Forskningsprojekt Det finns en brist på vetenskaplig kunskap om föräldrars uppfattningar och handlingar i samband med emotionella övergrepp mot deras barn inom idrotten. Denna studie fokuserar på föräldrars perspektiv på hur en tystnadskultur kring sådana övergrepp uppstår och vidmakthålls.
Syftet med denna studie är att undersöka föräldrars erfarenheter av emotionella övergrepp mot deras barn, samt hur föräldrar agerar och kommunicerar med idrottsföreningar vid missnöje – och hur de blir bemötta. Studien syftar också till att förstå föräldrars socialisation och deras roll i konstruktionen av en tystnadskultur inom idrotten.
Centrum för idrottsforskning
Idrottshögskolan, Umeå universitet
För att bättre förstå varför idrottsorganisationer ofta misslyckas med att skapa en trygg miljö där barns rätt till skydd mot övergrepp säkerställs, är det nödvändigt att öka kunskapen om hur föräldrar upplever och hanterar situationer där deras barn utsätts för beteenden som skapar negativa känslor. Hur ser idrottsföreningars kommunikationsvägar ut för att barn och föräldrar ska kunna uttrycka sina uppfattningar och erfarenheter?
Syftet med denna studie är att undersöka föräldrars erfarenheter av emotionella övergrepp mot deras barn, samt hur föräldrar agerar och kommunicerar med idrottsföreningar vid missnöje – och hur de blir bemötta. Studien syftar också till att förstå föräldrars socialisation och deras roll i konstruktionen av en tystnadskultur inom idrotten.
Preliminära data visar att vissa föräldrar upplever en kultur där det uppfattas som störande snarare än konstruktivt att uttrycka missnöje, och att tydliga kommunikationsvägar ofta saknas. En förälder förklarar: "Det finns en tystnadskultur i den här föreningen. Det är en kultur där man inte vill ha för mycket dialog, där man nästan straffas för att ställa frågor."
Den vetenskapliga litteraturen om barns rättigheter och utsatthet för övergrepp växer, men är fortfarande begränsad, särskilt när det gäller föräldrars perspektiv. Studier som inkluderar föräldrar visar att när de ifrågasätter tränarnas metoder tenderar tränare att rättfärdiga sina handlingar (Kerr & Stirling, 2012). Resultat visar också att tränare ibland kan hämnas på barnen efter att deras föräldrar uttryckt oro eller missnöje. Föreställningen om tränare som en okränkbar auktoritet förstärker tränarens maktposition i relationen mellan idrottare, tränare och föräldrar. Även idrottsorganisationer kan bidra till att tysta ner övergrepp mot barn, vilket i sin tur bidrar till upprätthållande av en tystnadskultur (Parent & Demers, 2011).
Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka frågor relaterade till emotionella övergrepp samt att analysera vad som bidrar till en tystnadskultur kring dessa problem. Mer specifikt syftar studien till att undersöka föräldrars erfarenheter av emotionella övergrepp mot deras barn, hur de agerar och kommunicerar med idrottsföreningar vid missnöje, samt hur de blir bemötta, för att förstå föräldrars socialisation och deras roll i konstruktionen av tystnadskultur inom idrotten.
Studien bygger teoretiskt på föräldrasocialisationsteorin, utvecklad av Kerr och Stirling (2012), vilken baseras på intervjuer med föräldrar till idrottare som utsatts för emotionella övergrepp av sina tränare. I denna teori klassificeras föräldrars reaktioner och handlingar som svar på emotionella övergrepp i fem socialisationssteg. Studien vilar även på modern barndomssociologi, där Mayall (2015) argumenterar för att barndomssociologi och forskning om barns rättigheter med fördel kan kombineras (UNCRC, 1989).
Studien har en kvalitativ ansats och baseras på semistrukturerade intervjuer med 17 föräldrar till barn i åldern 12–18 år som är aktiva inom tio olika idrotter inom den svenska idrottsrörelsen (7 pappor och 10 mammor). Föräldrarna kommer från orter i mellersta (7) och norra Sverige (10).
Studien bidrar med ny kunskap om hur tystnadskulturer skapas och vidmakthålls i relation till barns och föräldrars negativa upplevelser av idrotten, samt om vilka möjligheter och hinder som finns för kommunikation med idrottsföreningars representanter. Studien ger nya insikter i hur tystnadskulturen försvårar effektiv kommunikation mellan föräldrar, barn och föreningsrepresentanter – och därmed begränsar tryggheten för idrottsaktiva barn.
