Hoppa direkt till innehållet
printicon

CAS och dess praxis

Forskningsprojekt Det påstås att den internationella skiljedomstolen för idrott, CAS, genom sin praxis ett autonomt och internationellt tillämpligt "rättssystem", lex sportiva, men hur är det egentligen?

År 1984 skapade IOK en internationell skiljedomstol, Court of Arbitration for Sport (CAS). En av de påstådda konsekvenserna av CAS är att den genom sina skiljedomar skapat en "lex sportiva": en samling internationellt tillämpliga rättsregler specifikt tillämplig på idrottslig verksamhet. Projektet syftar till att kartlägga CAS:s praxis, för att etablera existensen och eventuella innehållet av lex sportiva, en på idrotten internationellt tillämplig samling av rättsliga principer.

Projektansvarig

Johan Lindholm
Professor
E-post
E-post
Telefon
090-786 56 03

Projektöversikt

Projektperiod

2015-01-01 2015-12-31

Finansiering

Centrum för idrottsforksning, 2015: 130 000 kr

Forskningsämne

Idrottsforskning, Juridik

Projektbeskrivning

Idrottslig verksamhet är till sin art internationell, i synnerhet på högre nivå. Även om mycket idrottslig verksamhet bedrivs utifrån landsgränser är nästan alla idrotter organiserade i en struktur som inkluderar förbund på nationell, regional och internationell nivå vilka reglerar verksamheten.

Denna struktur skapar problem kring de aktörernas rätt- och skyldigheter. För det första, finns det även på tämligen centrala områden betydande skillnader mellan olika länder eller mellan olika idrotter, även om viss internationell harmonisering förekommer. För det andra är många centrala frågor helt oreglerade i idrottens regelverk. För det tredje etableras de rättsregler som ytterst styr den idrottsliga verksamheten primärt på nationell nivå vilket medför att de idrottsliga aktörernas rätt- och skyldigheter skiljer sig åt beroende i vilken stat de är verksamma.

IOK uppmärksammade dessa problem och inrättade år 1984 en internationell skiljedomstol, Court of Arbitration for Sport (CAS), med uppgift att slita tvister som uppstår vid stora internationella tävlingar, mellan idrottsförbund på olika nivåer och andra idrottsliga ärenden av vikt. CAS är, liksom andra skiljenämnder, ett privat tvistelösningsorgan och har 300 skiljemän från 87 länder (ca tre per fall). Varje enskilt fall prövas av en ny skiljenämnd som inte är bunden av tidigare skiljenämnders slutsatser och avgörandet är hemligt om inte parterna samtycker till publikation.

Trots detta är en av de påstådda konsekvenserna av CAS:s praxis etableringen av lex sportiva: en samling internationellt tillämpliga rättsregler specifikt tillämplig på idrottslig verksamhet. Redan år 1999 uttalade CAS att det skapats, i synnerhet genom dess skiljedomar, en samling rättsliga principer som numera benämns lex sportiva. Vid etablering av dessa principer hämtar CAS inspiration från idrottsliga regler och bestämmelser liksom nationella och internationella rättssystemen, men lex sportiva utgör ett från de rättsliga systemen självständigt normsystem. Dess principer är bindande för nationella och internationella idrottsförbund och har företräde framför de bestämmelser som kommer till uttryck i de nationella, europeiska och internationella förbundens stadgar, regler och beslut.

En viktig, obesvarad fråga som föreliggande projekt avser att besvara är i vilken utsträckning CAS genom sin praxis skapat ett praxisbaserat normsystem (”case law”), det som ibland kallas för lex sportiva.

Projektet första fas består av datainsamling. Projektet ska samla in och i databasform sammanställa så mycket av CAS:s praxis som möjligt. Utifrån detta material ska projektet, för det första, identifiera i vilken utsträckning individuella skiljedomar används av CAS som rättskälla och, för det andra, i vilken utsträckning enskilda avgöranden innehåller referenser till många eller viktiga tidigare avgöranden. För det tredje ska projektet undersöka om dessa svar skiljer sig åt mellan olika områden. För det fjärde och avslutningsvis ska projektet analysera vilket genomslag CAS:s praxis fått i andra, idrottsliga instanser.