Jordbruksrester och avloppsslam blir energi och gödsel

Askan från förbränning av avloppsslam och halm blir bra gödsel.

BildLuleå tekniska universitet

Varje år bildas stora mängder avloppsslam i svenska kommunala reningsverk. Slammet innehåller fosfor, ett näringsämne som är nödvändigt i tillverkning av gödsel – men också giftiga spårelement som tungmetaller, läkemedelsrester och smittoämnen som inte är önskvärda i jordbruket.

I jordbruket finns samtidigt en stor potential i restprodukten halm som behöver ett lämpligt sameldningsbränsle för att enkelt kunna bli bioenergi.

Det här är en möjlighet som inte tas till vara i dag.

I ett gemensamt forskningsprojekt har forskare vid Umeå universitet och Luleå tekniska universitet utvecklat en metod där avloppsslam blandas med halm till briketter. Briketterna kan sedan eldas i vanliga kommunala förbränningsanläggningar, där de omvandlas till både energi och näringsrik aska.

– Det här är en möjlighet som inte tas till vara i dag. Många kommuner har ännu ingen långsiktig lösning för sitt slam, samtidigt som infrastrukturen redan finns, säger Nils Skoglund, docent i energiteknik vid Umeå universitet.

Kan användas i hela världen

Arbetet bygger på många års studier av forskare inom olika discipliner i nära samarbeten mellan Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Efter grundforskning, labbförsök och försök i pilotskala har forskarna nu tagit steget ut i industriell skala med lyckat resultat.

Försöken genomfördes i en redan existerande bränslepanna av den typ som ofta finns i värmeverk.

BildNils Skoglund

Förbränningen av briketterna gjordes i en vanlig svensk biobränslepanna i Lycksele kommun. Försöken genomfördes utan driftstörningar och utsläppen av exempelvis kväveoxider och svaveloxider låg inom gällande gränsvärden.

– Tekniken är energi- och kostnadseffektiv och kan användas i hela världen. Vi ser mycket goda möjligheter att kunna återvinna kommunalt avloppsslam lokalt och samtidigt få både energi och bra gödsel, säger Marcus Öhman, professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet och koordinator för forskningsprojektet.

Fördelen med att förbränna slammet istället för att sprida det direkt är att läkemedels- och smittoresterna helt förstörs. I de analyser som gjorts kunde inte heller några PFAS-ämnen återfinnas i askan och flera av de giftiga tungmetallerna separeras från bottenaskan i och med förbränningspannans höga temperatur.

Aska med hög kvalitet

Briketterna har visat sig vara en bra mix av halm och avloppsslam som ger en aska med hög kvalitet. I växthusförsök gav gödsel från askan i många fall bättre fart på växterna än traditionellt mineralgödsel.

Trots de lovande resultaten återstår arbete innan metoden kan användas i större skala. För att gå vidare krävs ett ännu större demonstrationsförsök där hela kedjan – från bränsleberedning till förbränning och hur askan används – kan testas i praktiken.

– Vi behöver också föra en dialog med tillståndsgivande myndigheter som idag inte har tydliga ställningstaganden gällande samförbränning av halm och avloppsslam vid längre försök i befintliga förbränningsanläggningar, säger Nils Skoglund.

En hink med askbriketter från samförbränning av rörflen med avloppsslam som sedan togs vidare för analyser inne på universitetet.

BildNils Skoglund

Eftersom tillgången på halm är störst i södra Sverige är tekniken just nu mer kostnadseffektiv där i ett nationellt perspektiv, men det finns också potential i områden med stora odlingsarealer runt om i världen. I de norra delarna av Sverige kan rörflen vara ett intressant alternativ att odla, exempelvis på nedlagda torvtäkter som del av restaureringsarbetet.