Samvetsstress och utbrändhet bland personal inom äldreomsorg

Projektbeskrivning

Utbrändhet bland personal inom vård är ett problem. Projektet bygger på tidigare forskning i det avslutade projektet "Samvetsstress i vården" vid Umeå universitet, publicerad i fem doktorsavhandlingar (Glasberg 2007, Dahlqvist 2008, Ericson-Lidman 2008, Juthberg 2008, Gustafsson 2009).

Våra resultat har visat att vårdpersonals uppfattningar om samvete och samvetsstress (stress relaterad till dåligt samvete) har samband med tecken på utbrändhet. Att uppfatta samvetet som en varningssignal att inte skada andra och samtidigt uppleva att man inte kan följa sitt samvete i sitt arbete, att känna att man inte kan leva upp till förväntningar från omgivningen, att tvingas minska sina ambitioner att ge god vård och att känna sig tvungen att döva sitt samvete för att kunna stanna kvar i vården verkar vara en tung börda att bära för vårdpersonal. Resultat har även visat att en tredjedel av äldreomsorgens vårdpersonal, inom en kommun i Sverige, uppfattade sitt samvete som alltför strängt och att var femte personal angav att de behövde döva sitt samvete för att kunna stanna kvar i vården. Vi vet inte, men antar, att samvetsstress och relaterade tecken på utbränning hos vårdpersonal påverkar boende och närstående. Resultatet pekar på att det är betydelsefullt att lära sig att leva med sitt samvete på ett konstruktivt sätt.

Projektplanen består av två delar: 1. Att inom två vårdorganisationer för äldreomsorg beskriva personals syn på samvete, grad av samvetsstress, utbrändhetspoäng, skattning av socialt stöd och vårdklimat, analysera sambanden mellan dessa variabler, belysa eventuella skillnader över tid samt jämföra inom och mellan vårdorganisationerna. Vårdorganisation A (kristen värdegrund, multikulturell personal, privat driftsform och storstad) och Vårdorganisation B (sekulär värdegrund, kulturellt homogen personal, kommunal driftsform och liten stad). Det är rimligt att anta att samvetsstress hänger samman med värdegrund och kulturell bakgrund och driftsformens betydelse har diskuterats. 2. Intervention inom äldreboenden inom vårdorganisationerna A och B med syfte att tillsammans med personal finna vägar att förhålla sig konstruktivt till samvetsstress. Projektet är förankrat och genomförs i samarbete med politiska ledare, chefer och personal och förstudier startade under hösten 2009.

Interventionens forskningsdesign har sin grund i participatorisk aktionsforskning. Interventionen innebär att forskarna, under ett års tid, regelbundet träffar personal och chefer på interventionsenheterna. Vårdsituationer som personalen upplever ger dåligt samvete identifieras, om det behövs inhämtas kunskap (såväl vetenskaplig som beprövad erfarenhet) och möjliga förändringsområden diskuteras. Slutligen, genomförs åtgärder som bedöms möjliga och meningsfulla i sammanhanget.

Eftersom samvetsstress har samband med risk för utbrändhet och symtom på utbrändhet påverkar personalens välbefinnande, vårdens kvalitet (många vårdare arbetar kvar trots symtom på utbrändhet) och därför att det medför stora samhällskostnader är alla studier som kan bidra till förståelse för problemet värdefulla. Åtgärder för att förebygga och behandla måste bygga på förståelse för problemen och dess uppkomst. Vi behöver varken personal utan samvete eller personal utbrända på grund av samvetsstress. Projektet kan ge kunskap som kan användas för att förebygga utbrändhet hos personal och bidra med kunskap som kan öka vårdkvaliteten.

Nyckelord: Samvetsstress, utbrändhet, äldreomsorg, intervention, participatorisk aktionsforskning.