken som ett delvis automatiserat “konstgjort pankreas” och har kraftigt förbättrat blodsockerkontroll och livskvalitet.

Inom forskningen för typ 1-diabetes pågår intensiva studier för att förebygga eller fördröja sjukdomens uppkomst. Eftersom typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom, där immunförsvaret angriper de insulinproducerande β-cellerna, undersöks immunmodulerande behandlingar som kan bromsa eller stoppa denna process. Nya läkemedel som påverkar immunsystemet har redan visat lovande resultat för att fördröja insjuknandet hos personer med hög risk.

För typ 2-diabetes har de största framstegen kommit genom nya läkemedel som inte bara sänker blodsockret, utan också minskar risken för hjärtinfarkt, stroke och försämrad njurfunktion. Läkemedelsklasser som SGLT2-hämmare och GLP-1-receptoragonister har revolutionerat behandlingen, eftersom de adresserar de komplikationer som påverkar livslängd och livskvalitet mest. Detta innebär att behandlingsmålen vid typ 2-diabetes numera inte bara handlar om att normalisera blodsockret, utan också om att skydda hjärta, kärl och njurar – en förändring som har haft stor klinisk betydelse för patienterna.

Hur nära är man att kunna bota typ 2 diabetes

Typ 2-diabetes betraktas fortfarande som en kronisk sjukdom, men forskning och klinisk erfarenhet visar att tillståndet i vissa fall kan gå i remission. Detta innebär att blodsockernivåerna normaliseras utan behov av diabetesläkemedel, även om den underliggande benägenheten att utveckla sjukdomen finns kvar.

Hos många personer med typ 2-diabetes hänger sjukdomen samman med övervikt eller obesitas, och betydande viktnedgång kan återställa kroppens känslighet för insulin och förbättra β-cellernas funktion. Remission kan uppnås genom överviktskirurgi eller genom intensiv kostbehandling och energirestriktion.

Det är dock viktigt att betona att effekten oftast är beroende av bibehållen viktminskning och att sjukdomen alltid återkommer om vikten ökar igen. Remission är också mer sannolik tidigt i sjukdomsförloppet, innan den insulinproducerande förmågan försämrats permanent.

Därför talar man i dag inte om att bota typ 2-diabetes, utan om att uppnå remission – ett tillstånd av varaktig förbättring så länge den lägre kroppsvikten bibehålls.

Hur ser forskningen vid Umeå universitet ut och vad är på gång hos oss

Vid Umeå universitet bedrivs bred och tvärvetenskaplig forskning om diabetes – från molekylära mekanismer till kliniska studier och digitala behandlingsstrategier.

Forskare vid universitetet undersöker bland annat hur förlusten av de insulinproducerande β-cellerna uppstår och hur signalvägar, som AMPK-systemet, kan bidra till att bevara deras funktion och förbättra glukosupptaget i muskelvävnad.

Andra studier fokuserar på immunsystemets roll vid typ 1-diabetes, särskilt hur B-lymfocyter påverkar sjukdomens utveckling och hur miljöfaktorer under fosterstadiet kan forma immunförsvarets reaktioner senare i livet.

Avancerad avbildningsteknik är ett annat starkt område i Umeå. Med hjälp av optisk projektionstomografi kartläggs bukspottkörtelns anatomi och β-cellsförändringar vid diabetes på detaljnivå. Dessa metoder används också för att utvärdera nya biomarkörer för framtida icke-invasiva bilddiagnostiska tekniker, såsom MRI och SPECT.

På den kliniska sidan pågår forskning för att förutsäga och förhindra diabetes genom att identifiera blodbaserade biomarkörer som kan avslöja sjukdomsrisk flera år innan insjuknande. Dessutom studeras hur typ 2-diabetes kan gå i remission genom kraftig viktnedgång via diet i kombination med e-hälsa.

Tillsammans visar dessa satsningar att diabetesforskningen i Umeå spänner från grundläggande cellbiologi till klinisk tillämpning, med målet att bättre förstå, förebygga och behandla sjukdomen.