Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Långtidsuppföljning vid utmattningssyndrom

Forskningsprojekt Psykisk ohälsa är ett växande problem och utmattningssyndrom är en av de diagnoser som ökat allra mest och som orsakar betydande funktionsnedsättningar och nedsatt arbetsförmåga. Rekommenderad behandling är multimodal rehabilitering som visat sig minska symtom. En betydande andel har kvarstående besvär i form av utmattning, trötthet och kognitiva nedsättningar efter rehabilitering. Hur prognosen på längre sikt ter sig är oklart.

Sammanfattningsvis visade resultatet att 10 år efter genomförd behandling är symtom av utmattning, ångest och depression fortsatt stabil. De som är i arbete har en måttlig förmåga i arbetet och en relativt stor andel rapporterar fortfarande sömnbesvär och skattar nivåer jämförbara med ett utmattningssyndrom. Mer forskning behövs för att undersöka både preventiva och rehabiliterande insatser på arbetsplatsen.

Projektansvarig

Therese Eskilsson
Universitetslektor med förenad klinisk anställning
E-post
E-post
Telefon
090-786 91 38

Projektöversikt

Projektperiod:

2019-01-01 2022-12-31

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

Forskningsområde

Folkhälsovetenskap och hälsovetenskap

Externa finansiärer

Region Västerbotten

Projektbeskrivning

Syftet med forskningsprojektet var att undersöka långtidseffekter (8-13 år) av multimodal rehabilitering vid utmattningssyndrom.

Projektets genomförande

Totalt besvarade 107 personer ett frågeformulär vid 10-års uppföljning (91 kvinnor och 16 män, medelålder 52,89 år). Sjutton intervjuer genomfördes (14 kvinnor och 3 män) med personer som fortfarande skattade klinisk nivå av utmattning vid 10 år, med syfte att undersöka upplevelser och erfarenheter i vardags- och arbetsliv utifrån sin tidigare utmattning och rehabilitering.

Resultat

Majoriteten hade en anställning (78 %) och var i arbete (85%). Symtom av utmattning, ångest och depression var fortsatt stabil vid 10 år. En stor andel (73%) av de som var i arbete angav att de hade bytt arbete efter avslutad MMR och 30% hade minskat sin arbetstid för att orka med sitt arbete eller prioriterade sin tid annorlunda. Av de som var i arbete (n=89) skattade 20 % måttlig-svår insomni och 30% självskattad utmattningssyndrom.

Den preliminära analysen av intervjuerna resulterade i temat att möta krav med funktionella behov skapar inre konflikt med vidmakthållande av ohälsa och tre kategorier krav i vardagen, strävan mot hälsosamma beteenden och att få stöd från omgivningen är hjälpsamt. Utmaningen för informanterna var att hantera krav och svårigheter i arbetet och relationer och samtidigt främja hälsa med åtgärder för att bryta vidmakthållande av ohälsa.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar denna studie att 10 år efter genomförd behandling är symtom av utmattning, ångest och depression fortsatt stabil. De som är i arbete har en måttlig förmåga i arbetet och en relativt stor andel rapporterar fortfarande sömnbesvär och skattar nivåer jämförbara med ett utmattningssyndrom. Mer forskning behövs för att undersöka både preventiva och rehabiliterande insatser på arbetsplatsen.

Externa finansiärer