Orsaker bakom Alzheimers sjukdom och ALS

Forskningsprojekt Proteinsjukdomar som Alzheimers sjukdom (AD) och ALS är några av de allvarligaste sjukdomarna som leder till döden i västvärlden. Gemensamt för denna sjukdomsfamilj är att oordnade proteiner spelar en huvudroll i de patologiska förloppen.

I AD, som också är den vanligaste formen av senildemens, beror de patologiska förloppen på bildandet av miljontals amyloidpartiklar (plack) i patienternas hjärnor. I AD är huvuddelen i plack amyloid-b-proteiner och i ALS handlar det om ett SOD-protein. Emellertid är mekanismen bakom den neurotoxikologiska effekten av dessa proteiner fortfarande okänd. Projektet handlar i huvudsak om hur de patologiska förändringarna sker när plack växelverkar med nervmembraner. Våra resultat indikerar att proteinveckning på membranytor snabbare producerar proteinklumpar, som möjligtvis också är mer toxiska jämfört med dem som producerats i lösning.

Projektansvarig

Gerhard Gröbner Professor

E-post

090-786 63 46

Projektöversikt

Projektperiod

2007-01-01 – 2009-12-31

Forskningsämne

Kemi

Medverkande institutioner och enheter
Kemiska institutionen
Teknisk-naturvetenskaplig fakultet

Projektbeskrivning

Inom projektet utnyttjar vi kraftfulla interdisciplinära ”state-of-the-art” metoder, som kan tillföra unik information om de strukturella egenskaperna bakom proteinaggregering som leder till AD. Metoderna, som kommer att användas, är så kallad fastfas-NMR, Cirkulär Dikroism-spektroskopi (CD) och Tapping Mode Atomic Force Microscopy (TM-AFM) samt cytotoxiska metoder för att bestämma strukturändringar och kinetik av toxisk aggregation och förhållande med olika nervmembraner (dessa membraner har inte normal sammansättning hos AD- och ALS-patienter).

På längre sikt är det uppenbart att den erhålla strukturella och funktionella kunskapen om proteinernas växelverkan med cellmembraner kommer att spela en avgörande roll för framställning av framtidens läkemedel för att bota AD och möjligtvis ALS. Endast genom en detaljerad analys av struktur och funktion på molekylär nivå kan vi nå dessa mål.