Månadens humanist: Nina Björby

Nina Björby 

Bild Daniel Örtegren Desai

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Lite av en slump faktiskt. Jag har alltid varit kulturengagerad och spelade mycket klarinett och var engagerad i Hässleholms Musikforum under min uppväxt, men hade nog tänkt en naturvetenskaplig bana.

– Hade emellertid sökt Kulturadministration här på Umeå universitet först, vilket betydde att alla andra sökningar ströks. Jag åkte upp hit med intentionen att söka om terminen efter, men såväl universitetet och utbildningen som staden Umeå var för mig en aha-upplevelse så jag stannade kvar.

– Vilket jag aldrig ångrat! Jag var också lästårsstipendiat och läste konsthistoria i Lille, Frankrike, vilket gjorde att jag också fick utblick i ett annat lands humanioratradition.

– Efter utbildningen har jag hunnit med att vara kåraktiv, forskningsassistent i kultur och hälsa på Socialmedicin, jobba som producent med mera, vid sidan av politiskt engagemang.

Vad betyder humaniora för dig?

– Det är i mångt en grund till hela vår mänsklighet. Att försöka förstå vad vi människor gjort och vart vi borde leda i framtiden. Vikten av konstarterna och det konstnärliga i våra liv och för samhället är en förutsättning för livet som jag ser det och då behövs kunskap.

– Jag önskar därför att Sverige på riktigt mycket mer utgår ifrån att ”med kultur och bildning bygger vi landet”.

Vad jobbar du med?

– Jag är tjänstledig teaterkonsulent, Riksteatern Västerbotten, för att vara bland annat Kulturberedningens ordförande (S) på Region Västerbotten.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Ett samhällsengagemang och en övertygelse om vikten av konst och kultur i samhället. Så både att arbeta i kulturella verksamheter och vara kulturpolitiker gör att jag får förmånen att driva och jobba med detta.

Vad är roligast i jobbet?

– Att få vara med och påverka och driva kulturpolitik. Alla människor jag får träffa.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Självklart! Jag har alltid drivits av lust och engagemang och det är verkligen något som man kan förkovra sig i inom humaniora. Och tänka ”allt ordnar sig”.