Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 13 maj, 2022

Veckans humanist: Peder Aléx

NYHET Han är doktor och docent i idéhistoria, numera pensionär och tidigare kanslichef vid Kansliet för humaniora vid Umeå universitet.

Text: Per Melander

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag ”ska bli”. Därför jobbade jag som industriarbetare på flera arbetsplatser under ca tio år.

– Jag var starkt samhällsengagerad på fritiden, hamnade i fackklubbens styrelse på HIAB-FOCO i Skellefteå, läste mycket, bland annat DN och lyssnade på jobbet på P1 klockan 12.00 varje dag med två arbetskompisar, varefter vi förde en kort diskussion innan vi gick tillbaka till våra ackordsarbeten.

– I DN läste jag allt som Ronny Ambjörnsson skrev, därefter några av hans böcker. Det var fantastiskt intressant, tyckte jag. Idéhistoria, det var något för mig! När livet genomgick en förändring sa jag upp mig från jobbet och flyttade de få milen till Umeå för att läsa just idéhistoria.

– Det var Ronny som drog, det var i Umeå han fanns. Kurserna i idéhistoria kompletterades med historia och några samhällsvetenskapliga kurser. Med tiden fick jag möjlighet att doktorera i idéhistoria.

Vad betyder humaniora för dig?

– Allt! Humaniora konstituerar mig, liksom alla människor, som individer. Vi, mänskligheten, består ju av språk, historia och kultur. Vårt samhälle skulle inte existera om vi tog bort en av dessa komponenter.

– För att driva samhället framåt måste alla individer ha en förståelse och kunskaper kring humaniora. Ju mer kunskaper desto mer förstår vi kan bättre bidra till att utveckla samhället.

– Jag är övertygad om att alla som läser kurser inom humaniora i efterhand kommer att medge att kurserna i någon mån har utvecklat dem som människor, medborgare eller arbetstagare.

– Det kan också handla om att humaniora ger en kompletterande analytisk förmåga som inte alls finns inom den programutbildning man går.  

Vad jobbar du med?

– Jag är en glad pensionär. Sista femton åren innan pensionen jobbade jag inom universitetens förvaltning, mest som kanslichef. Jag hade varje dag nytta av mina humanistiska kunskaper.

– Jag kände själv, jämt, att jag kunde tillföra ytterligare perspektiv på mängder av byråkratiska frågor och svåra beslut.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Om du tycker att språk, kultur och historia är viktigt, vilket det är, läs de kurser som passar dig! Din egen drivkraft tar dig sedan till ett jobb inom sektorn.

– Men om du läser inom naturvetenskap, samhällsvetenskap och medicin bör du också läsa en termin valda kurser inom humaniora, vilket breddar ditt synfält och ditt CV. Det kommer du ha användning för senare i livet.

– Eller också kombinerar du ihop ett ”eget” program: en humanistisk fil.kand. som kompletteras med några för arbetslivet ”nyttiga” kurser från valfria fakulteter.