NYHET Personer med KOL hade lättare att genomföra högintensiv intervallträning än konventionell träning med kontinuerlig ansträngning på måttlig intensitet. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Båda metoderna hade dock positiva effekter på både kroppen och hjärnan.
Johan Jakobsson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
BildHans Karlsson– För den som fått KOL är det extra viktigt att hålla igång kroppen med träning för att förbättra livskvaliteten och bibehålla hälsan. I princip är all träning bättre än ingen träning, men träningsprogram som är lättare att följa ökar möjligheten att upprätthålla regelbunden fysisk aktivitet över tid, säger Johan Jakobsson, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering redovisar Johan Jakobsson resultaten från en tvärsnittsstudie med 32 deltagare i ett internationellt och multidisciplinärt forskningsprojekt vid Umeå universitet där forskarna jämförde en grupp som träningscyklade med mycket hög intensitet i tio stycken intervall om sex sekunder med en grupp som cyklade kontinuerligt under 20 minuter i normal intensitet.
Trots den mycket högre träningsintensiteten vid intervallträningen, ledde behandlingsformen till mindre andfåddhet än den kontinuerliga träningen. Det gick att se att båda träningsmetoderna gav positiva effekter som kunde mätas under och direkt efter träningen. Bland annat ökade nivåerna i blodet av BDNF, ett protein som främjar hjärnhälsan. De flesta deltagarna föredrog intervallträningen.
I en pågående internationell studie med 140 deltagare i Sverige och Belgien undersöker Johan Jakobsson och den forskargrupp han ingår i nu effekter och bakomliggande mekanismer av en vidareutvecklad version av intervallträningsmetoden, både över en tolvveckorsperiod och under två år.
– De preliminära resultaten visar god följsamhet och lovande effekter. För att veta mer exakt hur träningen påverkar fysisk funktion, hjärnhälsa och långsiktiga sjukdomsförlopp behöver studien slutföras och resultaten bekräftas i vidare forskning, säger Johan Jakobsson.
För att bättre förstå hur KOL påverkar förmågan att svara på träning inkluderas även lungfriska kontrollpersoner med samma ålder, kön och aktivitetsnivå. Preliminära data visar att personer med KOL har nedsatt konditionsstatus och muskelfunktion, men även nedsatt kognitiv funktion, jämfört med den lungfriska kontrollgruppen. Detta trots samma demografiska och aktivitetsmässiga förutsättningar. Detta understryker behovet av behandlingsmetoder som riktar in sig på hela sjukdomens påverkan.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, är en av vår tids dödligaste folksjukdomar. Fysisk träning är en rekommenderad behandling, men personer med KOL begränsas ofta av sin andfåddhet i samband med fysisk träning, vilket minskar effekten av behandlingen och viljan att träna. Därför är det viktigt att hitta träningsformer som är effektiva men inte känns avskräckande att delta i.
KOL är mer än en lungsjukdom. Sjukdomen är starkt kopplad till förändringar utanför lungorna, så kallade extrapulmonella manifestationer, De kan omfatta hjärtkärlsjukdom, muskeldysfunktion och kognitiva nedsättningar. Tillsammans leder de till sämre livskvalitet, minskad fysisk aktivitet, större vårdbehov och ökad dödlighet. Det finns därför ett stort behov av behandlingsmetoder som riktar sig mot hela sjukdomsbilden. Effektiva behandlingsmetoder som omfattar mer än andningsorganen är en stor utmaning inom KOL-vården.
Johan Jakobsson är uppvuxen i Röbäck och har en magisterexamen i idrottsmedicin från Umeå Universitet och masterexamen i Idrottsvetenskap från Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm.
Johan Jakobsson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, försvarade fredag 19 december sin avhandling Innovativ träning för extrapulmonella effekter för personer med KOL. Genomförbarhet, fysiologisk respons och metod. Huvudhandledare André Nyberg.
