NYHET I KBC-husets källare samlar en grupp forskare på ledtrådar som visar på liv. I det fönsterlösa rummet, med artificiella UV-lampor, frysar och saltlösningar, utsätter de mikroorganismer som jäst och cyanobakterier för extrema miljöer, och pressar dem till det yttersta. Deras mål? Att upptäcka biosignaturer på sin favoritplanet: Mars.
Gruppledare och biträdande universitetslektor Merve Yeşilbaş, postdoktor Alef dos Santos, studentassistenten Frida Folkesson Ragnebrandt, doktorand Zoe Asimaki och postdoktor Surendra Vikram Singh. Tillsammans letar de efter biosignaturer på Mars. BildRebecca Forsberg
– Vi behövde en plats som är mörk, kall och ensam, precis som rymden, så det här är perfekt, skrattar Merve Yeşilbaş, biträdande universitetslektor vid Kemiska institutionen, när hon öppnar dörren till sitt labb.
När hon kom Umeå för första gången 2010 var det Erasmusstudent, för att studera spektroskopi. Det var det en rekordkall januari med meterhöga snödrivor – extremt väder som har satt riktningen för hennes forskning.
– Född och uppvuxen i Istanbul skämtade min pappa om att jag var på väg till Nordpolen, säger hon.
Förälskad i spektroskopin i Umeå blev hennes Erasmusvistelse en masterexamen i fysik och sedermera en doktorsexamen i kemi. Till slut ledde det henne till hennes barndomsdröm: Nasa, där hon tillbringade tre år som postdoktor. År 2022 hade Merve Yeşilbaş precis återvänt till Umeå och var i färd med att bygga upp sitt eget rymdlabb i ett gammalt förråd.
Nu, tre år senare, besöker jag labbet för att se hur långt hon har kommit, och för att prata om ledarskap, visionen för labbet och såklart: Mars.
I rymdlabbet odlas bakterier och jästsvampar som utsätts för UV, kalla och salta miljöer, liknande de på Mars. Vilka kemiska signaler skickar mikroorganismerna ifrån sig? Genom att skapa en katalog med signaler blir jakten på liv tydligare. BildRebecca Forsberg
Merve Yeşilbaş sprudlar av energi när hon visar mig runt i labbet. Hennes team – två postdoktorer, en doktorand och en studentassistent – rör sig mellan arbetsstationer där experiment förbereds. I ett hörn brummar en nyinstallerad spektrometer med en skylt som lyder: ”Experiment pågår”. En liten Tintinfigur med sin raket till månen står bredvid en Marsglob täckt av post-it-lappar.
Postdoktor Alef dos Santos, med en bakgrund i organisk kemi, sköter kulturer av cyanobakterier och Antarktiska bakterier som växer i saltlösningar liknande dem på Mars.
Cyanobakterier som kultiveras i labbet.
Bild Rebecca Forsberg– De är som mina bebisar, säger han och förklarar att cyanobakterier på jorden överlever på några av de mest ogästvänliga platser man kan tänka sig: inne i stenar, lavatunnlar och strax under jordytan.
– Kanske är det likadant på Mars, väntandes på att upptäckas under ytan, säger han i en intervju från tidigare i år.
Vid en annan bänk är doktoranden Zoe Asimaki, med bakgrund i biologi och planetvetenskap, i full färd med att mala stenar till fint pulver.
– Jag förbereder prover som ska likna Mars dammet, och utsätter pulvret för oxidation och strålning, förklarar hon.
Doktoranden Zoe Asimaki har hamrat och malt ned sten till ett fint pulver. Syftet är att skapa damm som liknar det på Mars yta. BildRebecca Forsberg
Men det som verkligen gör Yeşilbaş-labbet unikt är dess fokus på is.
– Vi tror att eventuella biosignaturer på Mars kommer att hittas i isen, säger Merve Yeşilbaş. Precis som värme kan driva kemiska reaktioner, kan även kyla göra det. Mars växlar mellan extrema temperaturer, från nätter med –100 °C till dagar som knappt når +20 °C, och Mars is fryser och tinar om och om igen. Processen kan fånga in salter, damm och organiska ämnen i islager och bevara spår av liv – eller kemi som liknar liv.
– Iskemi är väldigt fascinerande, säger postdoktor Surendra Vikram Singh, som trots sin bakgrund i fysik nu studerar hur RNA reagerar på isiga Marsförhållanden.
– Det är nyckeln till att förstå hur och var vi kan upptäcka liv på Mars, säger han.
– På Nasa lärde jag mig att vara en modig forskare, att ställa utanför-boxen-frågor och att våga drömma stort, säger Merve Yeşilbaş, och förklarar att mod är något hon försöker vidare till sitt team.
– Jag känner mycket förtroende från Merve för vår förmåga, det ger en frihet att utforska, säger Zoe Asimaki.
Under sommaren har Alef dos Santos tillsammans med studentassistenten Frida Folkesson Ragnebrandt studerat extremofiler – organismer som överlever i extrema miljöer på jorden. BildRebecca Forsberg
Uttrycket ”Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis”, populariserat av astronomen Carl Sagan, är grunden för teamets forskning. Rymdlabbet arbetar inte i isolering, och för att få ut mesta möjliga data ur sina prover samarbetar labbet med flera forskare, grupper och infrastrukturer vid KBC.
– Att ha nära tillgång till infrastrukturer som Swedish Metabolomics Centre, NMR, UCEM och expertisen hos hjälpsamma staff scientist är ovärderligt för vår forskning, säger Alef dos Santos.
Att ha olika bakgrunder är det som gör teamet så framgångsrikt.
– På sätt och vis måste man skifta sin identitet, från att vara biolog till att bli något mer mångsidigt, säger Zoe Asimaki.
– Även om det tar lite längre tid att läsa artiklar utanför sitt eget område, får vi hjälp av varandra, och i slutändan vet vi mer som grupp.
Rymden är ständigt närvarande i labbet, med Tintins månraket och Marsgloben tydligt uppställda.
Bild Rebecca ForsbergLabbet strävar efter att bygga en katalog över både abiotiska och astrobiologiska signaturer: spår av processer som har biologiskt ursprung, och de som inte har det.
– I breda termer banar vi väg för hur vi ska söka efter liv, säger Zoe Asimaki, och Merve Yeşilbaş fyller i,
– Nyckeln är att ha en gemensam vision, att dela ett mål. Jag tror att lärandeprocessen är oändlig, och varje dag utforskar vi tillsammans.
– Jag har gjort det här rummet till min lyckoplats, där allt är möjligt. Nu är jag på en bra ställe i livet, säger Merve Yeşilbaş.
Postdoktor Surendra Vikram Singh forskar om hur RNA reagerar på isiga Marsförhållanden.
Bild Rebecca ForsbergStudentassistenten Frida Folkesson Ragnebrandt beskriver atmosfären som stöttande och uppmuntrande.
– Alla delar fascinationen för rymden, och det gör det roligt att komma hit.
Så vart är labbet på väg härnäst, uppåt och framåt? Tillsammans förbereder de sig för nästa generation av Marsutforskningar, med målet att förse Esa och Nasa med verktyg och riktlinjer för att upptäcka tillförlitliga biosignaturer. Merve Yeşilbaş, som fortfarande samarbetar nära med Nasa, hoppas kunna expandera labbet och fortsätta påverka och vara delaktig i flera framtida Mars- och rymduppdrag.
