Jag är socionom, professor i socialt arbete och docent i folkhälsovetenskap.
Jag är socionom, professor i socialt arbete och docent i folkhälsovetenskap. Min forskning handlar om social ojämlikhet i hälsa och levnadsförhållanden och om betydelsen av sociala nätverk, socialt kapital och boendemiljö för hälsa, välbefinnande och tillgång till möjligheter och resurser. Jag har även bedrivit forskning om livsvillkor för ensamkommande flyktingbarn, bland annat i ett projekt om ensamkommande ungdomar som placeras vid SiS särskilda ungdomshem, och ett annat om tvångsmedelsanvändning mot asylsökande barn. Jag har även bedrivit forskning om polisiärt arbete i så kallade utsatta områden. Jag har i ett flertal studier undersökt hur platsspecifikt socialt kapital kan mätas, hur det upplevs och vad det betyder för människor hälsa och välmående, samt hur det kan användas för att främja socialt hållbar utveckling. För närvarande leder jag ett projekt som handlar om hur socialt kapital kan användas som en resurs i planering och design av socialt hållbara och hälsofrämjande bostadsområden. Min forskning karaktäriseras av tvärvetenskapliga samarbeten och användning av mixade metoder, vilket jag ser som en stor tillgång i forskning om komplexa samhällsfenomen. Metodmässigt har jag en expertis inom kvalitativa metoder och i synnerhet i kvalitativ dataanalys med hjälp av grundad teori. Genom åren har jag haft en rad internationella forskningssamarbeten med forskare ibland annat Tanzania, Ukraina, Indonesien och Vietnam.
Jag var under åren 1999-2002 anställd som universitetsadjunkt vid institutionen för socialt arbete vid Umeå Universitet. Därefter blev jag projektanställd och så småningom doktorand vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. År 2010 disputerade jag i ämnet folkhälsovetenskap med en avhandling med titeln; Social capital and health – implications for health promotion. Jag har undervisat på såväl grund- som avancerad och forskarutbildningsnivå.
