Hoppa direkt till innehållet
printicon

Hur kan konstitutionsbyggande främja demokrati i post-konflikt stater och i tidigare auktoritära stater?

Forskningsprojekt Projektets övergripande syfte är att identifiera de omständigheter under vilka konstitutionsbyggnadsprocesser kan stärka demokratin i stater som befinner sig i en övergång, antingen från väpnad konflikt till fred eller från ett tidigare auktoritärt styre.

Två forskningsfrågor guidar undersökningen. Dessa är: 1) Finns det en dominerande sekvens i konstitutionsbyggandeprocesser som faktiskt har lett till stärkandet av demokrati, eller finns det snarare flera? 2) Behöver vissa villkor först vara uppfyllda för att medborgarnas deltagande i konstitutionsbyggnadsprocesser faktiskt skall kunna leda till stärkandet av demokrati?

Projektöversikt

Projektperiod

2016-01-01 2019-12-31

Finansiering

Vetenskapsrådet

Forskningsämne

Juridik, Statsvetenskap

Projektbeskrivning

Utan tvivel är konstitutionsbyggande en av de mest centrala faktorerna som kan påverka både etablerandet och stärkandet av ett demokratiskt system i stater som befinner sig i en övergång – från krig till fred, eller från ett tidigare auktoritärt styre. Vår kunskap i dag är emellertid starkt begränsad gällande på vilket sätt konstitutionsbyggandeprocesser kan bidra till stärkandet av demokrati i stater som har upplevt väpnad konflikt och i stater som befinner sig i en övergång från ett tidigare auktoritärt styre. Bristen på kunskap gällande detta är djupt problematisk eftersom det har lett inflytelserika internationella organisationer, däribland FN, att utifrån antaganden snarare än faktabaserad kunskap, utfärda policyrekommendationer gällande hur stater bör göra när de skriver sina konstitutioner. Sådana rekommendationer har i sin tur varit väldigt inriktade på att betona vanliga medborgares inkludering i skapandet av konstitutionen; ofta lyfts just medborgarnas deltagande i konstitutionsbyggnadsprocesser fram som den viktigaste faktorn för att säkerställa långsiktig demokratisering. Ny forskning visar emellertid att verkligheten är mer komplex än så; medborgerligt deltagande i framtagandet av konstitutionen, i sig självt, är inte ett universalmedel som leder till demokratisering. Snarare verkar politiska eliters vilja att styra staten på en demokratisk bana vara mer betydelsefull än tidigare förmodats. Mot bakgrund av den bristfälliga kunskap som generellt sätt råder på detta område, syftar detta projekt till att bidra med ökad förståelse för studiens syfte och centrala frågeställningar.

Projektets övergripande syfte är att identifiera de omständigheter under vilka konstitutionsbyggnadsprocesser kan stärka demokratin i stater som befinner sig i en övergång, antingen från väpnad konflikt till fred eller från ett tidigare auktoritärt styre. Två forskningsfrågor guidar undersökningen. Dessa är: 1) Finns det en dominerande sekvens i konstitutionsbyggandeprocesser som faktiskt har lett till stärkandet av demokrati, eller finns det snarare flera? 2) Behöver vissa villkor först vara uppfyllda för att medborgarnas deltagande i konstitutionsbyggnadsprocesser faktiskt skall kunna leda till stärkandet av demokrati? För att kunna svara på dessa frågor kommer projektet att särskilt utforska två områden som tidigare forskning visar är relevant. Dels handlar det om att utforska politiska eliter från rivaliserande partier och deras agerande i konstitutionella förhandlingar, dels handlar det om att studera betydelsen av varierande utgångspunkter/förutsättningar för stater att ens kunna erbjuda sina medborgare att delta i skapandet av konstitutionen. Genom att tillämpa ett jämförande angreppssätt kommer detta projekt både att öka vår kunskap om hur konstitutionsbyggandeprocesser kan leda till stärkandet av demokrati, samt öka vår förståelse för den potentiella inverkan som olika utgångspunkter/förutsättningar innebär för stater att kunna inkludera sina respektive medborgare i framtagandet av konstitutionen. Projektet kommer att uppnå detta dels genom att studera fjorton fall av konstitutionsbyggnadsprocesser i stater där demokratin de facto har stärkts efter att den nya konstitutionen trätt i kraft – Afghanistan, Albanien, Etiopien, Fiji, Irak, Kenya, Kosovo, Nepal, Nigeria, Rwanda, Thailand, Tunisien, Sydafrika och Östtimor – och dels genom att genomföra två fallstudier där politiska eliters agerande under konstitutionella förhandlingar analyseras mer grundligt – Kenya och Tunisien.

Kunskapsbidraget som genereras från detta projekt kommer att vara betydelsefullt eftersom det kan visa att medborgerlig inkludering i konstitutionsbyggandeprocesser å ena sidan, och politiska pakter i förhandlingar om konstitutionen å andra sidan inte behöver negera varandra, snarare att dessa två till synes motpoler kan harmoniseras och sekvenseras så att demokratin i stater kan stärkas. På så vis förväntas detta projekt bidra med kunskap som kommer att vara intressant och relevant för både forskare som är intresserade av dessa frågor men också för policymakare som rådgör post-konflikt stater och stater i övergång från ett auktoritärt styre gällande hur de skall gå tillväga när de skapar sina konstitutioner.