En ny riskdynamik: Digitala plattformars roll för kriskommunikation
Forskningsprojekt
Projektet kommer att undersöka hur samtida berättelser om risk och kris formas och sprids, och hur dessa präglad av komplexa och mångfacetterade hot och osäkerheter inom det hybrida medielandskapet. Forskarna kommer att undersöka de sociala och tekniska processer genom vilka digitala plattformar påverkar vår förståelse av – och vårt sätt att hantera – kriser, och förhoppningen är att resultaten ska bidra med värdefulla insikter för att utveckla mer effektiva kriskommunikationsstrategier och mer motståndskraftiga samhällen.
I en tidsålder där notifikationerna från våra smartphones inte sällan signalerar ankomsten av den senaste globala krisen tar sig detta projekt an den viktiga uppgiften att analysera hur digitala plattformar formar våra föreställningar omkring hot och nödsituationer. Genom att studera viralt innehåll, både audiovisuellt och textbaserat, från plattformar som Instagram och TikTok syftar projektet till att ge kunskap om hur dessa plattformars specifika sätt att fungera bidrar till hur vi kommunicerar om klimathot, pandemier och internationella konflikter. I förlängningen påverkar sådana processer också hur vi agerar i relation till hot, risker och kriser.
Forskningen inom projektet bygger på teoretiska perspektiv som tar hänsyn både till sociala och tekniska aspekter, vilket bidrar till en mer holistisk förståelse av hur dessa faktorer samspelar och påverkar varandra. Vi jobbar med en uppsättning omfattande och unika datamaterial som dokumenterar onlinekonversationer och nyheter, och analyserar dessa med en kombination av datadrivna metoder och ingående kvalitativa fallstudier. På så sätt kan vi få en djupare insikt i hur människor och teknik interagerar, och hur dessa interaktioner i sin tur formar tankar och beteenden i kristider.
Dels är projektet betydelsefullt i akademisk mening eftersom det bidrar till befintlig forskning inom ämnesområdet, skapar ny kunskap och utmanar befintliga teorier och metoder. Dels kan den kunskap som genereras användas för att vägleda framtida strategier för kriskommunikation, för att förstärka vår kollektiva motståndskraft inför de komplexa utmaningar som definierar vår tid.