När skolmaten blir en utmaning

För många handlar ätsvårigheterna inte bara om att vara petig i maten eller ogilla vissa maträtter

I en studie av Susanna Sandberg, doktorand vid Umeå universitet, har elever fått beskriva sina erfarenheter av maten som serveras i skolan och miljön i skolrestaurangen. Eleverna har diagnoserna autismspektrumtillstånd (AST) och ADHD, diagnoser som ingår i samlingsnamnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det innebär svårigheter med uppmärksamhet och organisering och som kan medföra utmaningar i sociala interaktioner.

Tidigare forskning har visat att barn med dessa diagnoser oftare än jämnåriga kan uppleva ätsvårigheter. Det beror bland annat på sensorisk känslighet och svårigheter att hantera förändringar.

– För många handlar ätsvårigheterna inte bara om att vara petig i maten eller ogilla vissa maträtter, utan en upplevelse av starkt obehag eller att inte kunna äta vissa livsmedel och rätter, säger Susanna Sandberg.

Nya maträtter

Den serverade skolmåltiden ska samtidigt uppfylla många mål och krav, till exempel att vara näringsriktig och hållbar. I studien framkommer det att kraven kan vara utmanande för flera av de elever som deltog.

Eleverna beskriver svårigheter med maträtter som skiljer sig mycket från den mat de är vana vid hemifrån. Särskilt vegetariska rätter som innehåller bönor och linser och skolans så kallade hybridrätter, där en del av det animaliska proteinet ersätts med vegetabiliskt.

– Ett exempel är korvstroganoff där en del av korven byts ut mot röda linser. Förutom att dessa rätter avvek från det eleverna var vana vid innebar förändringarna också nya smaker och konsistenser, säger Susanna Sandberg

Frågor om individuellt anpassad kost

Susanna Sandberg tar även upp skolans system för individuellt anpassad kost. Studien visar att samma meny serveras till alla elever som fått beviljad anpassad kost, oberoende av deras individuella behov.

Jag argumenterar för ett behov av ökad kunskap

Det menar Sandberg väcker frågor om hur begreppet individuellt anpassad kost används och vilka föreställningar som styr vad dessa elever antas kunna äta. Studien visar också att skolmåltidspersonal kunde ha svårt att se denna typ av kost som lika legitim som medicinskt motiverade anpassningar av kosten, som till exempel vid celiaki.

– Jag argumenterar för ett behov av ökad kunskap om ätsvårigheter kopplade till autismspektrumtillstånd och ADHD, särskilt eftersom elever med dessa diagnoser utgör stor andel av de som är i behov av kostanpassningar, säger Susanna Sandberg.

Normer påverkar skolmåltiden

Studien visar även att det finns många underförstådda regler kring skolmåltiden. Det handlar till exempel om vad som räknas som en riktig måltid, vilken mat som anses bra att äta och hur man förväntas bete sig vid bordet.

– Dessa normer kan skapa struktur och trygghet, men de kan också göra det svårare för elever som äter eller relaterat till funktionsnedsättning fungerar på andra sätt, säger Susanna Sandberg.

Sandberg menar därför för att ett mer inkluderande förhållningssätt kan vara viktigt i skolmåltiden. Ett exempel är utforskande mat- och måltidsutbildning. Där får elever utforska mat med hjälp av sina sinnen i stället för att maten värderas som rätt eller fel.

Ett relativt outforskat område

Sandberg förklarar att forskningen är viktig eftersom skolmåltiden och skolrestaurangen är en del av skolans lärmiljö. Ur ett tvärvetenskapligt perspektiv mellan kost- och måltidsvetenskap och specialpedagogik är området fortfarande relativt outforskat.

– Elever med dessa diagnoser har dessutom sällan fått utrymme i forskning att beskriva sina egna erfarenheter av sitt ätande i allmänhet, och av skolmåltider i synnerhet. Därför känns det extra viktigt att elevernas egna röster får höras i min forskning, avslutar Susanna Sandberg.