Kemiskt Biologiskt Centrum (KBC) är en unik satsning vid Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet på starka forskningsmiljöer som möter dagens behov av modern forskning för att lösa komplexa frågeställningar. Molekylernas mångfaldiga samspel i organismer och naturen återspeglas i KBC-forskarnas samverkan.
Mer information om KBC och kontakter för service på den engelska sidan.
Forskare samarbetar över institutions-, fakultets- och universitetsgränser såväl inom specialiserade frågeställningar som i stora strategiska forskningsprojekt. En vetenskaplig samordnare, professor Stefan Björklund, koordinerar samverkan tillsammans med en styrgrupp – "KBC-gruppen" – som utgörs av representanter från de medverkande institutionerna.
Teknisk service i huset koordineras av KBC:s servicechef Erik Ånger, och vid KBC servicecenter får besökare och anställda hjälp med husteknik, access, rumsbokning, tryckning och information om forskning och utbildning vid KBC.
Kemiskt Biologiskt Centrum (KBC) är ett av landets starkaste forskningscentra inom naturvetenskap och biologisk medicin och innefattar institutionerna:
KBC omfattar ungefär 800 anställda, varav cirka 220 forskare och universitetslärare, knappt 200 doktorander och omkring 200 postdoktorer. Forskningsinfrastruktur av världsklass samordnas med syfte att skapa så goda vetenskapliga förutsättningar som möjligt för banbrytande forskning. Tillsammans med gemensamma konferenser och workshops, postdoktorandprogram och sociala aktiviteter skapas en stimulerande social och vetenskaplig miljö.
Medarbetare och studenter vid KBC kommer från ett 50-tal olika länder varför kommunikationen huvudsakligen sker på engelska. Denna webbsida vänder sig också till internationella forskare, för att informera om vårt utbud av forskning och utbildning och därigenom väcka intresse för vår framgångsrika forskningsmiljö. Därför har vi valt att ha den största delen av vår information på engelska.
För första gången visar Umeåforskare tredimensionellt hur streptomyces-protein bildar filament.
Ny avhandling visar att upptining av permafrost gör att växthusgasutsläpp från Västsibiriska vatten ökar.
Michael Holmboe studerar hur uranmolekyler interagerar med bentonit som kan användas som buffertmaterial.
