NYHET Hundratals miljarder myggor kan finnas i Sverige! Och just nu kanske en av dem cirklar runt ditt huvud medan du försöker somna i sommarnatten. Myggor är ökända för sina kliande bett och för att vissa arter sprider sjukdomar. Men trots det spelar de en viktig roll i naturen: de pollinerar växter, blir mat åt många djur och hjälper till att hålla ekosystemen igång.
För många är myggor och knott sommarens största plåga. Samtidigt är de en viktig del av ekosystemen och kan ge forskare ledtrådar om hur smittsamma sjukdomar sprids.
BildMikael SvenssonI Sverige finns drygt 2 500 myggarter
I Sverige finns drygt 2 500 myggarter. De flesta arterna tillhör fjädermygg eller svampmygg som faktiskt inte sticks. Cirka 50 av arterna är stickmyggor och det är honor som suger blod därför att de behöver protein till äggutvecklingen.
Den absolut vanligaste gruppen av stickmyggor i Sverige är skogsmyggor (Aedes och Ochlerotatus). De är mest aktiva i skymning och gryning, särskilt runt midsommar. Därutöver finns bland annat malariamyggor (Anopheles), husmyggor (Culex) som trivs nära människor samt översvämningsmyggor (till exempel Aedes vexans och Aedes sticticus). Översvämningsmyggor är naturens opportunister och väntar tålmodigt som ägg i marken tills en översvämning kommer. Då kläcks de i massor, och på kort tid kan ett område fyllas av miljontals hungriga myggor.
Myggor är viktiga spridare av virus, bakterier och parasiter som kan orsaka sjukdom hos både människor och djur. I Sverige är vi emellertid i stort sett förskonade från allvarliga sjukdomar som sprids via stickmyggor.
Tidigare var malaria ett stort problem, men sjukdomen försvann så sent som på 1930-talet. Exakt varför är inte helt klarlagt, men flera samhällsförändringar tros ha spelat en avgörande roll.
Fascinationen för malariaparasiten väcktes tidigt. Under sin masterutbildning vid Imperial College London fick Ellen Bushell för första gången studera parasiten i mikroskop.
BildJohan Gunseus– Malaria försvann inte av en enskild anledning. Bättre bostäder, mindre trångboddhet, förändringar i landskapet, bland annat färre våtmarker, och urbanisering gjorde att kontakten mellan människor och myggor minskade och smittkedjan gradvis bröts, säger Ellen Bushell, forskare på Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Det finns fortfarande sju arter i Sverige som skulle kunna sprida malaria, men forskarna bedömer att risken för att malaria åter ska börja spridas i Sverige är mycket liten. Förutom att smittan skulle behöva få fäste bland människor kräver den farligaste malariaparasiten, Plasmodium falciparum, ett betydligt varmare klimat än det svenska.
– Vi har i dag både kunskapen och verktygen för att upptäcka och begränsa malaria. Därför är det osannolikt att sjukdomen åter etablerar sig i Sverige, säger Ellen Bushell.
Trots att malaria inte längre sprids i Sverige finns sju arter av malariamyggor kvar. Däremot saknas afrikanska arter som Anopheles gambiae, den viktigaste malariamyggan i områden söder om Sahara.
BildWikimedia/James GathanyVid Umeå universitet bedriver forskare internationellt uppmärksammad forskning om malaria. Genom att studera malariaparasiten Plasmodium på molekylär och genetisk nivå försöker de förstå hur sjukdomen uppstår och sprids. Forskarna undersöker också samspelet mellan parasiten och de myggor som fungerar som smittspridare. Genom att kartlägga myggans immunsystem har de fått nya ledtrådar till varför vissa myggor kan bära och sprida malaria medan andra bekämpar parasiten.
Även om malaria inte längre förekommer i Sverige kan stickmyggor fortfarande sprida sjukdomar som Ockelbosjukan (även kallad bärplockarsjukan).
Forskare har kartlagt hur Ockelbosjukan sprids mellan värddjuren fåglar, myggor och människor. Professor Magnus Evander med forskarkollegor på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet har visat att den nordliga husmyggan (Culex torrentium) är särskilt effektiv på att sprida sindbivirus, det virus som orsakar sjukdomen.
Den nordliga husmyggan (Culex torrentium) trivs nära oss människor och kan sprida Ockelbosjukan och potentiellt även West Nile-virus.
BildAnders Lindström/SVAEn annan myggburen sjukdom är harpest, eller tularemi. Bakterien kan spridas både via myggbett och fästingar och är nära kopplad till vattenmiljöer.
Anders Sjöstedt, professor och överläkare vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet, har forskat om harpest i många år. Under det populärvetenskapliga arrangemanget Fika efter en forskare berättade han hur myggor, framför allt olika skogsmyggor, kan spela en viktig roll i smittspridningen.
– Myggor föds som larver i vatten, och harpestbakterier kan infektera mygglarverna. När myggorna sedan utvecklas till vuxna insekter kan de föra smittan vidare till människor när de sticker oss. Sjukdomen ger ofta influensaliknande symptom, feber och svullna lymfkörtlar, säger Anders Sjöstedt.
Trots att harpest är relativt okänd är Sverige och Finland de länder i världen där sjukdomen förekommer som mest, även om antalet fall varierar kraftigt mellan olika år.
Även om tropiska myggburna sjukdomar fortfarande är ovanliga i Sverige har klimatförändringar och ökad global rörlighet gjort frågan mer aktuell. År 2023 upptäcktes exempelvis den asiatiska tigermyggan (Aedes albopictus) i Skåne. Denna mygga väcker särskild oro och kan sprida bland annat denguefeber och zikavirus. De individer som påträffades bedömdes ha samlats in innan de hann spridas vidare enligt Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
Olivia Wesula Lwande kom till Umeå från Kenya som postdoktor. I dag forskar hon om myggburna virus som kan spridas till nya delar av världen.
BildMattias PetterssonVirus som sprider West Nile-feber har under senare år orsakat utbrott i flera europeiska länder. Forskare följer därför noggrant hur både virus och myggarter förändrar sina utbredningsområden.
– Forskning om virus som kan spridas mellan djur och människor är viktig eftersom den hjälper oss att upptäcka och förebygga framtida sjukdomsutbrott, säger Olivia Wesula Lwande, forskare på Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.
Hennes forskning fokuserar på om svenska myggor kan överföra smittämnen som ännu inte finns etablerade i landet, däribland West Nile-virus. Viruset cirkulerar naturligt mellan fåglar, men kan under vissa förutsättningar även infektera människor.
Just nu studerar hon virusinfektioner hos både myggor och fåglar i Sverige samt undersöker experimentellt om vildfångade svenska Culex-myggor kan fungera som smittspridare.
West Nile-virus sprids främst av husmyggor i släktet Culex. I Sverige är den nordliga husmyggan (Culex torrentium) av särskilt intresse att studera eftersom den bedöms kunna vara en effektiv spridare av viruset.
BildKristoffer AhlmSamtidigt som forskare arbetar för att förstå och förebygga myggburna sjukdomar bör vi också påminna oss om en viktig sak: naturen är beroende även av de arter som vi helst skulle vilja slippa.
Knott och svidknott är mest kända för sina kliande och svidande bett. Till skillnad från myggarter sprider de normalt inte allvarliga sjukdomar, men de kan vara ett stort besvär under sommaren.
Knott (ca 60 arter): Små, svarta myggor (2-6 mm) som biter och som ofta uppträder i svärmar nära strömmande vatten.
Svidknott (drygt 160 arter) ”sviarn”: Mycket små myggor (ofta under 2 mm) vars bett kan svida och klia intensivt
