NYHET Metan är en av de mest kraftfulla växthusgaserna i atmosfären. Trots det finns fortfarande stora kunskapsluckor kring var gasen bildas och vilka faktorer som styr utsläppen. Nu vill ett team av forskare kartlägga en tidigare förbisedd zon mellan grundvatten och vattendrag som allt tydligare framstår som en viktig källa till metan. Resultaten kan utgöra en viktig pusselbit för att förutsäga metanutsläpp som en följd av klimatförändringar och mänsklig påverkan.
Ryan Sponseller, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
BildSimon Jönsson– Vi vill förstå vilka processer som styr när och var metan bildas i övergångszonen mellan grundvatten och ytvatten, eftersom den kunskapen är avgörande för att kunna förutsäga framtida utsläpp, säger Ryan Sponseller, professor vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Tidigare forskning har ofta inriktat sig på temperaturens betydelse för metanproduktionen, men nya rön tyder på att hydrologiska processer och förändringar kan vara minst lika viktiga i grundvattenmiljöer.
Forskarna bakom projektet har visat att området där grundvatten möter ytvatten spelar en större roll för de globala metanutsläppen än man tidigare trott. Där verkar stora mängder metan kunna bildas, men de bakomliggande processerna har hittills studerats väldigt lite.
I detta projekt ska forskarna undersöka hur variationer i grundvattennivåer påverkar så kallade redoxförhållanden, det vill säga hur tillgången på syre och andra ämnen i marken avgör vilka kemiska och mikrobiella processer som gynnas. När grundvattennivåerna stiger eller sjunker förändras förutsättningarna för mikroorganismer som producerar metan.
Samtidigt påverkas de förhållanden som möjliggör metanproduktion även av kemiska faktorer som hänger samman med markanvändning och tidigare nedfall av ämnen som nitrat och sulfat.
För att förstå hur produktionen och utsläppen av metan regleras kommer forskarna att genomföra ett större fältförsök i Krycklan utanför Vindeln samt mindre fältstudier runt om i Sverige och laboratorieförsök med jordprover från flera europeiska länder. Resultaten ska användas för att utveckla modeller som bättre kan förutsäga hur metanutsläpp förändras i framtidens klimat, med fler perioder av torka och högflöden. På sikt kan kunskapen bidra till säkrare uppskattningar av metanets roll i den globala växthuseffekten.