Hoppa direkt till innehållet
printicon

Utmaningar med att vara föräldratränare och tränarbarn i svensk barn- och ungdomsidrott

Forskningsprojekt Vad betyder det för barn att ha sin förälder som tränare, och omvänt, vad betyder det för föräldrar att träna sina egna barn; vilka för- och nackdelar upplever föräldratränare och tränarbarn med denna relation; och vilka strategier används av dem för att hantera de nackdelar som uppstår?

Det finns många studier gjorda om tränare och förälder inom barnidrott, men forskning saknas helt där fokus riktats mot att studera vad det innebär att vara tränare för sitt eget barn eller att som barn ha sin förälder som tränare. Studien handlar om vad det innebär att vara föräldratränare och tränarbarn i lagidrotter i det svenska samhället.

Projektöversikt

Projektperiod

2014-01-01 2016-12-31

Finansiering

Centrum för idrottsforskning
Projektnr: P2014-0089

Forskningsämne

Idrottsforskning, Pedagogik

Projektbeskrivning

Bakgrund och syfte
Det finns många studier gjorda om tränare och förälder inom barnidrott, men forskning saknas helt där fokus riktats mot att studera vad det innebär att vara tränare för sitt eget barn eller att som barn ha sin förälder som tränare. I Sveriges många ideella idrottsföreningar är detta en mycket vanlig situation. Det finns ett stort antal tränare inom barn- och ungdomsidrotten och ungefär två tredjedelar av alla barn i skolåldern är med i en idrottsaktivitet. Det betyder att barn och föräldrar spenderar mycket tid tillsammans i anslutning till idrott varför det finns det ett behov av att förstå mer vad dessa dubbla roller innebär och vad de får för konsekvenser för de inblandade.

Denna studie handlar om vad det innebär att vara föräldratränare och tränarbarn i lagidrotter i det svenska samhället. Referensramen utgörs av teorier om hur föräldrarollen omdefinierats i ett föränderligt samhälle och hur det kan påverka föräldrars erfarenheter och beteende i relation till en idrottsverksamhet. Det övergripande syftet med forskningsprojektet var att undersöka frågor som rör fenomenen att vara "föräldratränare" och "tränarbarn" i barn- och ungdomsidrott. Följande forskningsfrågor har varit i fokus; vad betyder det för barn att ha sin förälder som tränare, och omvänt, vad betyder det för föräldrar att träna sina egna barn; vilka för- och nackdelar upplever föräldratränare och tränarbarn med denna relation; och vilka strategier används av dem för att hantera de nackdelar som uppstår?

Teori och metod
Studien tar sin utgångspunkt i teorier om fostran, och bygger på Smeyers (2010) and Wheelers och Greens (2014) beskrivning av det ett strukturellt och kulturellt förändrat samhället och hur föräldrarollen därmed har omdefinierats. Det finns en tendens om att tala om barn idag som att de befinner sig i ett risk- och rättighetssamhälle, och för att skydda barnen så involverar sig föräldrarna mer i barnens liv. Enligt Wheeler och Green (2014) har förändringarna inneburit att föräldrar allt tidigare och med ökad kraft investerar tid, pengar och energi på barns idrott då de oroar sig för barns svårigheter att nå en framtida försörjning, god hälsa eller säkerhet. Därför är det intressant att försöka förstå det som sker inom barnidrotten utifrån ett fostransperspektiv.

Studien baseras på data från intervjuer med 13 informanter varav 7 är föräldratränare (6 män och 1 kvinna) och 6 är tränarbarn (4 flickor och 3 pojkar) mellan 13 och 15 år (Se tabell 1). Deltagarna har 3-8 års erfarenhet av dessa dubbla roller från idrotterna ishockey och innebandy.

Resultat
Resultaten visar att de huvudsakliga fördelarna med att vara tränare för sina egna barn centrerar kring att vara en del av det egna barnets fostran och socialisation men också den glädje de upplever av att få vara tillsammans med sitt och andras barn i en utvecklingsmiljö. Det handlar om att få vara en del av det egna barnets utveckling och lärande under barndomen eller att dela sitt intresse för idrott med barnen. De nackdelar som föräldratränare upplever är att kunna hantera relationen till sitt eget barn som tränare respektive förälder, men också den relationen som skapas till andra barns föräldrar samt att balansera mellan att fostra och utveckla det egna barnet rättvist i förhållande till andras barn.

Fördelarna som tränarbarnen upplever med att ha sin förälder som tränare är att de känner sig tryggare och att de får mer tid att socialisera och vara tillsammans med föräldern såväl som tränaren. Nackdelar som tränarbarnen erfar är att föräldratränaren har högre krav på dem, att det är svårt att hantera det känslomässiga i relation till föräldern som tränare men också att hantera hur andra tänker om att de har denna relation. För att hantera de nackdelar föräldratränare och tränarbarn upplever, har de lärt sig att använda några olika, mer eller mindre medvetna, beteendestrategier.

Publikationer