Fler heltider eller kortare dagar – vad gynnar jämställdheten i omsorgen?

Det utbredda deltidsarbetet i kvinnodominerade sektorer, och kanske särskilt inom omsorgen, har länge diskuterats som ett jämställdhetsproblem menar Louise Grip. Hon har genomfört intervjuer med personal, fackrepresentanter och tjänstepersoner. Genom intervjuerna har Grip följt både ett försöksprojekt med sex timmars arbetsdag i äldreomsorgen och ett partsgemensamt utvecklingsprojekt som syftar till att införa heltid som norm.

– Jag började intressera mig för detta som ett forskningsproblem när jag noterade att arbetet för fler heltider i vissa kommuner ledde till motstånd från personalen. Det jag själv alltid tänkt på som en viktig och självklar jämställdhetsfråga, rätten till heltid, tycktes inte ensidigt mötas av positiv respons från den berörda personalen, säger hon.

Följt hur initiativen diskuterats

Studien visar att sex timmars arbetsdag ofta förknippas med konkreta förbättringar för både personal och brukare. Här rapporteras minskad stress, bättre arbetsrytm och mer sammanhängande fritid, som personalen nu har ork till. Initiativet innebär också ökad bemanning och tid för administrativa uppgifter utan att det sker på bekostnad av omsorgen om de äldre.

Det är inte möjligheten till heltidsarbete i sig som personalen är emot, kritiken och motståndet kretsar snarare kring hur fler heltider möjliggörs

Heltidssatsningarna däremot, som är ett vanligare arbetstidsinitiativ i sektorn, möts av kritik och motstånd från personalen i flera kommuner. Grip pekar på att de diskussioner hon följt kring heltidssatsningar ofta präglas av en nyliberal organisationslogik. I den här logiken ses kostnadseffektiva förbättringar ses som centrala. Det leder till att fler heltider möjliggörs genom omorganiseringar som kan innebära fler arbetspass, mer helgarbete och krav på att arbeta på flera arbetsplatser. Det resulterar i en ökad arbetsbelastning och minskad upplevd fri tid, även för dem som inte utökar sin arbetstid.

Genom att följa hur initiativen diskuteras av personal i Kommunalarbetaren visar avhandlingen också att arbetstidsförändringar ofta införs utan att personalen får vara delaktig i utformningen. Enligt Grip har det mötts av protester i flera kommuner.

– Det är inte möjligheten till heltidsarbete i sig som personalen är emot, kritiken och motståndet kretsar snarare kring hur fler heltider möjliggörs, säger hon.

Riskerar att osynliggöra viktiga delar

En central insikt i avhandlingen är skillnaden i hur omsorgsarbetet förstås. På organisationsnivå betraktas det ofta som schemaläggningsbara uppgifter. Personalen å sin sida lyfter däremot fram omsorgens komplexitet, oförutsägbarhet och vikten av relationer över tid. Denna skillnad innebär att heltidsinitiativ riskerar att osynliggöra viktiga delar av omsorgsarbetet som inte låter sig schemaläggas enkelt.

– Omsorg handlar med andra ord inte bara om görandet av specifika uppgifter som dusch, medicin, matning, utan också om de relationer som är förutsättningen för att möta varje enskild brukare på bästa sätt, säger Louise Grip.

En snäv syn på jämställdhet

Trots att sex timmars arbetsdag upplevs som en tydlig förbättring av intervjuad personal diskuteras den inte i samma utsträckning som en jämställdhetssatsning. I stället är det fler heltider enligt dagens arbetstidsnorm som oftast kopplas till jämställdhet. Grip menar att det här speglar en snäv syn på jämställdhet, där fokus framför allt ligger på att öka lönearbete snarare än att genomgripande omdefiniera arbetsvillkor.

– Det är ju förstås också en kostnadsfråga. Något som genomgående präglar arbetstidsdiskussionerna jag följt är att det många gånger tas för givet att omsorgen inte får kosta mer. Det villkorar också hur problemet med arbetstiden diskuteras, säger Louise Grip.

Viktiga resultat

Resultaten bidrar med viktig kunskap om hur arbetstidsförändringar påverkar personalen. De kan därav kan vara värdefulla för beslutsfattare på olika nivåer samt andra som vill förbättra arbets- och livsvillkor inom välfärden menar Grip.

– Därmed är resultaten även till gagn för omsorgsarbetare, brukare och anhöriga, avslutar Louise Grip.