Efter kriget formas Mostar av strider om minne och framtid

Platser upplevs aldrig enbart som fysiska platser

Kriget i Bosnien och Hercegovina mellan 1992 och 1995 lämnade stora delar av staden Mostar i ruiner. Men återuppbyggnaden har handlat om långt mer än att reparera hus och gator. Det visar ny forskning från Umeå universitet.

Enligt Matheus Souza, forskarstuderande i statsvetenskap, bär stadens miljöer fortfarande på olika berättelser om det förflutna och skilda föreställningar om framtiden.

– Min forskning visar att platser aldrig upplevs enbart som fysiska platser. De formas också av olika minnen av det förflutna, erfarenheter av nuet och förväntningar på framtiden, säger han.

För vissa politiker och andra personer med inflytande symboliserade kvarvarande krigsruiner stagnation och ett behov av modernisering. Andra invånare och organisationer såg i stället ett värde i att bevara platser som bar på minnen och kontinuitet från tiden före kriget.

– Andra människor beskrev vissa platser genom känslor av väntan, stillastående och osäkerhet och menade att vardagslivet i staden hade blivit ”fastlåst” efter kriget, säger Souza.

Kampen om stadens berättelse

De olika synsätten blev tydliga på flera platser i Mostar. Konflikterna handlade både om krigsruiner och minnesplatser, men också om nya kommersiella projekt och konstnärliga initiativ.

– Städer efter krig formas inte bara genom fysisk återuppbyggnad, utan också genom konflikter om vilka historier som ska förbli synliga, vilka typer av förändringar som bör ske och vilken sorts framtid staden ska röra sig mot, säger Souza.

Han lyfter bland annat fram minnesplatser som Partisan Memorial Cemetery, Liska Cemetery och Ljiljan Memorial. Samtidigt undersöker han utvecklingsprojekt som Rondo Commercial Complex samt lokala initiativ kopplade till Street Arts Festival Mostar och Bulevar of Friendship.

Intervjuer under promenader genom staden

Materialet bygger på kvalitativt fältarbete i Mostar mellan 2023 och 2025. Genom intervjuer och promenadsamtal med invånare, konstnärer, politiker och representanter för lokala organisationer undersökte Matheus Souza hur människor upplever stadens förändring efter kriget.

Staden Mostar. Foto: Matheus Souza

I stället för traditionella intervjuer fördes samtalen medan deltagarna rörde sig genom miljöer präglade av både förstörelse och återuppbyggnad. Diskussionerna ägde rum vid ruiner, minnesplatser, kaféer och nya stadsutvecklingsprojekt. Metoden gjorde det möjligt att fånga hur känslor, minnen och framtidsförväntningar knyts till specifika platser i staden.

– Dessa promenader visade hur människor kopplade känslor, minnen och framtidsförväntningar direkt till specifika platser runt om i staden, säger Souza.

Fred handlar också om vardagslivet

Forskningen pekar samtidigt på ett bredare perspektiv på fredsbyggande efter krig. Fred handlar inte bara om politiska avtal eller frånvaro av våld, menar Matheus Souza.

– Fred formas också genom organiseringen av urbant rum och tid: genom huruvida människor kan upprätthålla kontinuitet i vardagslivet, om de kan känna igen sig själva i staden omkring dem och om de kan föreställa sig hållbara framtider efter kriget, säger han.

I Mostar kunde nya byggprojekt uppfattas både som framsteg och som en förlust. När välkända byggnader och gemensamma mötesplatser försvann förändrades också människors känsla av tillhörighet.

Forskningen visar därmed att stadsutveckling efter krig inte bara är en teknisk eller ekonomisk fråga.

– De påverkar också om livet efter kriget känns socialt meningsfullt, bekant och levbart för människorna som bor i staden, säger Matheus Souza.