En del av forskningshistorien kommer ut i ljuset

”Fonetik är vetenskapen om språkljuden. Det är ett humanistiskt ämne. Vid ett besök skulle man dock kunna tro att man kommit till någon teknisk avdelning.” 

Så beskrev en journalist från Västerbottens-Kuriren sina intryck efter ett besök på avdelningen för fonetik i Humanisthuset i januari 1975. I den fonetiska maskinparkens centrum stod OVE III. En dator stor som ett kylskåp och med en kapacitet som idag ryms i vilken smartphone som helst.
 
Det som gjorde OVE III unik var att den kunde utföra talsyntes där samtliga språkljud, inklusive prosodi – alltså språkets melodi – gick att väcka till liv.
 
Eva Strangert, professor emerita i fonetik, vittnar om hur tekniskt avancerade laboratorierna i Umeå var: ”Claes-Christian Elert, Umeå universitets förste professor i fonetik, var väldigt teknikintresserad och det var mycket tack vare hans engagemang som våra laboratorier blev så välutrustade.”

Tre laboratorier blev ett 

Kopplade till OVE III fanns Mingografen, som användes för att mäta intonation och prosodi och Spektrografen, som användes vid studiet av talets spektrala egenskaper, det vill säga enskilda ljud, såsom vokaler och konsonanter.
 
Fonetik är ett teknikberoende ämne även idag, men det som forskarna i Umeå för över 50 år sedan behövde tre laboratorier för att åstadkomma, kan nu till största delen göras vid en enda dator.
 
På bilderna ses OVE III, kvar i givakt, idag sysslolös, men vittnar om en svunnen storhetstid.