NYHET Sociala medie-plattformar som Tiktok och Twitter spelar stor roll vid informationsspridning vid kriser. – Sociala medier bör inte svartmålas på något sätt som enbart spridare av desinformation, men de bör inte heller uteslutas från samhällelig granskning och kritik, säger Umeåforskaren Moa Eriksson Krutrök.
Moa Eriksson Krutrök är universitetslektor vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
BildMattias PetterssonI Humanisthuset på Campus Umeå har Moa Eriksson Krutrök sitt arbetsrum. Hon är universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap och hennes forskningsfält är aktuellt och berör många, inte minst unga. Hon forskar om social medieanvändning i samband med kriser, exempelvis under pågående terrordåd, vid krig eller andra former av trauman som sorg. Hon har fokuserat på Twitter och Tiktok och hur tekniken och det sociala samspelar för vilken information som sprids och hur människor finner gemenskap.
– Det svåraste med decentraliserade informationsflöden – där användarna skapar och delar information på nätet – är att det är svårt att få informationen verifierad. Även om plattformarna själva aktivt arbetar med att plocka bort desinformativt material, eller grafiskt innehåll, så hinner de ofta inte med, särskilt inte vid stora kriser där mycket information sprids, säger Moa Eriksson Krutrök.
För många unga utgör Tiktok en central informationskälla, under 2022 använde ungefär två av tre bland 00-talisterna Tiktok och något mer än hälften använde plattformen dagligen, enligt undersökningen ”Svenskarna och internet 2022”.
– Tiktoks framgångsrecept, som dock är problematiskt vid kriser, är hur enkelt det är att både lägga upp och sprida material från platsen man befinner sig på. Men all information behöver kanske inte synas. Särskilt när det handlar om terrordåd eller bilder på skadade har plattformarna ofta etablerade riktlinjer där den typen av material förbjudits. Men det sprids ofta ändå. Riskerna för till exempel yngre användare vid händelser och kriser, handlar främst om vilken typ av information de riskerar att mötas av – om det så är bilder på offer eller desinformation.
Moa Eriksson Krutröks forskning har visat hur plattformen Tiktoks utformning kan bidra till spridning av desinformation:
– De teknologiska förutsättningarna på Tiktok, inte minst ljudfunktionen, kan bidra till att ljud kan återanvändas från tidigare filmer vilket kan skapa otydlighet i vad som är nytt och gammalt material. Ljud från beskjutningar som inkorporeras i filmer för att skapa dramatisk effekt har skapat både förvirring och otydlighet om vilka klipp som faktiskt kommer från Ukraina – och inte gör det. Man ska inte glömma att användare på sociala medier försöker få så stor uppmärksamhet och utrymme som möjligt, och ju fler likes, följare och uppmärksamhet, desto större chanser att skapa ekonomiska förutsättningar för att få monetär ersättning för klipp.
– Det såg man vid flera livesessioner på plattformen, där individer påstod sig befinna sig på plats, och tittarna skickade pengar, som på Tiktok har formen av bilder på exempelvis rosor och kattungar, till personerna som ’befinner sig mitt i kriget’. Det finns alltså saker som plattformarna behöver se över vad gäller både moderering och användarvillkor i samband med kriser. För desinformation bör inte göras lukrativt på det här sättet av sociala medie-användare.
Ett sätt att kontrollera information vid kriser är att besöka myndigheters officiella konton på sociala medie-plattformar.
BildMostphotosVid utbrottet av Ukrainakriget, men också vid terrordåd, finns exempel på hur stora informationsflöden riskerar att dränka sanningsenlig information och öka riskerna för att desinformativt material sprids.
– Så länge vi inte ställer hårdare krav på Tiktoks modereringspraktiker, och så länge myndigheter och mediehus inte befinner sig på Tiktok, kan vi aktivt oroa oss över informationen som sprids. Tiktok är som vilken annan social medieplattform som helst – men ser vi på till exempel Twitter så har det vid kriser i allra högsta grad funnits både medie- och myndighetsnärvaro, just för att minska riskerna för spridning av desinformation. I många länder världen över minskar nu både myndigheter och mediehus sin närvaro på Twitter, samtidigt som myndigheter debatterar säkerhetsfrågor kopplade till Tiktok som skäl till minskad närvaro där. Den utvecklingen följer jag med oro för framtida kriser.
Ett sätt att kontrollera information vid kriser är att besöka myndigheters officiella konton på plattformarna, men finns de inte representerade blir det svårare att ta reda på vad som är sant och inte. Samtidigt finns exempel där sociala medier haft stor betydelse vid kriser i positiv bemärkelse.
– Visst kan både medborgare och myndigheter använda sociala medier som plattformar för att sprida information från platser de befinner sig på som är av relevans för andra. Det ska inte underskattas att sociala medier kan fylla en stor roll för att just sprida information på decentraliserade sätt.
Man kan också se hur människor kan mobiliseras vid sociala rörelser och skapa tyngd i mängden röster som samlas för politisk aktivism, till exempel vid Black Lives Matter-rörelsens många skeden.
