NYHET Det går att bättre förebygga hjärtkärlsjukdom genom att kombinera flera olika typer av information för att uppnå mer individanpassade strategier. Det är fokus för en ny avhandling vid Umeå universitet. Blodgrupp är en faktor som tidigare inte har uppmärksammats i så stor utsträckning, men som avhandlingen visar kan ha betydelse.
Porträtt: Malin Mickelsson. doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap. BildHans Karlsson
– En korrekt bild av den individuella risken för hjärtkärlsjukdom är ett viktigt stöd för både den enskilda patienten och för behandlande läkare som underlag för att bedöma vilka livsstilsförändringar eller medicinska insatser som är lämpliga, säger Malin Mickelsson, doktorand vid Umeå universitet.
viktigt stöd för både patienten och läkaren
I sin avhandling vid Institutionen för medicinsk biovetenskap vid Umeå universitet har Malin Mickelsson studerat hur olika markörer i blodet kan kopplas till ökad förekomst av åderförkalkning, en bakomliggande orsak till insjuknande i hjärt- och kärlsjukdom. Detta för att på ett tidigt stadium kunna se vilka som löper ökad risk.
Hon har särskilt inriktat sig på dels olika typer av kolesterol, dels på blodgrupper i ABO-systemet samt RhD-faktorn. RhD-faktorn noteras som ett plus eller minus efter blodgrupp, till exempel som AB+ eller AB-. Lite fler än var sjunde svensk har minustecken, blodgrupp med faktor RhD-.
Hjärtkärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken globalt. För att förbättra det förebyggande arbetet vore det en fördel med övergång från dagens relativt generella riskmodeller till mer individanpassade strategier, menar Malin Mickelsson. Hon visar att det skulle kunna uppnås genom att integrera flera typer av information, såsom genetiska markörer, biomarkörer i blodet och bilddiagnostik, i kombination med traditionella riskfaktorer. Riskbedömningen bör även ske tidigare i livet och inte bara fokusera på kortsiktig risk.
Resultaten av avhandlingens studier visar att personer som hade ärftlighet för hjärtkärlsjukdom i kombination med blodgrupp med faktorn RhD- hade mer uttalad förtjockning av kärlväggen. Detta bedöms som ett tidigt tecken på åderförkalkning. Kärlväggen var cirka åtta procent tjockare än hos personer med faktorn RhD+. Minusgruppen hade också en mer ogynnsam blodfettsprofil. Sambandet mellan RhD- och hjärtkärlsjukdom är inte tidigare visat. Det behövs dock mer forskning och fler studier innan det kan bli aktuellt att kliniskt använda det som en riskmarkör.
När det gäller blodfetter finns det flera olika typer av markörer i blodet. Till skillnad från det välkända LDL-kolesterolet som länge setts som den stora boven vid hjärtkärlsjukdom – ”det onda kolesterolet” – har non-HDL och remnant-kolesterol inte förrän nyligen fått lika mycket uppmärksamhet. Ny forskning visar dock att dessa typer av kolesterol också kan tränga in i kärlväggarna och bidra till åderförfettning, ateroskleros.
I en av avhandlingens studier gick det att se att högre nivåer av både det ”onda” LDL-kolesterolet och non-HDL-kolesterol kopplades till tidig åderförkalkning, medan remnant-kolesterol däremot inte visade samma samband i den undersökta populationen.
– Resultaten ska inte tolkas som att det är kört om man har någon eller några av markörerna. Riskökningen är måttlig, men bra att känna till. Framför allt är det viktig information inom forskningen för att utveckla en mer individanpassad prevention. Mycket, till exempel blodfetterna, går att också själv påverka med livsstil och läkemedel, säger Malin Mickelsson.
Avhandlingen bygger på Vipviza-studien, där drygt 3 500 personer i Västerbottens län genomgick ultraljudsundersökning av halspulsådrorna för att bedöma graden av tidig åderförkalkning och lämnade blodprover för analys av blodfetter.
Malin Mickelsson är legitimerad läkare och ska efter disputationen arbeta som ST-läkare på medicinkliniken i Skellefteå.
Malin Mickelsson, Institutionen för medicinsk biovetenskap, försvarar torsdag 5 juni kl. 13 sin avhandling Utvärdering av potentiella riskmarkörer associerade med subklinisk ateroskleros. Opponent Lars Lind, professor vid Uppsala universitet. Huvudhandledare Johan Huldtin. Hörsal Betula, Norrlands universitetssjukhus.
