Min forskning handlar om herpesvirus och dess roll i utvecklandet av Alzheimers sjukdom.
Min forskning handlar om herpesvirus och dess roll i utvecklandet av Alzheimers sjukdom. Tidigare forskning har bland annat omfattat virala zoonoser – det vill säga virussjukdomar som sprids mellan djur och människor samt influensavirus och dess roll i historien.
Biografi
Fredrik Elgh studerade den så kallade vävnadsplasminogenaktivatorn (tissue plasminogen activator; t-PA) och dess kromosomala gen i början av 1980-talet i det första eukaryota cell- och molekylärbiologiska laboratoriet i Umeå som då leddes av dr Tomas Edlund och dr Tor Ny. Arbetet med detta protein, väsentligt inom såväl blodproppsupplösning för kliniskt bruk och för tumörutveckling såväl som inom utvecklingsbiologi, ledde fram till en licentiatavhandling för Fredrik Elgh 1986.
Efter färdig läkarutbildning och legitimation tog han upp forskningen igen, nu under sin utbildning till specialist i klinisk virologi. Den då aktuella forskningen handlade om kroppens antikroppsreaktioner på så kallade hantavirus, främst Puumalavirus, som är det lokala blödarfeberviruset i Sverige. Norra Sverige och främst Västerbotten är det mest högendemiska området för hantavirus i världen och därför är det viktigt med bra diagnostisk förmåga vilket blev huvudämnet för avhandlingen. Robust antikroppsdiagnostik med rekombinant framställda antigen blev huvudspåret i den avhandling som Fredrik Elgh disputerade på 1996, samtidigt som han blev färdig specialist i klinisk virologi.
Den nyvunna erfarenheten ledde till en tjänst vid dåvarande Försvarets forskningsanstalt (FOA, i dag FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut) i Umeå med huvudinriktning att starta virologisk verksamhet där. Den verksamheten drog stor nytta av det år Fredrik Elgh spenderade i ett av världens främsta hantaviruslaboratorier som leddes av dr Connie Schmaljohn vid US Army Medical Research Institute for Infectious Diseases vid Fort Detrick i Frederick, Maryland. Det forskningssamarbete som Fredrik Elgh deltog i där var de grundläggande försöken kring genetiska vacciner, i detta fall DNA-vacciner mot hantavirus. Något som under de kommande decennierna lett fram till sofistikerade genetiska vacciner mot en lång rad sjukdomsframkallande virus. I dag är kanske det mest aktuella de mRNA-vacciner som i dag är högaktuella i bekämpningen av den covid-19-pandemi som SARS-CoV-2 har förorsakat med början kring årsskiftet 2019/2020.
Med de virologiska diagnostiska och vaccinologiska erfarenheterna i bagaget utsågs Fredrik Elgh till chef för det nystartade Kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskap (KCB) vid Smittskyddsinstitutet (i dag inom Folkhälsomyndigheten) i Solna på Karolinska institutets campus. KCB ansvarade för uppbyggnad av de svenska säkerhetslaboratorierna, framförallt de i klassen Biosafety level-4, där man arbetar med de allra farligaste sjukdomsframkallande mikroorganismerna såsom ebolavirus, Marburgvirus med flera. KCB satte också upp diagnostik för denna typ av mikroorganismer, bland annat i samarbete med USAMRIID och det ryska VECTOR-institutet. KCB var på grund av sin kapacitet också en viktig nod i det europeiska nätverket för diagnostik av särskilt farliga mikroorganismer. Verksamheten finansierades på den tiden (1999-2003) med pengar från Socialstyrelsen och försvaret och förlades således vid Smittskyddsinstitutet. Förutom forskning och diagnostik av särskilt allvarliga virusinfektioner var det också KCBs uppgift att samla och tillgängliggöra kunskap om denna typ av mikroorganismer. I efterförloppet av det som kallas 9/11 kom farliga antraxsporer att spridas med postförsändelser i USA. En terrorhändelse som fick stort genomslag och som gjorde att hotet även drabbade oss här i Sverige. Det blev KCBs första riktigt stora uppgift att tillsammans med FOA ta hand om och minutiöst undersöka innehållet i hundratals försändelser som sågs som hot i vårt land.
Den forskning som bedrevs vid KCB behandlade diagnostik av blödarfebrar samt undersökningar av sjukdomsfamkallande mekanismer hos ebolavirus och Krim-Kongo blödarfebervirus. Basala molekylärvirologiska studier gjordes också på flavivirus och virus i familjen Bunyaviridae.
Fredrik Elgh tillträdde en professur i virologi vid Umeå universitet hösten 2009. Sedan dess är hans forskning förlagd till Institutionen vid klinisk mikrobiologi där.