– Man kunde bland annat se hur ungdomarna på Utøya använde Twitter för att nå ut till allmänheten. Man kan också se hur människor kan mobiliseras vid sociala rörelser och skapa tyngd i mängden röster som samlas för politisk aktivism, till exempel vid Black Lives Matter-rörelsens många skeden. Sociala medier bör inte svartmålas på något sätt som enbart spridare av desinformation, men de bör inte heller uteslutas från samhällelig granskning och kritik.
God kunskap om digitala och sociala medier, det vill säga hög digital litteracitet, har visat sig ha mindre betydelse vid spridandet av desinformation.
– Det tidigare forskning har visat, som tittat på just graden av digital litteracitet i kombination med spridning av material, har varit att det just inte spelar någon roll. Att bara för att man kan förstå att information inte är verifierad, eller rent av desinformativt, behöver det inte betyda att man väljer att inte sprida det vidare. Det gör man i alla fall. Det gör att det kan vara svårt att komma till botten med problemet med desinformationsspridning – för om det inte handlar om bristande kunskaper som ligger till orsak för att man sprider det, hur ska man då kunna stoppa det, frågar sig Moa Eriksson Krutrök.
– Det viktigaste kan vara att ställa sig kritisk till det som sprids och alltid förhålla sig till det med en nypa skepticism. Men det kan vara svårt när det väl gäller. Att förlita sig på myndighetsinformation kan också innebära att informationen kan vara passé när du söker efter den mest uppdaterade informationen. Här kan det vara bra att däremot tänka kritiskt över sitt behov av information – varför ska du veta det allra senaste? Varför ska du se varje klipp där människor skadats, eller skriker efter hjälp?
Om vi ska vända på steken behöver man kanske inte bara se över plattformarnas ansvar i att stoppa spridningen av känsligt material, utan också på användarnas ständiga sökande efter det.
– Om unga nu använder Tiktok som sin informationskälla, vad kommer de att mötas av där? Under trängselolyckan i Seoul förra året spreds filmer av individer som bevittnade människorna som fastnat, som kippade efter luft eller skrek för sina liv. Då kan man behöva reflektera över det etiska förhållningssättet till spridandet, och inhämtandet, av sådant material. Om vi ska vända på steken behöver man kanske inte bara se över plattformarnas ansvar i att stoppa spridningen av känsligt material, utan också på användarnas ständiga sökande efter det.
Forskaren Moa Eriksson Krutrök om desinformation och sociala mediers betydelse vid kriser och krig.
Moa Eriksson Krutrök har i sin forskning undersökt hur samtidsfenomenet memes kommit att användas vid kriser och krig.
– Memes kan uppfattas som ganska fåniga företeelser på internet: en kattunge här eller ett danssteg där. Men memes kan också fungera som en katapult för spridning av information till en större massa, och därför kan memes spela roll även vid kriser och krig. I min forskning har jag tittat på hur, det jag och internetforskaren Tom Divon kallat för ’krigsfluencers’ använder memes som ett ramverk för att berätta om sina liv, erfarenheter och upplevelser under Ukrainakriget. På så sätt kan material få större spridning, hänvisa tillbaka till tidigare kontexter med specifika ljud, rörelser eller uttryck, och därav få större igenkänning och uppmärksamhet än annat material. Memes kan vara ett verktyg för att sprida information mitt i ett krig.
– Att dokumentera krigsverkligheter är i sig inget nytt. I min forskning håller jag därför på med att kontextualisera sättet som, det vi kallar för, ’krigsfluencers’ dokumenterar det de ser och upplever i sammanhang med den långa tradition av krigsfotografer som dokumenterat krigsföring, husspillror efter bombningar, krigsförbrytelser och så vidare. Denna typ av dokumentation ser annorlunda ut i ljuset av Tiktok – med memes, humor och ironi – men reflekterar i grunden inte något helt nytt. Det är en mediekontext som ständigt förändras och byggs på med nya uttryckssätt och publiker, men det anspelar på samma behov av dokumentation som tidigare.
Sociala plattformar som Tiktok kan också skapa närhet och gemenskap visar Moa Eriksson Krutröks forskning.
– Sociala medier har länge använts som utrymmen för att prata om, och samlas i, sin sorg. Även om sorg är en väldigt mänsklig företeelse så är den också ofta uppfattad som högst personlig och privat – det är inte något vi pratar särskilt öppet om i vårt samhälle. Ofta har man däremot gjort det i slutna Facebookgrupper eller andra avskärmade platser på internet.
– I min forskning har jag tittat på hur man också pratar om sorg på Tiktok, som är en helt öppen plattform där alla kan se och ta del av ens material. Därför har jag i min forskning pratat om hur plattformen i sig hjälper till att skapa något som kan upplevas som ’trygga rum’, genom att den aktivt ger oss tillgång till specifika ’sidor’ av Tiktok som ska reflektera vår personlighet – husdjurs-Tiktok, BookTok, True crime-Tok och så vidare.
Även plattformens algoritm hjälper användarna att hitta varandra.
– Det styrs av de algoritmiska rekommendationssystemen som med tiden lär sig vem man är och vad man gillar för typ av innehåll. Med hjälp av dessa kan människor i sorg kan hitta andra människor i sorg, och sprida sina känslor och upplevelser i samförstånd med andra, just på grund av den ’algoritmiska närhet’ man kan uppleva tillsammans med andra på sin egen sida av Tiktok, säger Moa Eriksson Krutrök.
