Hoppa direkt till innehållet
printicon

Att använda tvång mot asylsökande barn: Tvångsmedelsanvändning vid av- och utvisningar

Forskningsprojekt Projektet syftar till att analysera den rättsliga regleringen av tvångsmedelsanvändning vid av- och utvisningar av asylsökande barn och tillämpningen av denna reglering, samt hur reglering och tillämpning påverkar barnen. I projektet samarbetar ett antal disputerade forskare och en doktorand.

För att kunna genomföra avvisningar och utvisningar av asylsökande barn krävs i stor utsträckning olika slags tvångsmedel, t.ex. förvar, kroppsbesiktning och tagande av fingeravtryck. Eftersom tvångsmedel ofta innebär intrång i grundläggande mänskliga rättigheter och friheter krävs det lagstöd för att sådana åtgärder skall vara tillåtna. Frågan är dock om den lagstiftning som reglerar tvångsmedel vid av- och utvisningar är utformad på bästa sätt.

Projektledare

Mattias Hjertstedt
Universitetslektor
E-post
E-post
Telefon
090-786 79 43

Projektöversikt

Projektperiod

2019-01-01 2021-12-31

Finansiering

Forte, 4 330 000 kr

Forskningsämne

Juridik, Polisforskning

Projektbeskrivning

Detta forskningsprojekt har en tvärvetenskaplig ansats och syftar till att analysera den rättsliga regleringen av tvångsmedelsanvändning vid av- och utvisningar av asylsökande barn och tillämpningen av denna reglering samt hur reglering och tillämpning påverkar barnen. Analysen omfattar framför allt vilka brister och förtjänster som finns med den aktuella lagstiftningen samt hur dessa förtjänster och brister skulle kunna hanteras. Forskningsprojektet ska besvara följande frågor: (1) Vilka svagheter, styrkor och möjligheter finns med den aktuella lagstiftningen (t.ex. utlänningslagen) utifrån ett rättsligt perspektiv? (2) Vilka svagheter, styrkor och möjligheter med den aktuella lagstiftningen (t.ex. utlänningslagen) och dess tillämpning upplever de centrala aktörerna på asylområdet? (3) Hur erfar asylsökande barn tvångsmedelsanvändning och hur påverkas dessa barn av tvångsmedelsanvändning?

Projektet består av ett samarbete mellan ett antal disputerade forskare och en doktorand. De metoder som används är både rättsdogmatik – för att analysera rättskällor – och kvalitativa metoder – fokusgrupper och intervjuer. Projektet är relevant p.g.a. avsaknaden av forskning i ämnet och dess praktiska användningsområden – t.ex. kan resultaten hjälpa beslutsfattarna att använda lagstiftningen på bästa sätt.